Smalland: Survive the Wilds

Det är väldigt få spel där jag förknippar små myror eller getingstick med direkt livsfara. Smalland är dock inte som andra spel, och om du inte är försiktig kan din resa bli väldigt kort.

Vid första anblicken är det väldigt lätt att gruppera in Smalland med Grounded, som dök upp 2020. Du är liten och försöker överleva en gigantisk värld av små insekter och andra kryp. Det som skiljer spelen åt är dock hur levande Smalland känns i jämförelse. Du kämpar för din överlevnad på ett helt annat sätt här och jag ska göra mitt bästa för att försöka förklara hur jag tänker.

Spelet börjar – som så många andra spel – med att du får skapa en karaktär. I Smalland heter karaktärerna Smallfolk och det är bland dessa du ska ta din plats i tillvaron. Det är en ganska enkel och rättfram karaktärsskapare. Det är inte så många alternativ att välja mellan, men det är tillräckligt för att du ska känna att just din karaktär blir unik. Såklart har du möjlighet att fixa frisyren och olika utseenden, men du har också antenner du kan göra mer personliga. Det tycker jag är gulligt som bara fan.

Du blir attackerad av ett elakt bi och spelet börjar när du har besegrat sagda kreatur. Detta är dock inget som syns på skärmen utan det är en vanlig text och sen cut-to-black. Omtöcknad ser du dig omkring och får syn på en sårad krigare vid namn Hildred. Hen förklarar att du måste genast meddela kaptenen vad som har hänt. En liten snabbgenomgång senare där du får veta att du måste samla på dig trä och fiber för att överleva, och du är på väg genom det oändliga, nya landet. Till din hjälp att lokalisera olika material har du något som kallas för Antenna Sense. Ett enkelt fokus där du lätt kan se var du kan hämta det du behöver för att bygga diverse saker.

Just det. Smalland är ett survivalspel. Du behöver bygga skydd, sängar och olika arbetsbänkar för att uppgradera vapen och rustningar. Allt för att du ska ha en så bra chans som möjligt. För det är en oförlåtlig värld. Inte alla insekter är fientligt inställda. Jag fick till exempel möjlighet att tämja en nyckelpiga en liten bit in i spelet. Lite senare kan du tämja större och bättre varelser. En del hjälper dig att ta dig framåt snabbare medan andra har extra bärkapacitet åt dig. Men som sagt, många är fientliga. Första gången det kommer en myra tänker du kanske “Åh, en liten myra” men sen försöker myran äta upp dig och då är den inte lika gullig längre. För att göra det ännu svårare kommer myror, getingar, skalbaggar och annat otyg sällan ensamma, utan är alltid några stycken. När benen läggs på ryggen springer du självklart ihop med andra fiender och jakten är i full gång. Som tur är blir du inte jagad av dessa för all evighet, utan de har en viss sträcka de kan tänka sig att vara arga och sen taggar de ner och återvänder till sitt.

Förutom alla djur som vill döda dig måste du också tänka på din omgivning. Det kan blåsa, regna och vara storm. Ett skydd är ett måste för att du ska klara dig då utan att förfrysa och lägga dig ner för att ta den eviga vilan. Detsamma gäller alla vattendrag och sjöar som finns lite här och där. Du tog inga simlektioner när du var yngre och kan således bara följa med strömmen tills du antingen får fast mark under fötterna, eller drunknar. Oftast är det tyvärr det senare som händer. För att bygga ditt skydd behöver du en hammare, vilket är enkelt att göra. Efter det öppnas det upp en hel drös med byggnader och strukturer du kan göra. I början är det såklart inte supermycket men ju längre in i spelet du kommer, desto mer låser du upp och sen är det bara fantasin som sätter gränser för hur du bygger ditt hus. Det är en enkel mekanik bakom byggandet där bitarna klickar på plats när de sitter rätt. Sitter det inte rätt kan du inte bygga. Enkelt och smidigt, precis som det ska vara.

Runtom i världen kommer du att stöta på små ugglestatyer med lysande ögon. Detta är, enkelt förklarat, små tutorial-ugglor som ger dig tips om hur du ska göra och vad som är bäst just i det exakta området du är i. Det kan vara allt från att de säger åt dig att du kan rulla undan attacker, till att berätta att vädret har en tendens att kyla ner dig. Det är ett kul sätt att ge spelaren tips utan att fylla skärmen med text ifall du inte vill ha det.

Smalland kan spelas solo eller med vänner. Under min prövotid lyckades jag tyvärr inte gå med i någon av de världar som fanns där ute, men jag lyckades bjuda in min son att spela det och det var absolut inga problem. Tvärtom tycker jag att det var oerhört smidigt och när vi spelade tillsammans märkte varken jag eller han av några latensproblem eller något lagg av något slag. Det är skönt att spela ett spel där det är så smidigt att spela med vänner. Däremot den resterande online-funktionen kan jag tyvärr inte uttala mig om. Utifrån vad jag kunde förstå, är det olika servrar med plats för tio stycken spelare samtidigt. I praktiken ska det alltså gå att gå in på någon av alla servrar som finns ute i världen, men det gick alltså tyvärr inte hos mig. Förhoppningsvis är något som fixas snart. 

När det gäller styrning och kontroll tycker jag – för ovanlighetens skull – att spelet är bättre med mus och tangentbord. Att plugga in xbox-kontrollen och spela med kändes klumpigt. Det var nästan som att all input låg lite, lite efter hela tiden vilket skapade en känsla av att spelet var segt. De problemen hade jag inte med mus och tangentbordet. Det kändes enkelt att styra, att plocka upp olika material och att interagera med saker.

Striderna var svåra i början, tills jag tog ett Bloodborne-perspektiv på allting. Du behöver lära dig att parera och undvika om du ska ha en chans att klara dig. I början är det okej om du skulle råka rulla åt fel håll i en strid och ta lite stryk. Men ju längre in i spelet du kommer desto svårare blir fiender och strider och det sätter mer press på dig som spelare. Referensen till Bloodborne är lika given som oväntad. Ett sånt här gulligt och fint spel har på något sätt lyckats göra striderna intressanta och inte så enformiga som jag trodde vid första anblicken.

Grafiken är bedårande. Även om bina är farliga, är de oerhört vackra. Hela miljön du springer runt i är häpnadsväckande ibland och tillsammans med ljudbilden skapar det en svårslagen kombination. Vinden som susar genom gräset och ljudet av myrfötter när de snabbt närmar sig är fenomenalt. Det finns inte så mycket musik i spelet, vilket jag bara tycker höjer upplevelsen av att vara i naturen ännu ett steg.

Jag tycker att Smalland: Survive the Wilds är ett supermysigt spel. Det kombinerar det söta och vackra med svåra strider och terräng som straffar dig för minsta felsteg. Det finns säkert buggar men jag stötte inte på några, förutom onlinebiten, under min speltid. Däremot var det några småsaker som störde mig. Även om striderna var roliga och svåra, fanns där en känsla av att det var långsamt. Ibland tyckte jag att min karaktär kanske inte reagerade på det sätt jag ville och utan ett “lock-on” på dina fiender blir det kanske svårare att besegra dem. När du plockar upp en ny quest, är det inget som automatiskt ploppar upp i din kompass. Du måste gå in i kartan och markera manuellt. Småsaker i sammanhanget, men de bygger upp en frustration ihop.

Vill du dock ha en utmanande upplevelse i naturen utan att behöva gå utanför dörren, rekommenderar jag Smalland å det varmaste.