Hem RecensionerSpelrecensioner Saints Row: The Third Remastered

Saints Row: The Third Remastered

av Emil Nordström

Jag växte upp med en storebror. Jag såg verkligen upp till honom. Han var den coolaste människan på jorden och jag gjorde allt för att vara som honom. Fast med en 6 års åldersskillnad och min barnslighet så lyckades jag aldrig att bli min bror. Jag ser Saints Row The Third lite på samma sätt.


När jag startar denna remaster för första gången märker jag snabbt hur daterat allt känns. Jag möts av en meny med bland annat alternativet “whore mode” som såklart är en pun på hoard mode och snabbt får jag flashbacks från andra Saints Row titlar jag spelat. Efter ett bankrån som går åt helskotta och en charmigt, cheesy scen där jag flyger igenom ett flygplan i sann actionhjälte-stil står jag plötsligt på jorden igen. Inget riktigt syfte, inte någon riktig backstory presenteras och jag känner mig mest vilsen. Detta hade kunnat lösas med en introduktion till storyn, då detta eventuellt för många är introduktionen till Saints Row.

Men om vi bortser ifrån avsaknaden av en ordentlig introduktion så jag snabbt varse om hur välgjord världen är. I varje hörn finns det något att göra. Om det så är att köra en tank runt för maximal förstörelse eller ragdoll försäkringsbedrägeri (det vill säga hoppa framför bilar). I din mobil finns det uppdrag som följer storyn, men även uppdrag som att mörda eller stjäla bilar. Som novis i Saints Rows värld är det väldigt överväldigande att bli inkastad i världen utan någon som helst vägledning, vilket är synd då det verkligen blir kul när man väl kommer in i det. Problemet var bara att det tog drygt tre timmar för mig att verkligen komma in i världen. Det finns många som hade gett upp efter första timmen.

Älskade kaos!

Detta är en remaster enligt titeln. Grafiken har fått en ordentlig adrenalinkick och ser helt fantastiskt ut på högsta inställningarna 1440p. Men samtliga cutscenes är inte lika snygga. Jag är osäker på om det är någon uppgradering som har gjorts eller om de bara har skalat upp. Det blir i vart fall en väldigt stor skillnad mellan spel och cutscene. Men att ha höjt grafiken har fått med många problem. Då Saints Row gillar att ha måååånga olika sätt att klä, tatuera och styla din karaktär så förväntade jag mig även en uppgradering här. Men det jag möttes av var texturer som fastnade i min karaktär, frisyrer som såg ut som något påklistrat och vapen som hade förmågan att smälta in i mina armar.

I Saints Row finns det en riktigt stor arsenal av flyg, bilar och stridsfordon. Hur väl dessa körs varierar vilt, vilket för mig till kontrollerna. Spelet vill ha en handkontroll, men gör sitt bästa att fungera utan. Detta gör att jag ofta vänder mig i sirap, kraschar min flygande kvast in i en byggnad och känner mig allmänt slö och oresponsiv.

Något som jag hade stora problem med är den artificiell svårighetsgrad och det har Saints Row mycket av. Strategin är ofta ducka, skjut, ducka, skjut och kasta granat. Ju svårare fiende, ju mer bly behöver avyttras. Detta gör att så kallade bullet sponges blir det som avgör svårighetsgraden. Det har hänt flertalet gånger att jag bara suckat när en gigantisk fiende kommer med ett enkel mönster att undvika och kräver drygt ett ton bly för att fälla. Jag borde snarare känna adrenalinet pumpa och kämpa svettandes genom striderna, istället för att gäspande tömma magasin efter magasin.

Men vad vore ett GTA-liknande spel utan sin musik? På denna fronten har Saints Row verkligen lyckats. Med musik som känns väldigt rätt för tiden, med musik från 2000-2012-talet i högtalarna blir det en sann glädje att köra runt och skapa trubbel. Även ljudet utanför musiken är välgjort. Vapnen känns bra och låter bra förutom granatkastaren som mestadels låter som ett fjärran pys i en plåtburk.

Sina grafiska och storyrelaterade problem till trots så är Saints Row fortfarande ett väldigt kul spel. Det finns mycket att göra och att skapa total kaos är alltid en underbar sysselsättning. Men efter att ha spelat närmare femton timmar frågar jag mig. Är detta verkligen en remaster och är det en remaster som faktiskt behövdes? Denna fråga kommer att fortsätta att klinga i min hjärna medan jag fäller helikoptrar med sylvass precision från min tank.


Specifikation

Denna recension baseras på PC versionen.
Spelet finns även till Xbox One och Playstation 4.

Saints Row: The Third Remaster. Lägsta pris 349 kronor enligt Prisjakt.nu 2020-06-08.

Recensionsex tillhandahållet av Deep Silver.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar