Demon Skin

Ondskan måste besegras! En ensam krigare är villig att ta upp kampen. Han vill även återfå sina gamla krafter. Det kommer bli en svår och farlig resa, som kommer bjuda på mycket död och en oändlig ström av frustration.

Demon Skin är ett sidscrollande ’Hack and Slash’ där vi tar på oss rollen som en herre vid namn The Wanderer. En afton när han slår ihjäl ondingar som försöker ta över världen, bevittnar han en ritual där en uråldrig artefakt pusslas ihop. Vår hjälte hamnar i en slags energiström orsakad av artefakten som berövar honom på sin styrka och förvandlar honom till en demon. Hämndlysten påbörjar han sedan sin resa att återfå sin styrka och besegra de onda krafterna en gång för alla! 

En sak som utvecklaren till spelet verkligen har marknadsfört är stridssystemet och spelets utmaningsnivå. De två sakerna går väldigt mycket hand i hand här. Det vill säga, mycket av spelets utmaning ligger i stridssystemet på gott och ont. Tanken med striderna är att man inte ska stressa sig genom dem och bara svinga sitt vapen på måfå. Du måste nämligen välja stridsställning när en strid inleds. Stridsställningarna är baserade på om du ska attackera högt, mellan eller lågt. Man justerar attackens framtida riktning med pil upp och ned på styrkorset. A, X och Y är knapparna som används för respektive stridsställning. Det gäller även att hålla koll på hur fienden beter sig. Sekunden innan deras attack inleds ser man en pil som indikerar vilken riktning slaget kommer från. Det gäller då att snabbt ställa in rätt riktning på vår hjälte så att han kan blockera attacken. Tyvärr fungerar det verkligen inte i det här spelet. Den annars goda tanken försvåras av en del bekymmer. 

Spelet upplevs hackigt. Detta på grund av att jag alltid uppfattade en fördröjning från det att jag tryckt på en knapp tills det att karaktären utför handlingen. Precis som i valfritt Soulslike spel, är att rulla undan anfall en god taktik att tillämpa. Det finns fiender i spelet där du bör rulla förbi dem för att sedan anfaller dem bakifrån. Kruxet är att det finns en knapp som enbart är till för att ändra vilket håll karaktären är riktad mot. Det duger alltså inte att trycka på pil vänster eller höger. Mina strider gick flera gånger åt fanders på grund av att tidigare nämnda fördröjning gör att karaktären inte vänder sig om i tid. Karaktärens uthållighet är nästintill obefintlig. Uthållighetens mätare töms på nolltid — oavsett hur mycket man uppgraderar den! Fienderna verkar dessutom inte spela efter samma regler, utan kan helt outtröttligt rada upp massor av attacker och förvandla dig till köttfärs.

Tempot i spelet är ett annat bekymmer. Det är nämligen inte konsekvent. Först verkar spelet vilja att man ska bida sin tid och planera sina drag noggrant. För att sedan kräva blixtsnabba rörelser, som att springa från en ravin samtidigt som man snabbt ska hoppa till plattformar som rasar så fort man landar med fötterna på dem. Eftersom att resten av spelet inte har det här tempot, är karaktären så fruktansvärt klumpig att styra och jag förlorar mest på grund av att han är inkapabel till de snabba manövrar jag försöker kräva av honom! Hade spelet varit tajtare och mer följsamt, kunde det här ändå varit underhållande frustration. Nu blir det bara smärtsamt och jag vet inte hur många gånger jag har frågat mig om det verkligen är värt att fortsätta.

Spelet är inte bara omöjligt att kontrollera, det är fult också. Det ser ut som ett gammalt bortglömt spel och baserat på hur det för sig borde det ha förblivit bortglömt. Röstskådespelet är inget vidare det heller. Huvudkaraktärens röst har man gett en ful pitch som gör att han låter sinnesslö. Övriga skådespelare låter mest som att de läser innantill från manuset.

Om jag ska försöka få fram något positivt, kan jag nämna musiken. Den är pampig och passar ändå den grundhistoria som spelet försöker sig på. Historien i spelet är förövrigt inget att tala om. Det börjar intressant, men sedan känns det som att utvecklarna glömde bort vad handlingen är. De glömde även bort att förtydliga vad våra handlingar i spelet har med berättelsen att göra.  Vi får inte veta varför det är nödvändigt att slå ihjäl bossarna, vi bara gör det och huvudkaraktärens syfte blir sedan ett minne blott.

När det kommer till kontroll i spelet kan jag säga att det spelar ingen roll om du väljer handkontroll eller mus och tangentbord, den är nämligen helt ooptimerad till båda två. Problemet är att den är så svår att bemästra och få att flyta på. Tillsammans med fördröjningen i spelet blir man handikappad och bitvis är det rent ut sagt hopplöst. Lägg dessutom till att spelet utan förvarning kastar in fällor som dödar dig omedelbart och enda sättet att få reda på att fällorna existerar är att dödas av dem.

Demon Skin försöker att sticka ut från liknande spel i sin genre. Tyvärr är spelet så pass opolerat och ooptimerat att det bitvis är i det närmaste ospelbart. Vad som skulle vara ett svårt och utmanande spel, blir tyvärr en slarvigt byggd konstruktion som knappt håller ihop. För allas välmående rekommenderar jag att spelet undviks.