Oh… Sir! The Insult Simulator

Din stjärtvärpta kaffeslurkande slashas till läsare, vet du ens vad du ger dig in på då du klickade på länken för att läsa den här recensionen? Inte? Bra! Då är jag inte ensam. Jag hade nämligen inte heller en aning då detta spel hamnade hos mig för recension. Att både finurliga och fisigt fula förolämpningar fanns var måhända inte en överraskning, men att göra ett helt spel kring det är mer oväntat.

Det bästa sättet att beskriva Oh… Sir! The Insult Simulator är att tänka tillbaka på det första Monkey Island-spelet. Där hanterades striderna helt om att förolämpa varandra med fyndiga och kvicka repliker. Det är som om Vile Monarch har fastnat för just den delen och valt att skapa ett spel enbart på det. Vad resultatet blir? Hur tror du det blir om man skär bort all variation och skapar ett spel som enbart upprepar samma moment in nauseum, din flottdrickande hobbysnusare?

Spelmekaniken i Oh… Sir! The Insult Simulator är i grunden väldigt enkel. De två motståndarna turas om att välja ett ord från en gemensam pott av ord till sin förolämpning. Det gäller att skapa en korrekt grammatisk mening och lyckas du med det gör du skada på fienden i slutet av turen. Då rundan är över slumpas en ny pott av ord fram och så upprepas detta moment tills någon har vunnit. Det finns dock två saker som tillför en extra dimension till spelet. Först och främst finns det en mängd av olika karaktärer att välja mellan. Varje karaktär har sin egen Akilleshäl som hen får extra skada av om motståndaren lyckas skapa en förolämpning som knyter an till svagheten. Det kan röra sig om förolämpningar som till exempel handlar om ens sociala klass, utseende eller Lovecraftianska monster. Karaktären har dock ett par unika förolämpningar som ger hen en extra arsenal i den retoriska förolämpningsduellen. Alla dessa hjälper till att skapa personlighet hos de valbara karaktärerna och göra dem mer unika.

Sedan så… tja, finns det inte mycket mer. Du kan spela mot en kompis, enstaka matcher mot datorn eller köra kampanjen. Kampanjen består av fem småscenarion som har en inledning och en avslutning som inramning till förolämpningsduellen. De är dock alldeles för korta och få för att kännas som att de tillför någonting till spelet.