Hem RecensionerSpelrecensioner Mega Man Zero/ZX Legacy Collection

Mega Man Zero/ZX Legacy Collection

av Joel Svahn

Mega Man. Hjälte. Legend. Handkanon. Det var det jag visste innan jag skulle börja den långa resa som en Legacy Collection innebär. Döm då min förvåning när det första som händer är att jag får ett svärd…


Mitt spelår 2020 börjar i remasternas tecken. 

Mega Man Zero/ZX Legacy Collection är en samling av alla fyra Mega Man Zero spelen och de två Mega Man ZX spelen. Alla är utvecklade av Inti Creates och utgivna av Capcom. Spelen var först utgivna mellan åren 2002 – 2007. Zero släpptes till först till Gameboy Advanced men blev senare portad till Nintendo DSZX har än så länge bara gått att spela på DS, tills nu. 

Rent spelmekaniskt så är alla spelen nästan likadana, det är action-platform i sitt esse. I nästan varje uppdrag springer du från höger till vänster (och ibland från vänster till höger), slåss mot fiender du möter på vägen, gör lite snygga/svåra hopp och sen blir du totalt krossad av bossen i slutet. Jag menar verkligen totalt krossad. Zero/ZX är svåra serier där man kan undra, speciellt hur den äldre serien (zero), fick åldersgränsen ”E for everyone”. Det är dock just här som Zero/ZX är som bäst. Första gången du möter bossen dör du direkt till de tre första attackerna. Andra gången lyckas du undvika de två första slagen. Fjärde gången dyker en ny attack upp. Sjunde gången har du bemästrat attackmönstret och kan börja planera in dina egna attacker under ditt frenetiska undvikande. Tionde gången har du vunnit och endorfinkicken är enorm. Kontrollerna är tighta och inte en enda gång känns det som att din död går att skylla på någon annan än dig själv. Det här är den absolut roligaste och mest underhållande delarna av alla spelen. Att sakta men säkert bli bättre tills du överkommer det hinder som sats ut framför dig är både belönande och skoj.

Till din hjälp att besegra bossarna har du en hel arsenal utav olika vapen. Allt från ljussablar, armkanoner, pistoler, spjut, nun-chucks och piskor finns tillgängligt för att nämna några. Du kan dock bara använda två i taget, men också pausa när du vill för att byta vapen i din inventory. Dina vapen går också att levla upp i de flesta spel i serien och du kan med det låsa upp nya sorters attacker eller specialattacker. I de senare spelen i Zero serien få finns det även olika sorters Chip som du kan sätta på dina ben, huvud eller kropp och på så vis förstärka vissa attacker. Dock så kommer det ofta med ett pris, t.ex så kanske dina skott från din pistol gör mer skada, men du tappar två nivåer på din ljussabel och blir på så vis utelåst från de två specialattackerna. I de senare spelen får du också förmågan att byta form, detta kan påverka vilken typ av skada du gör samt påverka vissa specialattacker. Allt känns väldigt kreativt och nytt. Speciellt om du spelar spelen direkt på varandra då man verkligen kan uppskatta att det alltid finns något nytt eller förbättrat i varje spel. Det sista hjälpmedlet i din arsenal är cyber-elfs. Dessa små filurer kan hjälpa dig genom permanenta uppgraderingar så som mer hälsa, eller ge dig tillfälliga bonusar t.ex att sakta ner tiden eller att din fiender släpper mer liv när du dödar dem. All gameplay är stabil och undviker att bli enformig genom att sätta nya förutsättningar för hur du ska klara av ett uppdrag lite då och då. T.ex att du inte bara behöver hitta den skadade soldaten, du måste också ta honom hela vägen hem igen. Och alla fällor du bara hoppade över på vägen dit är nu en livsfara för din skyddsling. 

Den små affischerna vid sidorna av spelet går att byta mellan flera olika.

Storyn till denna spelserie är lite… speciell. I alla spel förutom ett så får du storyn genom dialoger mellan dig själv och andra karaktärer. Det pratas mycket om ett krig som hände förr och en energikris, men inte jättemycket förklaras. Jag upptäckte att för att överhuvudtaget förstå vissa saker var jag tvungen att prata med specifika sidokaraktärer vid specifika tillfällen. Är inte jätteroligt då det som är mest kul är att slåss mot de stora bossarna. Något som var fräscht var att vissa uppdrag inte är obligatoriska. Du kan alltså välja att inte göra ett uppdrag (eller fly från det) och då blir det uppdraget låst. Sen påverkar det inte storyn alls, utan du går miste om vapen/exp istället, men valmöjlighet är ju alltid lite kul. Om du vill spela det här spelet för storyn är det inte ett spel för dig. Det känns också som att något saknas, något som man borde läst innan spelet började, men mer om det sen. Däremot är presentationen fantastisk. Alla fiendetyper, robotar, och människor passar bra in i stilen och känns som att de skulle kunna finnas i Z/ZXs värld. Allt med väldigt passande synthtrummor och synthmelodier i bakgrunden.

Det här är hur en remaster ska göras!

Okej, det var alltså själva spelandet. Men vad är nytt? Om du nu, trots allt, bara vill spela för att uppleva den lite halvljumna storyn så finns det ett casual scenario mode där du inte dör om du skulle råka misslyckas med ett hopp och falla ner i en avgrund. Om du fortfarande vill ha en utmaning men vill värma upp lite först så kan du lägga till Save-assist points. Dessa små tuber tillåter dig att spara mitt i ett uppdrag vid några väl valda tillfällen t.ex innan alla bossar. De sitter dock inte jättebra hela tiden, vissa bossar har (så som alla bra skurkar) en liten monolog som inte går att hoppa över innan själva striden börjar. VARFÖR SPARAS DET INNAN MONOLOGEN OCH INTE EFTER?! Känns som att jag kan vissa delar av manuset utantill. Det kanske inte låter som något större, men blir det då bossarna är den största biten av spelen. Menmen, fortfarande en välkommen nyhet. Från huvudmenyn så kommer du åt en musikspelare där du kan lyssna på den stora, härliga låtbiblioteket som är Mega Man Zero/ZX Legacy Collections musik. Du kan också se på en massa roliga originalbilder från båda serierna.

Den nya, lite mjukare grafiken.

Originalet i all sin prakt.

Rent visuellt så har det gjorts ett rejält arbete med tre olika typer av filter. Den första typen är den nya, mer mjuka grafiken som ser riktigt läcker ut. Den andra är originalgrafiken, pixlarna som de såg ut då, fast i högre upplösning såklart. Det tredje lägger till ett ”bildbrus” på originalgrafiken. Dessa går att byta mellan när du vill under alla spelens gång. Ett stort plus om du vill bli nostalgisk eller bara tycker om hårdare kanter. Du kan själv se skillnaden här ovan. Ljudet har också blivit remastrat, men även där kan du byta till originalet. Det finns också en sorts flerspelarläge kallat Z chaser, där du kan tävla mot andras inspelningar av när de klarar av en bana, snabbast vinner. Du kan också utmana en kompis som sitter bredvid dig om du har en extra handkontroll. Till sist så kan du också fritt byta mellan olika regionala utgåvor av spelen och uppleva hur vi i Europa inte tålde blod, men i Asien var det helt okej.   

En av de nya sparstationerna.

Det här är hur en remaster ska göras! Ett bra grundspel som har putsats upp till dagens grafik, fått en hel del nya funktioner och satts ihop med sina efterföljare som alla genomgått samma behandling. Det är inte ett spel för alla dock, om du inte gillar svåra plattformare och vill spela spel för berättelsen de berättar så måste du tyvärr leta vidare. Men om du är retrovurmare och ska ha en samling år 2020 så är det Mega Man Zero/ZX Legacy Collection du ska ha! Det enda jag saknar är en spelmanual av något slag som hade förklarat vad t.ex elementen i första spelet gör, hur levelsystemet på dina vapen funkar etc. Jag tycker ändå att denna samling, speciellt till sitt pris, utan tvekan är ett bra köp!


Specifikation

Denna recension baseras på PC/Steam versionen. 

Mega Man Zero/ZX Legacy Collection. Lägsta pris c.a 320 kronor enligt Steam. 2020-02-23.

Recensionsex tillhandahållet av Capcom.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar