Crisis Core – Final Fantasy VII – Reunion

Har du någonsin undrat vad som händer före Final Fantasy VII?  Nu är svaret till denna fråga något mer tillgänglig med remastern av Crisis Core – Final Fantasy VII!

Crisis Core – Final Fantasy VII – Reunion är en ambitiös remaster av ett PSP-spel som utspelar sig sju år innan Final Fantasy VII. Här får vi ta kontrollen över Zack Fair, en medlem av ligan SOLDIER, vars syfte är att sätta stopp för Genesis, spelets antagonist. Zack går ut på uppdrag med sin mentor Angeal, den första användaren av Buster Sword och Sephiroth (ja, han är på din sida i det här spelet). Under spelets gång träffar Zack även andra yngre versioner av karaktärer från Final Fantasy VII, men vilka dessa är tänker jag inte spoila här. När jag först började spela det här spelet tyckte jag att berättelsen var dess svagaste punkt. Zack har en väldigt lättsam attityd och gör ofta saker utan att tänka sig för och Genesis kändes som den mest klyschiga antagonisten jag stött på med sina konstanta filosofiska tankar. Ju mer jag spelade  desto mer fäst blev jag vid karaktärerna. Även om spelets narrativ ofta är lite bristfälligt växte karaktärerna, speciellt Zack som genomgår en tydlig karaktärsutveckling. När slutsekvensen spelades tänkte jag tillbaka på berättelsen och hur den ringlat sig in i medvetandet under spelets gång.

Gameplaymässigt är Crisis Core – Final Fantasy VII – Reunion relativt lik Final Fantasy VII Remake när det kommer till dess stridssystem. Striderna utspelar sig i realtid och du måste slåss, ducka och väja undan fienden. Den största skillnaden från Final Fantasy VII Remake är DMW-systemet (Digital Mind Wave). Zack slåss alltid ensam i strid, men med hjälp av detta system kan han få hjälp av sina kompisar i form av starka specialattacker. När du attackerar fienden snurrar ett slot-hjul och när den hamnar på tre av samma karaktär kan du använda specialattackerna. Du är inte helt körd om det hamnar på tre olika dock. Det finns många olika kombinationer som ger olika förmåner, till exempel oändlig magi i några sekunder eller ökad tålighet, allt detta beror på siffervärdet som står bredvid bilden. Om siffervärdet på alla tre bilder är sju går Zack upp i nivå. 

Möt robotar!

Stridssystemet är obalanserat och lätt att exploatera. Mellan varje huvuduppdrag, som alla är uppdelade i kapitel, kan du ta dig an sidouppdrag. Dessa är enkla och innebär oftast att du skickas till en plats där du ska slåss mot några fiender. Uppdragens lösningar låser upp nya uppdrag i kedjor och  varje gång får du olika belöningar, till exempel magi eller accessoarer. Eftersom många late game-uppdrag kan låsas upp tidigt i spelet är detta system väldigt enkelt att utnyttja . Själv fick jag den bästa magin i spelet redan på fjärde kapitlet, vilket ledde till att jag one-shottade nästan allt i min väg ett tag. Jag hade fortfarande kul med spelet, men om man vill göra sidouppdragen som finns får man räkna med att bli överlevlad.

Aldrig någon rast för Zack!

Grafiskt är Reunion väldigt uppiffat från originalet och går att jämföra med Final Fantasy VII Remake, även om animationerna är lite undermåliga ibland. Jag spelade spelet på PS5 och hade inga problem alls med det tekniska. Allt flöt på bra med stabil framerate. I Reunion har de ändrat alla röster för att passa Final Fantasy VII Remake-universumet. Detta har jag blandade känslor inför. Några av de nya rösterna låter riktigt bra, som Sephiroth, medan andra som Zack tappar lite av sin charm med den nya röstskådespelaren. Det nya röstskådespelet känns väldigt varierande i kvalitet dessutom, vilket tar mig ur upplevelsen. Musiken är trevlig med många remixar av gamla stycken, men även några nya.

Sammanfattningsvis är Crisis Core – Final Fantasy VII – Reunion en kompetent remaster av originalet och om du inte har spelat det innan är det helt klart det bästa sättet att göra det på!