Microsoft Flight Simulator

Sedan 1982 så har Microsoft Flight Simulator erbjudit gamers möjligheten att få flyga till fjärran länder och flygplatser. Utan att köpa dyra flygbiljetter, eller att lägga dyra pengar och tid på att gå någon flygutbildning. Nu är det dags för ett nytt släpp i serien och frågan är om det här är delen som kommer vinna över nya nyfikna gamers, eller kommer det bara tilltala de redan frälsta simulatorentusiasterna?

Flitiga läsare av Nördliv har säkert lagt märke till att undertecknad faktiskt har suttit ner med lite simulatorer. Jag har fått köra Rally, åka motorcykel och fått flyga helikopter. Trots detta så skulle jag vilja säga att min erfarenhet av simulatorer är ganska begränsad. Med undantag för Rallysimulatorer, så har jag lite svårt att komma in i dem och jag tycker att de ofta är lite för avancerade och svårtillgängliga för att nya spelare ska kunna fastna för dem, men jag brukar ändå ge alla spel en ärlig chans innan jag dömer ut dem helt. Så det är med lite skräckblandad förtjusning som jag sätter mig ner framför Microsoft Flight Simulator första gången. Lite skrämd för hur avancerat det kommer vara, men också lite nyfiken och peppad på hur roligt det kanske kommer bli.

Det absolut första som slår mig är väntetiderna! Till att börja med så är spelet enormt (utvecklaren uppmanar att man ska ha 150-200 GB ledigt på hårddisken), så bara vid installationen så tar det sin lilla tid. Efter att installationen är klar och jag återigen sätter mig vid datorn, än mer peppad på att få leka pilot uppe i det blå, då är det ytterligare en installation av något slag som ska göras. Efter att ha väntat i cirka två timmar på den installationen, så tänker jag att; nu kan jag väl ändå få flyga!? Spelets första laddningsskärm sätts igång och den tycks inte försvinna. Efter att ha startat om spelet två, tre gånger så tänker jag att det kanske bara är jag som är lite för otålig. Mycket riktigt. Efter att säkert ha väntat i fem minuter så får jag äntligen börja trycka omkring på spelets huvudmeny.

Jag börjar med spelets träningsnivåer, för att bekanta mig dels med kontrollen i spelet, men också hur med hur det känns att styra ett digitalt flygplan. Det väcks så mycket irritation hos mig plötsligt. Jag sitter med min handkontroll och inser att jag inte verkar komma förbi första träningsnivån, för att spelet låter mig inte göra vissa saker. Oavsett hur många knappar på handkontrollen jag än trycker på! Sakta men säkert så inser jag att kontrollschemat är fruktansvärt märkligt i det här spelet. Jag var tvungen att använda mig av både handkontroll, mus OCH tangentbord!? Detta beror förmodligen på att jag inte har någon typ av Flightstick, men kom igen! Kontrollschemat behöver väl inte vara så här bökigt bara för att jag inte vill lägga pengar på en pryl, som jag kanske bara använder en gång!? Som tur är så används primärt handkontrollen när det gäller att manövrera planet. Musen används främst för att justera accelerationsspaken och tangentbordet används för mer avancerade grejer som internbelysning och huruvida motorn ska vara på eller inte.

När man sedan har kommit någorlunda underfund med kontrollerna och avverkat träningsnivåerna, så är det dags att utforska världen från himlen och molnen på egen hand. Vi får möjligheten att antingen välja en helt egen rutt. Via en världskarta så kan man välja mellan vilka flygplatser man ska flyga mellan, för att sedan göra just det; flyga från punkt A till punkt B. Man kan även göra lite utmaningar om man känner för det. Då finns det en variant som kallas för Bushresor. Det är scenarion där man får hoppa in i ett så kallat Savage Club plan (som är ett gammalt propellerplan) och flyga på en karta längs en landsbygd, där man får flyga till olika landmärken såsom sjöar, bergskedjor etcetera. Tanken är förmodligen att det ska vara ett sätt att kunna besöka platser som man annars aldrig kommer besöka och jag kan förstå att det finns en skara människor där ute som finner glädje och dragningskraft till det.

En annan variant av utmaning är landningsutmaningar. Det går helt enkelt ut på att man ska landa ett flygplan under utmanande omständigheter, såsom smal landningsbana och extremt väder. Eftersom att jag trots träningsnivåerna, aldrig lärde mig landningarna ordentligt, så ägnade jag mig inte jättemycket åt det här, men gav det ändå några riktigt stadiga försök, där resultatet alltid vart att jag störtade! Det finns även Live event, där du får en utmaning i form av till exempel en utmanande landning, där du testar dina färdigheter mot andra piloter ute i världen.

Spelet ser faktiskt riktigt bra ut. När man flyger högt upp bland molnen och ser ner på kartan, så är det nästan som att flyga genom ett flygfotografi och jag blir faktiskt lite tagen av engagemanget, till att få kartan att rendera in i realtid och att faktiskt få det att se ganska övertygande ut. Detaljrikedomen inne i cockpiten är också fascinerande, varenda liten knapp och mätare syns med alla typer av tydlighet, så pass att man faktiskt kan använda instrumentpanelen till att läsa av höjd och hastighet.

Det är helt ärligt inget som helst fel på Microsoft Flight Simulator, men jag kommer aldrig in i det. Jag blir irriterad under tiden jag flyger på att jag hela tiden blir uppmanad att sänka farten, men det är praktiskt taget omöjligt för mig att lyckas med det, oavsett hur mycket jag än försöker och det här med att man ska försöka hålla en viss höjd kan jag också glömma! Jag sitter med tummen konstant på vänster styrspak för att justera nosen på planet och jag känner att jag aldrig kan slappna av, för att jag är rädd för att planet ska stiga för högt, eller ännu värre; störta och krascha mot marken! Det går såklart att lämna över spakarna till en andrepilot, så att datorn styr planet åt dig, men jag litade aldrig riktigt på den. Under min första rutt mellan två flygplatser i U.S.A, så lämnade jag efter två timmars flygtid över spakarna, för att vila tummarna, ta någonting att dricka och gå på toaletten. Bara för att återvända och se att andrepiloten har vänt och nu flugit en bra bit tillbaka till hållet vi kom ifrån. Varför!? Hade jag missat något stopp på vägen!? varför fick jag inte reda på någonting!?

Jag förstår att vissa har funnit stor fascination i att flyga över destinationer som man bara kan drömma om att besöka i verkliga livet och att de drar igång en ljudbok eller podcast, lutar sig tillbaka och bara njuter av att glida omkring bland molnen i timtal. För det är så lång tid det tar, kalla mig otålig, men jag blir idiot på att bara stirra på en horisont som sakta bara kryper sig långsamt närmare, med enbart planets motor och flygradio som sällskap. Jag förstår att man drar i gång podcasts och dylikt, men för mig blir det inte avslappnande, för mig är det bara ett sätt att hindra mig från att bli galen av det konstanta surret från motorn och eftersom att jag kämpar konstant med att hålla höjd och hastighet, så hindrar det mig också från att finna någon typ av njutning här!

För att inte bli alltför långrandig, så kan jag bara säga att det här spelet inte är för mig. Jag blir irriterad och uttråkad av det som andra fascineras av och finner njutning och avslappning i. Spelet har såklart en etablerad och entusiastisk skara och gillar man den här typen av simulatorer och äger någon typ av Flightstick, så är jag säker på att det här spelet sitter som handen i handsken på de människorna. Jag är däremot också säker på att spelet inte kommer vinna över några nya fans, för utan Flightstick så är kontrollschemat minst sagt rörigt och laddningstiderna är brutala! Nuförtiden pratas det om att man ser en framtid där laddningsskärmar bara kommer vara ett minne blott, då kan man inte helt plötsligt komma dragandes med laddningsskärmar som håller på uppåt tio minuter. Man är ju uttråkad och less innan man ens har fått flyga en millimeter. Så ni kan behålla Microsoft Flight Simulator för er själva. Jag tror vi alla mår bättre om jag får hålla mig till spel som bjuder på underhållning istället för realism.