Override II: Super Mech League

Enorma, färgglada robotar och fighting, finns det något mer självklart än denna mix av genrer?

Det tyckte inte Modus Games och började direkt att producera Override II. En mecha-battler med fokus på att aldrig spela ensam. Här finns både splitscreen, onlineläge mot andra spelare och stöd för Steams relativt nya remote play together-program.

Det finns 20 stycken olika mechs att välja mellan, alla med sina unika utseenden och rörelsemönster. En rejäl variation med andra ord, både estetiskt men även speltekniskt. Senare i spelet kan du också förändra dina mechs utseende ytterligare med hattar och andra små detaljer som på en papegoja på axeln. Variationen känns bra och genomtänkt, det är dock lite tråkigt att det tar ett tag innan du faktiskt kommer åt dessa funktioner. I början har du nämligen bara fyra stycken, och att låsa upp nya mechs tar tid, inte sådär överdrivet mycket tid, men så pass länge att jag ska tröttna på de fyra jag har i början. Men detta borde inte vara något problem om spelet är kul, eller hur?

Grillad godzilla var beställd.

I fighterna spelar du i ett tredjepersonsperspektiv. Din mech kan hoppa, gå, springa och använda fyra olika grundattacker: en tung respektive lätt spark och slag. Du har också en sköld för att blockera din motståndares attacker. Simpelt, men det funkar galant när du sitter och spelar på ett tangentbord. Genom att trycka på dessa fyra knappar samtidigt i olika kombinationer kan du använda din mechs specialattacker. Här hitta vi klassiker som laserkanoner i handen och bärbara EMP bomber. Men alla mechs är inte lika, vissa har slopat allt vad sci-fi heter och försöker istället droppkicka från andra sidan arenan. Variationen är som sagt stor, och även fast vissa mechs har liknande attackmönster skiljer de sig åt så pass mycket utseendemässigt att det inte är något man tänker på.

Arenorna är också något i en klass för sig. Det finns extremt mycket interaktion på varje bana. En personlig favorit är en stor flod som med ett slag på en turbin blir strömförande och där med farlig att gå i. Eller varför inte en stad där varje steg innebär att du mosar små miniatyrhus? Det känns väldigt roligt och gör att en match på en arena inte blir exakt likadan nästa gång, även fast det är samma mechs.

Ibland smäller och skakar det rejält!

Grafiken är inte det modernaste, men man har gjort ett smart val med all färg på mechs och lite mindre i bakgrunden. Ljudet är tyvärr lite sämre med en rätt då dålig mix där vissa slag och sparkar låter som atombomber medan en superattack inte ger mer ljud ifrån sig än en ärtpistol. Lite tråkigt då det tar bort från den där enorma robot-känslan som Override II försöker bygga upp.

Tyvärr är allt som glimmar inte guld. Premissen och designen är verkligen lysande, men spelmekaniskt finns det stora brister. Den första är liga-läget. Det är här som du går vidare i storyn (som egentligen inte är en story) och tjänar pengar som du kan använda för ovan nämnda mechs. Standard för liga-läget är att du spelar mot andra spelare. Med en okej matchmaking (eller en större spelarbas) hade detta inte varit ett problem, men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut. Jag möter spelare som har långt mycket fler timmar än vad jag har. Varje ny match liknar mer en grundläggande lektion i smisk än något som kan börja kallas rättvist. Samtidigt har man gett alla mechs en ofantlig mängd hälsa som måste tas bort innan motståndaren (eller en själv) är besegrad. Matcherna kan hålla på i nästan tio minuter per match – och det var de omgångar då jag inte kunde göra motstånd! 

Så, vad har jag då för alternativ? Att spela mot BOTS. Tyvärr är det nästan en sämre upplevelse än att bli krossad av en annan spelare. På något vis spelar bottarna sämre än mig som nyss öppnade spelet. Tio minuter till och det spelar ingen roll hur många coola mechs och special moves jag har, jag har tråkigt. Kanske för att var 12:e match mot andra spelare är rolig, men matchmakingen är så pass katastrofal att jag inte kommer vidare i spelet. Varför spela jättelänge för att låsa upp nya mechs och accessoarer när jag inte har kul? Splitscreen är det som räddar detta spelet, men för 300 kronor hade jag väntat mig mer.