The Sinking City är ett spel som får oss att leta efter sanningen bakom de vaneföreställningar, mardrömmar och vansinnigheter som drabbar folk i staterna. H.P. Lovecrafts influenser är inte svåra att se och vi kommer träffa på saker och händelser som, om man har läst hans böcker kommer känna väl igen. Så häng med mig ner i djupet och se vad vi kan nysta upp.
Vi möter upp vår protagonist Charles Reed, krigsveteran och nuförtiden privatdetektiv. Han lider av mardrömmar om en översvämmad stad och en mängd hemskheter som händer där. Han har fått hjälp av Mr. van der Berg i att finna staden som han ser i sina drömmar och är nu på väg dit. Han anländer till Oakmont, Massachusetts via båt, och när han kliver av så ser han den förödelse som staden är i. Staden har lidit en kraftig och nästan övernaturlig översvämning som har lämnat halva staden täckt under vatten. Vissa gator kan man kliva genom som vanligt, medan vissa andra är enbart tillgängliga med båt. Det är ingen vacker syn som han möts utav, men det är i mångt och mycket vad han hade förväntat sig.
Redan från start så slängs vi in i arbetet med att lösa gåtan med den förlorade sonen av stadens rika familj Throgmorton. Här får vi testa på och lära oss grunderna för vad vi kommer göra under resterande av spelet. Såklart så blir det att gå runt och undersöka allt vi kan, fråga ut de som finns i närheten för mer information och dessutom samla på dig bevis. Vi kan därefter även använda oss av Reeds förmåga att se saker som ingen annan kan. Med en speciell ”syn” så kan han se hur saker och ting har utspelat sig och på så sätt få information om vem eller var han ska leta efter härnäst. Man går som in i ett rekonstruktionsläge där man får vissa event som hänt. Och genom att sätta dessa i rätt ordning i sitt händelseförlopp så får vi en bättre förklaring och ny info som gör att vi tar oss vidare. Det är också med denna ’syn’ som vi kan se dolda tecken på dörrar – allt som hjälper dig som spelare att veta var vi kan gå in eller huruvida det går att leta efter saker i tunnor, lådor och skåp.
Reed har också ett ”tankepalats” där de viktigaste ledtrådarna sparas och man kan pussla ihop dem så att de ger oss en förklaring till vad som har hänt. Notera att man kan pussla ihop ledtrådar på olika sätt och kan då få olika utgångar på ledtrådarna. Vi har även några val när vi pratar med de karaktärer vi stöter på; vi kan välja om vi vill lämna in en misstänkt eller låta honom komma undan om vi tycker/tror att han inte är skyldig till vad han/hon har blivit anklagad för.
I menyerna så har vi fler hjälpmedel för att ta oss längre in i spelet, vi har vårt anteckningsblock där vi skriver upp all information om fallen och där vi kan kolla efter ledtrådar för att veta var vi ska härnäst. Vi har vår Lore-bok där vi har information om saker som har hänt, monster eller allt annat som är historiskt/monstruöst. Såklart så finns en karta som vi kommer använda väldigt mycket, dock så är det inget ”jag fick info om något och nu hamnade den automatiskt på kartan i spelet”, utan här måste vi själva leta upp vart vi ska på kartan och sätta ut våra egna pluppar så vi håller koll på vart vi ska härnäst.
Vi har även vårt skilltree här som vi kan uppgradera hur bra vår hjälte är på att hantera de vapen som ges, samt möjligheten i att utöka ammo-storleken eller att bygga fällor snabbare. Vi har även här att du kan uppgradera din livsmätare och stresstålighet här – allt genom att få mer XP eller bara genom att tjäna mer pengar på uppdragen.
På tal om pengar så används inte mynt eller sedlar, för då översvämningen slog till så använder man istället byteshandel och med alla monster som numera strövar omkring, så är ammo den mest värdefull valutan. Ammo kan vi tillverka om vi hittar tillräckligt med prylar runtomkring i världen; vi kan även tillverka fällor, livpåfyllare och lugnande medel som håller oss till vårt sinnes fulla bruk. Under spelets gång så får vi tillgång till att skapa fler saker som vi kommer ha nytta av så som t.ex. molotovs eller handgranater och sedan i förlängningen ge dig som spelare tillgång till nya vapen. Alla vapen använder samma material för att tillverka kulor, dock så skiljer mängden krut dom emellan.
Kontrollerna i spelet är hyfsade både på tangentbord/mus eller handkontroll. Dock så kan det ibland vara svårt att träffa dessa sablans snabba små monster, spelet har ingen ”snap-on” funktion så som i andra spel. Utan här så är det helt beroende på hur bra du är på att sikta och utläsa hur de rör på sig.
Staden är indelad i stora stadsdelar som vi sakta men säkert kommer komma till allteftersom spelet låter oss ta oss längre in i stadens mysterium och via de olika sidouppdrag som poppar upp. Spelet har ingen som helst ”handhållning” i hur och vad du ska göra för att ta dig vidare, spelet ger oss ledtrådar så är det upp till dig som spelare att kolla på kartan och hitta de gathörn som behövs besökas för att få nästa ledtråd i spelet. Jag personligen fann detta väldigt uppfriskande, i att jag måste leta upp och ta reda på vart jag ska och vem man ska prata med; visst det kan bli väldigt frustrerande om man inte kommer på var man ska och stirrar sig blint på kartan (men så mycket mer tillfredsställande om man känner sig när man själv löser pusslen och tar sig vidare.
Spelet är dock inte det snyggaste som finns, men jag sa samma sak om Call of Cthulhu förra året och det grafiska sätter en stämpel på att ”visst vi är inte årets snyggaste spel” men det passar så bra in på den omgivning som vi spelar i.
Musiken i spelet är inget som drog hjärtsträngarna på något sätt utan att bara vara där och inget som jag lade så mycket märke till. Dock så är det ambienta ljudet bättre och tillför mycket till det förfallet som vi ser visuellt. Röstskådespelarna gör ett lika bra jobb i att tillföra något som gör att den här staden känns mer levande (även om stadens NPC:er bara vandrar omkring och säger inte mycket om man ej springer in i dom.
Jag har haft väldigt kul att återigen få ta mig in i en H.P. Lovecraft inspirerad värld med mysterier, fiskansiktes gubbar och underjordiska grottor med statyer av okända tentakelmonster. Spelet har mycket att erbjuda en i gameplay; man kan skippa alla sidouppdrag och bara köra huvuduppdragen om man så önskar. Jag tycker att friheten i att man själv får använda hjärnan för att ta sig vidare är en av spelets största styrkor.
Denna recension baseras på PC versionen.
Spelet släpps även till Xbox One och Playstation 4.
The Sinking City. Lägsta pris 399 kronor enligt Prisjakt.nu 2019-06-25.
Recensionsex tillhandahållet av Wire Tap Media.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.