Story of Seasons: Friends of Mineral Town

16 år efter att originalet Harvest Moon: Friends of Mineral Town släpptes till Game Boy Advance kommer nu remaken Story of Seasons: Friends of Mineral Town till Nintendo Switch. Frågan är om det lyckas att återigen slå igenom på marknaden när moderna klassiker såsom Stardew Valley och Animal Crossing: New Horizons står i centrum för den här typen av spel. Jag är mycket tveksam. Följ med så ska jag berätta varför.

I Story of Seasons: Friends of Mineral Town spelar du som en karaktär du själv namnger och bestämmer kön till. Allt börjar med att du flyttar in till Mineral Town, staden där din farfar bodde och som du besökte om somrarna när du var liten. Du bestämmer dig nu i vuxen ålder att ta över din farfars gård och bli en självständig bonde.

Spelet har inget narrativ med en början, mitten och slut. Fokuset här ligger istället på hur du väljer att leva ditt liv som bonde och hur dina interaktioner med invånarna i Mineral Town utspelar sig. Åren och årstiderna går. Varje årstid ger dig olika förutsättningar som att vissa frön bara kan växa under vissa årstider och du får vara med om olika säsongsrelaterade evenemang som staden anordnar.

I Mineral Town kan vem som helst bli bonde…

Som bonde har du två huvudsysslor som bör utföras under en dag: att mata djur och att plantera/skörda plantor. I spelet kan du föda upp fem olika typer av djur; höns, angorakaniner, får, alpackor och kor. Vissa av dessa kommer i olika varianter, till exempel kaffe-mjölkskor och bruna höns, men i grund och botten fyller de samma funktion. För att de olika djuren ska uppfylla sin funktion och vara dig till nytta krävs det att du vårdar dem med omsorg och att de matas regelbundet. Om du sköter dig växer de och blir vuxna. Vuxna kor ger dig olika typer av mjölk när du mjölkar dem, hönor lägger ägg och angorakaniner, alpackor och får ger dig olika typer av ull och päls som du kan klippa när de har tillräckligt mycket på kroppen. Genom att ta hand om dina djur regelbundet blir dina band till djuren stärkta. Hur starkt ditt band är med ett djur syns genom en hjärtmätare där fem hjärtan är max.

Som jag nämnde tidigare måste du mata dina djur för att behålla bandet mellan er. Höns och angorakaniner äter ett visst foder som du måste köpa hos en annan husbonde, medan resterande djur äter gräs som du antingen kan mata dem med eller låta de gå ut själv i ditt land och äta. Förutom dessa djur får du i början av spelet en häst till din gård som du kan rida på om den uppnår vuxen ålder. Till skillnad från alla andra djur behöver du dock, av någon oförklarlig anledning, inte mata hästen utan det räcker att du borstar den för att bli kompis.

Det finns tre sätt att stärka bandet mellan dig och dina djur. Du kan prata till dem, borsta dem –  ifall de inte är höns – och mata dem. Problemet är att du måste göra alla tre för att vara så effektiv som möjligt och jag fann det snabbt repetitivt när jag skaffat många djur och måste klicka på dem ett flertal gånger i rad för att slutföra alla interaktioner. Särskilt monotont blir det om jag även ska till exempel mjölka en ko, då animationerna känns onödigt långa och utdragna. Allt som allt skulle interaktionerna med djuren kunnat vara betydligt roligare och det är något jag hade velat att de skulle göra bättre i en remake.

Den andra huvudsysslan är att odla plantor. Till detta har du olika verktyg, en hammare och en skära för att ta bort stenar och dylikt som är i vägen för odlingen, en hacka för att göra marken odlingsbar, fröer från affären i byn och en vattenkanna för att vattna fröna med. Alla dessa verktyg (förutom fröerna) går att uppgradera hos en smedja i byn. Det är här en liten RPG aspekt kommer in i och med att alla verktyg har en level och sättet du levlar upp dem är genom att använda dem tillräckligt mycket så att de får experience.

För att uppgradera dina verktyg hos smedjan krävs det både att du de har tillräckligt mycket experience, samt att du har vissa mineraler du kan gräva upp i stadens gruva. I gruvan finns det stenar som du kan slå på med hammare på för att utvinna olika mineraler (brons, silver, guld, mm). Olika mineraler är olika svåra att få tag på. Vissa kräver att du tar dig längre ner i gruvan. För att göra det krävs att du använder din hacka för att hitta dolda stegar som leder dig till en djupare nivå. Något som är värt att notera här är att du inte kan använda dina verktyg hur mycket som helst; för då kommer du att tuppa av och hamna på sjukhus.

I spelet finns två energimätare som du måste ta hänsyn till, en som visar fatigue (trötthet. red.anm) och en som visar stamina (uthållighet. red.anm). Stamina går ner när du utför olika sysslor, som till exempel att vattna dina grödor och gräva i gruvan. När stamina-mätaren når en viss nivå kommer även din fatigue försämras. Din fatigue symboliseras av en smiley som visar hur trött du är och hur lång du kvar innan du kollapsar. Jag ser både gott och ont i användandet av dessa energimätare. För det första ger de en slags realism till hur det är att vara bonde.

Du kan helt enkelt inte jobba hur mycket som helst utan att vila. Å andra sidan tycker jag att dessa mätare går ner alldeles för fort och animationen som visas när din fatigue försämras känns för utdragen, på samma sätt som animationerna för när du mjölkar kor och klipper ull från får. Det finns sätt att få tillbaka stamina, till exempel genom att äta mat eller ta medicin, men för att få tag på mat krävs det först att du har ett hus med kök, ingredienser och ett recept att laga mat ifrån. Detta kan ta lång tid att få ihop vilket gör det hela än mer omständligt.

En vanlig dag för en gruvarbetare…

Kontrollerna i spelet är simpla. Du bläddrar mellan verktyg med den vänstra D-paden och med den högra styrspaken bläddrar du mellan olika föremål; som till exempel, mat och mineraler. För att använda ett föremål klickar du eller håller inne Y-knappen beroende på om du chargea (laddar upp. red.anm) ditt föremål vid högre nivåer för att effektivisera ditt arbete. En chargead vattenkanna täcker en större yta och så vidare. Överlag har jag inga större problem med kontrollschemat. Det är simpelt och det gör sitt jobb.

Något som är positivt i spelet är dock hur du kan interagera med de olika invånarna i byn. Genom att prata med de olika byborna triggas olika event som visar hur de förhåller sig till dig och till varandra. På samma sätt som djuren har invånarna hjärtmätare och när du stärkt ditt band tillräckligt mycket med en specifik bybo genom att till exempel ge den gåvor eller delta i byns olika aktiviteter, kan du fria till bybon genom att ge den en preserved flower. I originalet kunde du bara göra detta med kvinnorna i byn då du var man som standard. I remaken kan du dock inte bara göra det med killar som tjej utan även med killar som killar och tjejer med tjejer. På så vis visar spelet att det hänger med i tiden att det tar HBTQ-frågan på allvar, vilket är uppskattat.

Ännu en aspekt som spelet hanterar väl är hur det ändrar sin musik beroende på vilken årstid det är, årstidsmusiken bidrar till variation i ett spel där du gör i princip samma sak dag ut och dag in. Dock ändras inte musiken i byn och varenda gång jag går dit bemöts jag av samma monotona stycke som sätter sig på hjärnan (på det mindre bra sättet).

Något jag tycker är lite udda är de olika ljudeffekterna när du till exempel går runt eller mjölkar en ko. De känns fel på något sätt som om de inte passar in med vad som visas på skärmen. Dessutom så tycker jag det är synd i hur de väljer att ta sig an grafiken i remaken. Utvecklarna har valt att gå den lätta vägen och valt att ge karaktärerna “Chibi-modeller” istället för att fullt ut modernisera dem. Själv tycker jag att dessa modeller saknar den charm de hade i pixelgrafik.

Sammanfattningsvis är Story of Seasons: Friends of Mineral Town ett spel som har många idéer som det lyckas olika bra med. Spelet präglas av utdragna animationer, ett långsamt tempo och en charmlös grafisk stil som inte riktigt känns rätt i sin tid. Spelet visar dock hur de bryr sig om att anpassa sig till samhällets utveckling kring HBTQ+-frågan, vilket jag tycker det ska ha respekt för.