Star Wars Outlaws

På samma sätt som Luke Skywalker nonchalant kastar bort sin ljussabel i The Last Jedi, känns det initialt att Disney även kastat Star Wars Outlaws åt sidan, likt skämt kött. Men vette tusan om det inte visar sig vara relativt färskt ändå i slutänden?

Jag ska vara ärlig – detta må vara det första öppna världsspelet i Star Wars-universumet, vilket för övrigt utspelar sig mellan händelserna i filmerna The Empire Strikes Back och Return of the Jedi. Men till en början känns spelet som en snarkfest. Spelare kan utforska olika platser över hela galaxen, både välkända och nya. Du spelar som Kay Vess, en karaktär som försöker finna frihet och en möjlighet att börja ett nytt liv, med sin följeslagare Nix. Genom spelets gång deltar spelare i strider, stjäl och använder list för att navigera genom galaxens kriminella syndikat. Spelet erbjuder en öppen värld där spelare kan utforska nya och ikoniska platser, inklusive livliga städer och cantinas samt vidsträckta landskap som kan korsas med en speeder. Varje plats i spelet har sina egna äventyr, utmaningar och potentiella belöningar.

Spelets berättelse fokuserar på ett liv som fredlös, där spelare måste utnyttja situationer till sin fördel med hjälp av sin följeslagare. Du kan välja att slåss med din blaster eller smyga dig förbi fiender och använda olika gadgets. Spelare kan också distrahera fiender för att få övertaget i olika situationer.

Att göra val som gynnar den ena fraktionen över den andra är konstant närvarande.

Trots att spelet försöker skapa en känsla av höga insatser, känns det ofta som en tom illusion. Miljöerna är otroligt vackra, och den orkestrala musiken är utsökt. Men under de första tio timmarna känns mycket som kulisser snarare än levande miljöer. Kay Vess introduceras väl, men de första timmarna består mest av rudimentära ’fetch’-uppdrag, vilket snabbt minskar utforskarglädjen. När spelet väl visar vad det faktiskt är – en rad uppdrag från galaxens brottssyndikat, som inkluderar att stjäla värdefulla föremål, infiltrera hemliga platser och överlista fiender – känns det repetitivt. Det är först när du samarbetar med droiden ND-5 och hans mästare som spelet verkligen börjar ta fart.

Inledningen var så pass trivial och seg att jag plikttroget tvingade mig igenom de linjära uppdrag som spelet bjöd på. Det var först när ovan nämnda droid dök upp och resan ut i galaxen tog fart, vilket för mig var runt 10-timmarsstrecket, som jag började känna en mer genuin utforskarglädje.

Smygmomenten i spelet är rikliga, men kändes initialt väldigt tama och utan finess. Precis som med filmserien som spelet är baserat på, började det bra men gick snabbt utför – åtminstone var det min första känsla. För smygtörstande spelare finns det dock många utmaningar, särskilt under spelets inledande timmar. Här kan jag se att min egen smak kanske inte helt överensstämmer med spelets potential. 

Trots min upplevelse av vad jag kände var en trög start behöver detta inte nödvändigtvis gälla för alla spelare. För den som är förtjust i utforskning, smygande och ”stealth”-element kan spelets öppna värld och dess gradvisa uppbyggnad vara ytterst engagerande redan från början. Med rätt förväntningar kan det som upplevs som segt för en, vara precis den långsamma upptrappning som någon annan uppskattar. Här måste jag bekänna färg. För även om dessa partier upplevdes på ett visst sätt medan jag spelade, kan jag se att samma första tio timmar, i rätt händer snarare är oerhört uppskattat.

Spelets sparningssystem var dock en irritation. Autosparande är inget nytt, men i Star Wars Outlaws kändes det inkonsekvent. I vissa situationer sparade spelet ofta, medan jag andra gånger behövde börja om långt tidigare än vad som kändes rimligt. Visst finns det manuellt sparande, men även detta kändes osmidigt och inte tillräckligt exakt.

Som ett gammalt Star Wars-fan lyckades jag dock ta mig över tröskeln. När galaxen bredde ut sig och arkadmässiga rymdstrider blandades med speederbike-åkande på främmande planeter, där du kan upptäcka både hemligheter och strider mellan fraktioner, vände min negativa inställning till ett leende. Star Wars Outlaws började luta mer mot ett ”Uncharted”-liknande upplägg, med hemliga skatter, pussel och slagsmål, vilket sakta men säkert ökade mysfaktorn.

Spelet rubricerar sig självt som ett öppet-världspel, men jag skulle säga att det är betydligt mer linjärt. Du gör uppdrag för olika fraktioner, får för- och nackdelar utifrån detta, och klättrar sakta men säkert mot ett mål: att genomföra en ”heist”! Droiden ND-5 är första pusselbiten, och det är upp till dig att samla en besättning av unikt bevandrade individer som alla kommer att spela en roll i denna stöt.

Detta är i mångt och mycket spelets övergripande mål, vilket känns fräscht för att vara ett Star Wars-spel. Tyvärr måste jag medge att berättelsen, trots att den är både välagerad och välskriven, inte riktigt klickar för mig. Det är en lam berättelse som inte driver mig att fortsätta spela. Utforskandet, äventyrandet och striderna lyckas dock hålla mig engagerad.

Söta små gynnare med pikanta näsor! Påminner om en vän jag har här i Nördliv 🙂

You don’t know the power of….stealing?!

Kay är sannerligen en tjuv ut i fingerspetsarna. Mycket av spelet kretsar kring att infiltrera platser där hon inte hör hemma, stjäla föremål eller rädda någon, och sedan ta sig tillbaka. Detta spelupplägg passar kanske inte mig, men jag kan se att det kommer att skapa en spänning för många spelare. Under spelets gång låser du upp nya förmågor och verktyg genom att slutföra uppdrag. Dialog och val kan också göra viss skillnad och förbättra dina förmågor.

Sedan bör vi även lite snabbt prata om Nix, hennes otroligt söta kompanjon; en liten varelse hon kan domdera till att göra det mesta. Avleda fiender, attackera andra eller rentav dela mat med (?!). Denna lilla varelse är en viktig kugge i att framgångsrikt klara av uppdrag och kan ges speciella förmågor.

“I am altering the deal. Pray I don’t alter it any further.”

Efter en något negativ start lyfte spelet för mig längre fram. Jag känner att smygandet är tamt, men det kan säkert tilltala någon annan. Hela paketet osar åtminstone av kvalitet, med varierade landskap och en anpassningsbar svårighetsnivå. Efter tjugo timmar var jag betydligt mer uppslukad av spelet, även om de första timmarna var en plikt snarare än ett nöje.

Är detta ett spel som alla bör köpa? Mitt svar är: nja. För de som gillar ”stealth”-spel kan detta vara något, men spelets linjära upplägg och ointressanta berättelse kan vara avskräckande. Samtidigt, om du är ute efter äventyr, utforskning och en Uncharted-känsla, växer spelet oundvikligen på dig – precis som det gjorde för mig. Trots sina brister lyckas Star Wars Outlaws luta in i vad spelare vill ha, vilket känns som en välkommen förändring jämfört med många andra Star Wars-projekt idag. Bra där Disney!

Fot.not

Tekniskt sett fungerade spelet överlag bra på min PC. Jag upplevde en krasch vid ett tillfälle, men efter en uppdatering dagen efter inträffade detta aldrig igen. Prestandamässigt fungerade spelet överlag utmärkt, även om min dator kanske klarade av eventuella problem genom sin kapacitet. Jag rekommenderar ändå att vänta tills efter lansering för att se om konsolversionerna fungerar bra och om andra prestandaproblem rapporteras.

Speldator: 32GB DDR5, Ryzen 7 7800X3D, Geforce Nvidia 4090 24GB.