Apor som använder sig av vapen gjorda av skräp? Så värst nervkittlande låter det kanske inte, eller så är det precis vad det gör. Lägg till ett isometriskt perspektiv och stämpla det med shoot ’em up so har du Monkey Barrels. Finns det någon substans i det eller blir det som en banan man kört i ugnen på tok för länge, en kladdig röra? Koppla in banankontakten så kör vi!
Handlingen går ut på att en apa är dum och att några andra apor inte tycker om den dumma apan. Mer komplicerat än så blir det inte… eller jag tror åtminstone inte det. Spelet har inga talande karaktärer vilket betyder att filmsekvenserna har undertexter. ”Vad trevligt, då är det inte alls svårt att få med sig handlingen eftersom man bara kan läsa texten flera gånger om den inte skulle fastna!”, kanske du tänker. Om det ändå vore så enkelt tänker jag! Mängden text är inte jättestor per filmsekvens, men den rullar på per automatik. Nu är det tyvärr inte så enkelt heller. Texten dyker upp bokstav efter bokstav fast extremt snabbt. När texten laddat färdigt har man allt från tre till fem tiondelars sekund på sig att läsa den eftersom texten försvinner nästan lika snabbt som den laddat upp. Varför får man inte möjligheten att trycka bort texten själv? Alla läser inte så snabbt! Personligen läser jag väldigt mycket (allt från kurslitteratur och romaner till enkla tweets och alla recensioner här hos oss på Nördliv), men jag läser inte nödvändigtvis särskilt snabbt. I den här typen av spel är kanske inte handlingen det absolut viktigaste, men jag borde ändå ges möjligheten att påverka om jag vill ta del av den eller ej.
Handlingen är sällan viktig i spel ur genren ’shoot ’em up’, så även här. Man spelar som en apa (eller en annan apa med utseendet som enda skillnad) och skjuter sönder levande prylar med vapen gjorda av skräp. Den apan man köper nya vapen av har tagit ’dumpster diving’ till en helt ny nivå med tanke på hur mycket skräp han samlat på sig. Nu bor förvisso dina två apor och säljaren på en soptipp, men ändå. Vapnen har oändligt med ammunition men de har olika förmågor. Det finns fyra olika förmågor: (magasinets) kapacitet, skada, avstånd och laddningstid. Även om ett vapen har enormt mycket avstånd och skada kan man räkna med att användningsområdet ändå är begränsat genom att det har väldigt låg kapacitet och evighetslång laddningstid. Utvecklarna har uppenbarligen strävat efter att inget vapen ska vara övernaturligt kraftigt och att alla vapen ska kännas jämna. Ytterligare hyllning ska utvecklarna ha för de sekundära vapnen som finns. Allt som oftast är det vapen som granater eller minor, men det finns också de som skyddar dig. Oavsett vilken nivå du spelar har du två vanliga och två sekundära vapen. Man har en stor möjlighet att anpassa vapnen efter preferens.
Apan som dyker efter skräp i soptunnor
Man ser sin apa och dess värld ur ett isometriskt perspektiv, skjuter på alla fiender som rör sig och undviker att bli träffad. Skjuter man sönder lådor kan man få ritningar som låter dig köpa nya vapen, bananer som ger dig liv och läskburkar som ökar mätaren under livet. När mätaren är full kan man aktivera en superkraft som gör AoE-skada och ökar skadan du gör på fiender. Det finns en handfull olika kapitel som vanligtvis består av fyra vanliga nivåer och en bossnivå. Vanliga nivåer går ut på att döda fienderna (som är levande skrot) och ta sig till slutet av nivån där man eventuellt får möta en enklare boss. Bossnivåerna å andra sidan går endast ut på att döda bossen, men där är den svårare. Med det sagt blir det aldrig särskilt svårt. Jag skulle kalla det för ett bullet hell lite.
Rent visuellt är spelet inte något jag är särskilt förtjust i alls, tyvärr. Oavsett om jag använde Switchen i dockat eller handhållet läge såg allting smetigt ut. Den apa du väljer ser lite tydligare ut, men inte tillräckligt för att det ska göra någon skillnad. Miljöerna varieras ändå en del, men då det är så pass smetigt är färgsättningen den mest markanta skillnaden. Som tur är syns både dina och fiendernas skott klart och tydligt. Dina skott är gula och fiendens är lysande lila. Återigen är det inte något som förbättrar spelet. Att kunna skilja på dina egna och fiendens skott är A och O i shmups.
När jag skjuter och träffar fiender, lådor etc, låter det helt okej, men det kittlar inte till i öronen på mig. Olyckligt nog är det något som ständigt återkommer: spelet är okej, men det förblir slätstruket. Det slätstrukna återfinns på nästan alla punkter förutom anpassningsmöjligheterna man har gällande spelets vapen och en till…
Vore det inte för spelets responsiva kontroller hade jag inte haft något särskilt gott att säga om produkten. I stället är det den starkaste punkten spelet har. De gånger jag dog var det 100% mitt eget fel. Spelets ordinarie mappade handlingar är logiskt placerade och det hände egentligen aldrig att jag pga min ’gamer-intuition’ tryckte på fel knapp. Man skjuter, kastar granater och styr på samma sätt man styr, skjuter och kastar i de flesta spel.
Både miljöer, musik och ljud är väldigt slätstrukna. Utvecklarna har vad det verkar inte tagit några risker. I nuläget känns spelet som om det befinner sig i Betastadiet av utvecklingen. Det finns små skillnader miljöer emellan, men det är nästan bara färgen som byts ut. Musiken är enformig och fienderna är väldigt lika varandra. Det är så synd, för spelet är fullt dugligt och jag hade faktiskt ganska kul när jag spelade. Kärnan är en liten guldklimp som är täkt av lager på lager av en gryta gjord på banan-i-ugn och förmultnande lönnlöv.
Denna recension baseras på Nintendo Switch versionen.
Spelet finns även till PC/Epic.
Monkey Barrels. Lägsta pris 104 kronor enligt Epic Games 2021-03-30.
Recensionsex tillhandahållet av Good-Feel Co Ltd.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.