Skábma – Snowfall

Något vi inte ser ofta i spel är berättelser där ett urfolk står i centrum. Nu har jag tagit mig an ett spel där vi får följa vårt eget urfolk, samerna, där en ung flicka måste rädda byn från korruption. Låt oss ta en titt på Skábma – Snowfall!

En ren på rymmen

Det är en helt vanlig dag i byn när den unga flickan Àilu får i uppdrag att leta reda på en ren som rymt. När Àilu kommer till en liten grotta nedanför en klippa hittar hon renen död och bara ett enstaka ben finns kvar. Men något står inte riktigt rätt till. Àilu blir kontaktad av en ande som berättar att världen håller på att hotas av ett stort mörker från undervärlden. Hon måste leta reda på fyra djurandar som kan bidra med sina förmågor i kampen för att sätta stopp för mörkret. Àilu får även en sköld som kan kanalisera andarnas krafter. Berättelsen i Skábma – Snowfall är någorlunda enkel, men jag tycker ändå att tematiken fungerar bra i kontext till spelet. Den här berättelsen levererar något unikt och belyser problem på ett smart sätt.

Berättelsen börjar i din hemby..

Trumma dig fram!

Skábma – Snowfall är ett äventyrsspel som tar dig från punkt A till punkt B genom att trumma för att lysa upp spår på vägen som leder dig till din destination. När du nått till ditt mål där djuranden finns åker du in i en portal till en annan dimension där du lär dig andens förmåga i några introducerande pussel. Det kan till exempel vara att använda ugglans förmåga att skapa vindar eller björnens förmåga att skapa plattformar av sten. När du är klar med den introducerande biten blir målet att ta dig tillbaka till din by med hjälp av dina nya förmågor. Ju längre in i spelet du kommer, desto mer korrupt blir världen och du måste använda dina förmågor i kombination för att ta dig framåt. Gameplayloopen är lite enformig, men det hinner inte märkas särskilt mycket då spelet bara är runt tre timmar långt. Längs vägen finns dock ett antal samlarobjekt, som forskninganteckningar och dylikt som kan förlänga speltiden.

Àilu kändes relativt lätt att kontrollera när jag kom in i det. I början hade jag lite svårt att fatta hur ugglans vindar fungerade, men efter några minuter gick det bättre och jag stötte aldrig på några stora frustrationsmoment. Pusslen är oftast väldigt enkla och det är alltid tydligt var en ska ta vägen. 

En hackig resa

Något som är mindre bra är dock spelets optimering. Jag spelade på Xbox Series X och stötte på några rejäla frame drops mot slutet av spelet. Detta är inte för att spelet blir mer krävande grafiskt då, utan troligen för att utvecklarna glömt att speltesta dessa bitar tillräckligt mycket. Eftersom dessa bitar inte är särskilt svåra blev det inga direkta frustrationer som tur var, men det är ändå något som behöver kollas över, särskilt då spelet även finns tillgängligt på betydligt svagare plattformar, bland annat Nintendo Switch. Värt att notera att spelet även kraschade en gång på slutet, men eftersom spelet autosparar nästintill hela tiden förlorade jag inga framsteg.

Både fult och vackert

Grafisk ser spelet “billigt” ut, särskilt karaktärsmodellerna. De är stela och inte särskilt vackra att titta på. Även om grafiken kanske inte är den bästa tycker jag dock att miljöerna är fina. De påminner om hur fin vår natur är här uppe i norr. Något jag gillade mer var dock ljudet och musiken. Det är klassisk folkmusik som spelas och alla pratar samiska, som förvisso kan bli lite tjatigt, men ändå något jag uppskattar. Det hade inte känts lika rätt att köra igenom ett spel om samer på engelska.

Sammanfattningsvis är Skábma – Snowfall ett spel jag rekommenderar till den som är intresserad av samisk folktro och historia och vill ta sig an ett kortare spel som inte kräver så mycket tankekraft. Spelet har lite skavanker och är långt ifrån ett perfekt spel, men jag uppskattar ändå vad utvecklarna har skapat och är nyfiken på hur de för vidare berättelsen i den direkta uppföljaren, Skábma – Polar Night.