Rainbow Six: Extraction

Tom Clancy’s Rainbow Six är en spelserie som sedan sena 90-talet har cementerat sig som en stapel bland taktiska skjutarspel. Temat i alla delar i serien har varit att man ska bekämpa terrorism i olika former. Nu har man tagit konceptet och rört om lite i dess gryta. Nu är det nämligen inte terrorister som ska bekämpas, eller i alla fall inte mänskliga sådana. Nu är det utomjordingar som ska åka på däng!

Rainbow Six: Extraction utspelar sig i en nära framtid. Där jorden har råkat utför en slags utomjordisk parasit som sprider en svart, trådig och äcklig massa omkring sig. I denna massa växer det sedan fram några pulserande klumpar som sedan spottar ur sig olika varelser, den ena groteskare än den andra. Som tur är har mänskligheten en insatsstyrka vid namn REACT med medlemmar från världens alla olika hörn till sitt förfogande. Det är således deras uppdrag att ta sig in i farozonerna och samla på sig information om parasiten i form av substanser från dessa varelser som forskare kan studera. Sedan ingår det givetvis i deras uppgift att skjuta sönder så många av dem som möjligt.

Förutom att det numer är utomjordiska varelser man skjuter på är att till skillnad från tidigare delen Rainbow Six: Siege har inte det här spelet något PVP-läge. Man är ett gäng på tre skjutglada individer som tampas mot parasiten och inget annat. Jag själv är inte så förtjust i PVP, att man valt att köra på strikt PVE stör mig därför inte ett dugg. Det går oerhört smidigt att bjuda in sina kompisar till sitt lilla gäng och jag har inte upplevt några större väntetider när man väljer matchmaking heller. Om man bara har en kompis som är villig att spela med dig och inte två, behöver man absolut inte hänga läpp för det. Väljer man en specifik karta att spela, anpassar spelet uppdragen efter hur många ni är. Med tanke på att man dessutom kan anpassa svårighetsgraden vid de tillfällena med behöver man inte vara rädd för att man i vredesmod kommer slita av vartenda hårstrå man har på huvudet. Inte för att spelet saknar någon utmaning då, men man kommer i alla fall inte bli överväldigad.

Det känns som att man i det här spelet har ansträngt sig lite extra mycket för att hitta variation. Dels skiljer sig uppdragsvarianterna  från varandra. En del handlar om att man ska ta sig obemärkt förbi fienderna och frita en tillfångatagen människa. I ett annat ska du springa som en blådåre och aktivera tre stycken datastationer på en minut och i en annan ska man skjuta sönder en massa gröna nästen. Det är helt enkelt en skön blandning av när man behöver vara “smygig” och när det är mer fritt fram att skjuta på allt som rör sig. I varje omgång på kartan ska man klara av tre av dessa varianter. De slumpas fram och visas upp för spelarna innan det är dags att välja vilken karaktär man ska spela som.

Här visar man också prov på variation. Dels är alla karaktärer bra på olika saker. Någon är bra på att skjuta och slå sönder saker, en annan är perfekt när tystnad är konceptet medan en tredje lämpar sig bra för att läka dina stackars kollegors sår. Det slutar dock inte där. Som spelare måste vi även variera oss med vilken karaktär vi väljer. Här kan man ju ta de aktuella uppdragen i åtanke, men det kan ju vara så att någon av dina medspelare väljer precis den du tänkt. Eftersom dubbletter av karaktärer inte är tillåtet är det bara att snällt välja någon annan. Slutligen måste man ändra sitt val beroende på hur väl man presterat på uppdragen. Kommer man i mål med mindre än halva karaktärens liv i behåll, markeras denna karaktär som skadad och är således inte tillgänglig förrän den har läkt sina sår. Förutom erfarenhetspoäng efter spelade uppdrag, får man även hälsopoäng som fördelas på de karaktärer som behöver det.

