Star Wars Jedi: Fallen Order

Hoppet är det sista som överger en brukar man säga. Ska Star Wars: Jedi Fallen Order kunna överbrygga år av frustrerande undermåliga försök inom spelvärlden sett till detta Stjärnornas Krig universum? Dags att svinga ljussabeln, och se om vi faller på den ljusa eller mörka sidan…

Att beskriva Star Wars: Jedi Fallen Order i korta drag, är som att säga att det är en kombination av Tomb Raider, Dark Souls och Uncharted – men det är inte riktigt rätt mot spelet. Det finns något unikt här – inte bara sett som Star Wars spel, men som spel överlag. Sedan att den kanske inte når ändå i mål på alla punkter… ja det kommer vi till senare.

Men först några av detta tredjepersonsaction-äventyrs starkaste sidor….

Berättelsen om den unge mannen Cal Kestis – en före detta lärling, eller Padawan som det heter, gömmer sig ute i galaxen, under hotet från det onda Imperiet. Order 66 som gavs, innebar att Jediriddarna mer eller mindre utplånades, men han hann fly undan, och gömmer sig så gott det går – tills den dagen han ”råkar” rädda en av sina arbetskollegor, vilket gör att han mer eller mindre tvingas ut i det öppna. Med Imperiets Inkvisitorer efter sig, så räddas han i sista sekund av den före detta Jedi mästaren Cere, den småbuttre piloten Greez och din lilla droidvän BD-1. Tillsammans beslutar han sig för att att återställa Jedi Ordern och sedan blir det resor till kända och okända planeter, i jakt på ett sätt att göra just detta.

Ja, där har ni en förenklad beskrivning av starten av spelet, som trots en och annan trope, ändå lyckas förmedla en spännande och framförallt drivande story, som hela tiden fick mig att vilja se hur det skulle gå för Cal och hans vänner. Men bara det faktum att karaktärerna får plats att mogna och utvecklas, gör att jag definitivt vill se var dessa tar vägen i framtiden – i en uppföljare. Från början till slut, så är tempot bra, du får hela tiden bakgrunden till karaktärerna uppnystade och sedan att du får ett rafflande slut – gör det hela till en riktigt bra berättelse att följa.

Det andra goda är just variationen i gameplay och mixen av pussel som dyker upp från och till. Allt från lätta miljöanpassade pussel, till rent av letande efter rätt väg att gå, gör att spelet bjuder in dig till att undersöka och leta – utan att för den delen tappa bort ditt huvudfokus. En stor portion Metroidvania letar sig in i spelet – då du allt eftersom får nya Jedi krafter, med vilka du kan nå tidigare onåbara platser. Så även om du redan från start kan hitta lite roliga gömmor, så blir det ännu roligare att återbesöka de olika planeterna – inte bara i syfte att hundraprocentiga spelet, utan framförallt för att få mer information kring vad som hänt, Star Wars lore eller om man så vill – ren och skär XP (erfarenhetspoäng). En viktig detalj här är också den lilla droiden BD-1, då denne följer med Cal överallt, och assisterar med att öppna lådor, hacka fiendedroider (går längre fram) och ge information om världen. Inte nog med det, så är BD-1 dessutom riktigt gullig. Något som alltid ger pluspoäng…

Slutligen har vi balansen i spelmekaniken som känns riktigt solid. Du har ett Dark Souls liknande upplägg, i det att du behöver parera, kontra och attackera vid rätt ögonblick och lära dig de olika motståndarna. Men med det sagt, så är det aningen mer förlåtande – samt att det finns olika svårighetsgrader; till och med ett storyläge, där motståndet är som lättast. Men spelar man på den normala nivån, så är det bra motstånd, utan att bli för jobbigt, och du känner att det blir en tajt spelstund och framförallt att du kan se att du blir bättre med tiden (inte bara din karaktär utan alltså du själv). För att inte tala om de olika förmågor du kan utveckla via spelets uppgraderingssystem – ett system som ändå känns avskalat och enkelt, men ändå förser dig som spelare med fler sköna sätt att hantera striderna.

