Nickelodeon Kart Racers 2: Grand Prix

Två år efter Nickelodeon Kart Racers släpps nu uppföljaren. Är det en spelserie värd att hålla på banan eller ska vi låta den krascha in i väggen?

Det första som händer efter jag har startat spelet är att jag får spela igenom en liten tutorial som lär mig hur jag gasar, sladdar, samlar föremål/vapen samt hur jag använder dessa. Jag får även reda på att slime är viktigt, för då kan jag aktivera särskilda förmågor hos medhjälpare. Det är en bra tutorial att gå igenom, för jag tror nog att vissa saker hade kunnat vara lite krångliga för nybörjare utan att spela den. Efter ha spelat tutorialen är det bara att välja spelläge och börja gasa! Jag kan välja om jag vill spela själv, med vänner här hemma eller online. Jag väljer att spela själv och får där välja mellan utmaningar, fritt race, arena, tidsutmaningar samt ett turneringsläge. Jag hoppar in i turneringsläget och fram tills nu var jag rätt glad över att sätta mig med det här spelet. Den känslan försvann efter min första turnering.

Men, innan vi kommer dit ska jag först välja vem jag vill köra med och kanske även anpassa bilen. Varje karaktär har en bestämd bil, som inte går att byta ut. Det tycker jag är rätt tråkigt, särskilt när jag kan byta däck, motor och även avgasrör som alla påverkar hur bilen kör. Jag hade gärna, utöver dessa delar, kunnat byta bil/kaross. Utöver bildelar kan jag välja lite medhjälpare som har olika effekter och förmågor som hjälper mig under racen. Det är olika karaktärer från förarnas serier som kan generera extra slime, ge extra föremål, generera en sköld eller ge en fartboost. Två av medhjälparna aktiveras självmant men den tredje kan man aktivera själv när man har samlat in tillräckligt med slime. Efter jag har valt allt det här är det dags att köra!

Nickelodeon Kart Racers 2 Grand Prix är ett löjligt orättvist spel. Det finns så många föremål som spelare och AI plockar upp, vars syfte är att sabotera för motståndarna, att de hade kunnat ta bort en eller två bara för att spelet ska kännas rättvist. I Mario Kart finns det ett ökänt föremål som får spelare att rysa bara man nämner det: ett Blått Skal. Det blåa skalets enda uppgift är att jaga rätt på den som ligger på första plats och spränga denne för att de andra spelarna ska få en chans att komma ikapp. Det finns ett liknande föremål i det här spelet, fast det är en stor rosa manet istället. Skillnaden mellan maneten och skalet är att när man spelar Mario Kart kan det dyka upp två blå skal under ett helt race om man har tur. Det är ett rätt ovanligt föremål att få tag på. Den rosa maneten är tydligen inte ovanlig, för jag har kört race där jag på första plats har fått det lilla aset efter mig fem eller sex gånger! Det finns ett sätt att skydda sig mot maneten, men om jag mot förmodan skulle ha det specifika föremålet finns det åtminstone två sätt för mig att bli av med den, och jag får en stöt. Igen.

Om vi bortser från de orättvisa föremålen, flyter racen på rätt bra. Banorna är från olika serier, vissa känner jag till från min barndom medan andra är för mig helt okända men yngre spelare kan känna igen dem. Även om jag känner till serierna verkar inte banorna riktigt hämta inspiration från serierna. De har namnen och lite estetik men det är allt. Hade varit kul om man hade kört på riktiga platser från serierna. Eller så är det alldeles för längesen jag såg de här serierna och inte vet vad jag pratar om. Hur som helst känns de flesta nivåerna rätt tråkiga, det är inte förrän mot de senare turneringarna som jag känner att det händer någonting.

Efter ha hackat lite på spelet tänkte jag säga något jag tycker de har lyckats hyfsat med, och det är kontrollerna. De är inga mästerverk eller innovativa, men de är stabila. De har dessutom lagt in att man kan svänga med kontrollen istället för att använda styrspaken, något som uppskattades av min 4-åriga dotter när hon ville testa på spelet. Spelet kan även gasa själv och även det förenklar ju för barn eller de som har svårt att sköta flera knappar samtidigt. Om man som jag inte vill spela med de kontrollerna, har man istället standardkontroller för racing på konsol. Gasar med R2, sladdar med L2, använder föremål med kryss, aktiverar medhjälparens förmåga med triangel och styr med vänster styrspak. Jag skulle dock vilja ha en knapp för att titta bakåt för att kunna undvika studsande projektiler eller bara se hur nära motståndarna är. Jag trodde inte att jag skulle sakna den mekaniken så mycket som jag faktiskt gör i det här spelet.

Jag är inte helt förtjust i spelets grafik. Mestadels för att de karaktärer jag såg på TV som barn var tecknade, inte 3D-modeller och den uppgraderingen är inte särskilt bra i det här spelet. Bebisen Tommy från serien Rugrats ser ut att komma från mina mardrömmar. Förutom modellerna ser bilarna rätt bra ut och bildelarna har en hel del fantasi. Banorna däremot ser stela ut även om de är rätt fantasifulla. På det stora hela ser grafiken inte ut att vara till ett spel som släpps i slutet av den här konsolgenerationen, möjligen början eller i mitten.

Ljuddesignen är inget att hurra över den heller. Den är godkänd, men lite enkel. Det låter som att det är samma musik som spelas på flera banor, vilket hade funkat om musiken hade passat in i estetiken hos banan. Jag vill inte lyssna på electro när jag kör banor baserade på Avatar: The Last Airbender, det passar liksom inte in. Bilarna låter mer som radiostyrda bilar än karts, vilket jag inte riktigt tycker fungerar. Om jag ändå får välja motorer så kan jag väl få lite motorljud?

Sammanfattningsvis gillar jag inte Nickelodeon Kart Racers 2 Grand Prix. Det är ett spel som ska tjäna in snabba pengar på namnet Nickelodeon samt karaktärerna som är med i spelet. Jag kan tänka mig att barnfamiljer kan uppskatta spelet och jag kan mycket väl se mig själv spela det här med dottern. Men jag hoppas innerligt att hon hellre vill spela Mario Kart 8 Deluxe så hon lär sig vad ett bra kartspel är.