Vill det sig riktigt illa och du skulle bli medvetslös under uppdragen är det två saker som kan ske: dina kamrater kan bära dig till en zon där en helikopter kan tillkallas för att evakuera er. Där kan  de lägga dig i en behållare, ni flygs i säkerhet och din karaktär markeras som skadad. Lyckas man inte med detta markeras karaktären istället som förlorad i strid och kommer vara otillgänglig tills man har räddat denne på den banan man misslyckades.  Det är nog min favoritdel i spelet, där man med sina medspelare måste in på en bana och rädda karaktären. Den är fångad i ett slags träd och man måste dra i karaktären och försöka slita den ur trädets grepp. Trädet kommer dock att dra tillbaka för att behålla sitt byte och dess rötter sitter i några äckelmunnar som skickar energi klumpar till trädet för ge det mer styrka. Dina kollegor måste då skjuta på dessa för att dragningen ska ske lättare. Allt det här skänker en nerv i spelet som är välkommen och denna variation gör att det blir svårt att stänga av spelet.

Även om spelet låter dig ha tillfällen där man kan kasta allt vad smygande heter ut ur fönstret, är ändå samarbete ett stort fokus. Man gör helt klart bäst att spela spelet tillsammans med två personer man känner väl och att man spelar så många uppdrag som möjligt tillsammans. Det är nästan fascinerande hur väl man kommer in i spelet och hur man lägger upp taktik för varje uppdragstyp och när man väl har detta etablerat hos sig, kommer ni röra er i uppdragen likt ett urverk och det är oerhört tillfredsställande när man klarar alla tre uppdragstyper.

Utseendet i spelet är väldigt modernt och har en oerhörd detaljrikedom. Är man ett fan av modern realistisk grafik tror jag inte att man kommer klaga allt för mycket. Ljudbilden har också finslipats en hel del. Allt från det klafsande ljud som uppstår när man går genom den svarta äckliga massan parasiten sprider omkring sig (som för övrigt är snyggt ackompanjerad av strängar som likt smält ost sätter sig under karaktärernas kängor) till fotstegen utomjordingarna ger ifrån sig. Ljuden skänker även dem en nerv som är välkommen. För några spelare kan den säkert upplevas som skräcklik och jag kan erkänna att jag har skrikit av fasa när jag plötsligt överrumplas av en varelse somsmugit sig fram bakom ryggen på mig.

Det som möjligen saknas är att kunna distrahera fienderna under smygandet. En karaktär har förvisso en avledande manöver till sitt förfogande, där denne får ett hologram av sig själv att dyka upp. Men jag skulle vilja ha möjligheten att till exempel kasta en sten eller dylikt. Med tanke på att vissa uppdrag går ut på att enbart göra en så kallad takedown det vill säga: smyga upp bakom ryggen på fienden och hugga den i ryggen. Det skulle helt klart underlätta, för i nuläget tangerar det gränsen att kräva för mycket. Jag skulle även vilja ha något sätt att läka sig själv på. Det finns såklart hälsopaket att använda på banan och en karaktär kan skjuta med en hälsopistol på sina kollegor. Det här är dock inte en regelrätt läkning utan är bara en boost, som mest bara stärker din befintliga hälsa. Nu spelar ju hälsan förvisso roll i vilka karaktärer som är tillgängliga, men det skulle underlätta mycket och återigen skulle det inte tangera att kräva för mycket av spelaren.

Rainbow SIx: Extraction bjuder på kul variation när det kommer till uppdragstyper. Jag är också väldigt förtjust i att man på ett snyggt sätt “tvingar” spelaren att inte fastna för en och samma karaktär, både med uppdrag i åtanke samt vilka som du ens har tillgängliga beroende på skador och så vidare. Variationerna för också med sig att spelet blir oerhört lättillgängligt. Jag är övertygad om att spelare som aldrig spelat ett Rainbow Six spel innan, eller är särskilt förtjusta i taktiska skjutare överhuvudtaget, kan plocka upp spelet och ha en rolig stund. Det är väldigt tidigt på året, men jag skulle nog vilja tilldela Rainbow Six: Extraction titeln årets överraskning.