Sedan att du letar efter nya kläder, uppgraderingar och så, på ett närmast Tomb Raider liknande sätt, gör att du hela tiden får en skön mix – och att det inte hela tiden handlar om stridande. Bara att t.ex. använda kraften till att kasta enorma kulor på platser för att aktivera vissa saker – gör att pusslen känns rätt för vad du är för karaktär. Det känns helt enkelt logiskt i sin kontext – och har gjorts riktigt bra.

Sedan att spelet har genuint bra skådespeleri i dess goda utseende, där framförallt miljöerna står i fokus – gör det hela bara ännu bättre. För att inte tala om ljud- och musik som givetvis även det håller lika hög klass.

Men vad har då inte gjorts lika bra….

Till att börja med så har spelet en del buggar. I mitt fall så var det PC version som kom till oss, och de buggar som uppstod där var mer animationsmässiga. D.v.s. att din karaktär under vissa specifika moment (t.ex. när han kravlar genom tunnlar eller hoppar fastnar kort i animationer). Och apropå animationerna – de kan även skapa viss frustration, då t.ex. BD-1 håller sig tillbaka när fiender är i närheten, och om du behöver öppna vissa lådor, och animationen för att han ska ”återställas” inte riktigt gjorts än, då får man vänta en stund. En liten detalj förvisso, men när man vill ta sig vidare och BD-1 inte gör något, då kan det skapa lite flyktig frustration.

Sedan har vi Dark Souls upplägget, som trots att jag redan tagit upp som en styrka, även på samma gång är en svaghet. Spelets berättelse och konstanta framåtgående ton, gör att man hela tiden tvingas till att tänka på de mer sälla meditationspunkter som finns; med vilka du sparar, vilar (ger full hälsa och återställer fiender) och uppgraderar. Jag hade här definitivt gärna sett autosparning och att man kunde uppgradera mer som man vill – då spelets tempo drabbas och att det ärligt talat börjar bli lite tjatigt med att få in Dark Souls tänket i så många spel – där det liksom inte behövs. Jag kan tycka att spelet hade tjänat betydligt mer på att behålla striderna, men att det samtidigt lutade betydligt mer in i Uncharted-känslan det har idag. Tanken är ändå så tydlig i det att de vill göra ett äventyr som ska ta in de flesta – och ärligt talat är det inget fel i upplägget som det är nu, men det hade varit roligare att inte låsas upp som man gör nu, när jag vet att de ändå inte går hela vägen in i Dark Souls tänket.

Nåväl, som det ändå är – med dess svårighetsgrader, så är det tack och lov ett litet hinder för potentiella spelare, men ändå något att ta i beaktande.

Titta inte upp om du är rädd att se någon titta tillbaka…

Något som för mig till den sista punkten för minus; kartupplägget och banorna. Förvisso är det välgjorda, men när man tar sig planet till planet, och måste gå enorma sträckor för att nå en viss punkt (då spelet inte har något fast-travel upplägg, eller val av landningsplats, så är det en faktor som många gånger tar ner det annars goda tempot i spelet. Inte så mycket för att bandesignen är dålig, nej som sagt, tvärtom, den är bra. Men just springandet fram och tillbaka dödar lite av utforskarandan i spelet, när man åtminstone hade fått möjlighet efter en värld är ”avklarad” att få några tydliga platser att kunna hoppa emellan. Nu hör det lite till hela upplägget, men då utvecklarna ändå vill göra en egen grej, så ser jag inte varför de inte också ändrade spelupplägget till att innefatta även detta.

Men nog med gnäll…

Nu har jag gnatat på några punkter som jag gärna sett gjorts om eller bättre – men på det stora hela är jag ändå väldigt positiv till spelet. Star Wars; Jedi Fallen Order är en välplanerad och välgjord spelupplevelse, där utforskande och stridande går hand i hand, tillsammans med en väldigt trevlig story med intressanta karaktärer. Ja, ärligt talat är detta något som väcker hopp i mig. För precis som en bra fantasyberättelse ska vara, så är det spännande, överraskande och härligt mer eller mindre hela vägen igenom.