The Church in the Darkness

Mitt i en sydamerikansk djungel lurar faror överallt med människor som hellre trycker på avtryckaren än pratar. Du är på uppdrag att hitta din brorson och ta med honom hem. Kommer du gå in ¨guns blazing¨ eller kommer du smyga dig fram a´la Metal Gear Solid? Det finns många vägar att ta, några hårdare än andra. Har du vad som krävs för att få din brorson Alex ut ifrån djungeln och sektens klor levande?

Church in the Darkness är ett top-down spel som handlar om en alternativ version av Jonestown-kulten från 1970-talet. Även om namnen är figurerade så är historierna om Freedom Town och Jonestown väldigt lika. Jag har tittat på många dokumentärer om den beryktade Jim Jones och hans sekt, och det är lite med avsmak jag faktiskt spelar detta spel. Med tanke på hur historien slutade för Jonestown och hur likt det faktiskt är när man smyger runt och letar loot samt aktar sig för galna sektmedlemmar.

Grafiken i The Church and the Darkness är ok, men det märks att spelet kom från ett litet utvecklingsteam. Den tecknade illustrationerna som de använder av olika människorna i byn är intressanta, fina och berättar en historia i sig själva. Musiken och ljuden gör att det känns som om du faktiskt befinner dig mitt i sektens näste, med ledaren för Freedom Town, Isaac, som hela tiden sänder sina låtar eller tal i högtalarna som finns överallt i djungeln.

Det finns ett par människor du kan prata med och röstskådespeleriet är bra. Massor av känslor läggs in i rösterna och det känns äkta. Problemet är dialogerna ändras inte vid olika genomspelningar, utan är alltid samma vilket gör att det kan bli väldigt tjatigt efter ett tag Att det inte finns någon ¨hoppa över dialog¨ knapp gör att man får höra samma sak om och om igen, vilket till slut kan bli frustrerande.

När det gäller gameplay, så börjar du med att välja mellan antingen en förbandslåda eller en pistol för att hjälpa dig i starten. När du antingen dör eller lämnar Freedom Town levande så kan du välja mellan fler och fler objekt till att börja med. Dessa start kit inkluderar saker som inaktiverar sirener eller en förklädnad, som gör att du kan röra dig i vissa områden som annars skulle ha varit omöjliga att gå igenom. Du kan skjuta människor, men jag tyckte att det var väldigt svårt att överleva då. Autolock funkar inte speciellt bra, du måste vara nära motståndaren och när du snurrar ditt sikte så snurrar det väldigt fort. Så om du hamnar i en eldstrid med några fiender, blir det ett väldigt snurrande. Du klarar inte många kulor innan du dör eller blir medvetslös. För att undvika detta kan du leta loot som kartor, larmförstörare och andra saker som kan hjälpa dig att smyga fram. Det är väl här för mig som spelet glänser lite.

Spelar du på en lättare svårighetsgrad så ser du vart fienderna tittar, deras synfält. Du kan locka bort fienderna genom att kasta stenar och sen ge dig på dem bakifrån, antagligen så dödar du dem eller så blir de medvetslösa, vilket är helt upp till dig. För att undvika upptäckt så kan man gömma undan kropparna i skåp eller lådor, du kan även gömma dig själv om du märker att fienden kommer för nära. Det är väldigt befriande att smyga runt och påminner som jag skrev innan om Metal Gear Solid spelen.

Spelet har sina bra och dåliga sidor, grafiken är lite mysig, även om en del buggar kan förekomma. Jag gillar ljudbilden, framförallt röstskådespeleriet men som jag skrev, det kan bli tjatigt när man hör samma dialog för 10:e gången. Gameplaymässigt finns det lite att önska, lite tajtare kontroll hade varit att föredra och spelet blir vad jag tycker svårt i vissa partier, även om det känns oerhört tillfredsställande att ta sig förbi dem. En genomspelning tar mellan en timme eller två beroende på vad du gör och det finns några slumpmässiga event för att förhindra att du går direkt till Alex. Det finns flera slut att upptäcka och olika svårighetsgrader att välja på, så det har ett bra omspelningsvärde.