Hem RecensionerSpelrecensionerPC Oddworld: Soulstorm

Oddworld: Soulstorm

av Martin "Fyghar" Johansson

Jag minns när jag var yngre att jag ofta stod och tittade på ett spel med titeln Oddworld: Stranger’s Wrath till original Xbox. Jag hade ingen som helst aning om vad det handlade om men, omslaget såg så jäkla coolt ut! Åren gick och jag har än idag inte lyckats lägga vantarna på det, men istället får jag testa på det nya Oddworld: Soulstorm och jag har återigen ingen aning om vad det handlar om, men det är dags att ta reda på det! 


Soulstorm tar vid där New ‘n’ Tasty slutar. Den osannolik hjälten Abe har räddat sina mudokon-fränder från den onde Molluck som ville mala ner alla mudokons för sin nya köttprodukter – men än är de inte säkra! Mullock vill att Abe ska dö eftersom han har sabbat hela Mullocks verksamhet. För att återfå investerare måste han visa att han är en vinnare. Då funkar det ju inte att en liten mesig varelse som Abe lever efter allt han har ställt till med. Nu har Molluck dock lyckats lista ut var Abe och hans fränder befinner sig och han tänker se till att de alla dör, och det är här spelet börjar. Nu är det upp till Abe att se till att han själv samt hans fränder kan överleva och ta sig till en säker plats. Om han inte lyckas kommer de alla att dö. Vilket Abe ändå gör om och om igen när jag kontrollerar honom. Storyn är rätt mörk och känns passande med tanke på vad spelet handlar om, men den har samtidigt en charmig humor som dyker upp lite då och då. Mitt enda problem är att jag har svårt att ta till mig den allvarliga tonen när rösterna hos nästintill alla mukodons låter digitaliserade. Jag hör alltså spår av redigeringen av rösten när de pratar, främst under gameplay. Det är ingen stor grej egentligen men jag har svårt att ta till mig allvaret i situationen när det händer.

Det är både kul och frustrerande att spela det här spelet, men för min del faller det mer åt frustrationshållet. Jag kan ha väldigt dåligt tålamod med spel som inte visar vart jag ska eller bara känns orättvisa. Nu är inte det här spelet orättvist utan det är mest jag som inte tänker ordentligt när jag spelar. Det är inget nytt vid det här laget (jag fick en hel del kritik från en kompis när vi spelade Bloons TD 6 tillsammans eftersom jag bara sätter ut mina torn lite hur som helst utan tillstymmelse till taktik). Jag kan säga att det fungerar betydligt bättre att spela utan strategi i Bloons än vad det gör i Soulstorm.

Soulstorm är främst ett plattformsspel i 2.9 D med stealth-element samt inslag av Lemmings. Det är en intressant kombination som fungerar rätt bra i gameplay och kontrollerna fungerar utmärkt i spelet – när jag väl vande mig vid dem. Det finns många hinder på de olika nivåerna i form av eld, bomber, fiender och stup som alla kan döda stackars Abe vid misstag. För att undvika dessa faror (och fler därtill) kan man hoppa, smyga, sjunga samt kasta grejer. Om det brinner på en plattform man ska hoppa till kan man först kasta vatten på den för att släcka elden. Logiskt, eller hur? Det kan dock finnas fiender på en plattform ovanför den brinnande plattformen och de kan man antingen lamslå med minor eller så kan man sjunga för att kontrollera dem. När man kontrollerar fiender kan man gå med dem samt skjuta på andra fiender, men de skjuter givetvis tillbaka och tvekar inte en sekund på att avrätta en förrädare. Återigen gäller det att planera hur man använder sina tillgångar och förmågor för att komma vidare i nivåerna. Jag klantade till det rejält vid en sparpunkt där jag stressade igenom en sektion med fiender för att komma vidare till nästa sparpunkt. Väl där började det regna bomber som siktade in sig på mig och hindrade mig för att använda mig av sång. Samtidigt kunde fienderna från den förra sektionen både se och höra mig vilket innebar att mina misstag kostade Abe livet ett antal gånger. Jag gillar hur spelet spelas även om jag inte spelar det optimalt. Det är kul att försöka lista ut hur jag tar mig vidare utan att jag dör på kuppen och kontrollerna är riktigt stabila. Jag svor visserligen över dem i början men det berodde mer på min ovana än att kontrollerna var dåliga.

Om det är något jag är besviken på så är det grafiken. Jag vet inte om det beror på min dator men jag spelar på de högsta inställningarna jag kan, men det ser inte riktigt bra ut. Spelet ser ut att vara släppt i slutet av Playstation 3-eran eller i början på Playstation 4-eran. Nu menar jag inte att spelet ser dåligt ut, men jag förväntade mig bättre texturer än vad jag ser såväl miljöer som effekter. Det kan som sagt bero på min dator och att spelet anpassar sig efter mina antika delar, men jag är osäker. Däremot ser spelets cutscenes bra ut och jag måste säga att spelet låter bra. De atmosfäriska ljuden sätter mig precis in i miljön som Abe befinner sig i och musiken passar in men den är tyvärr inget jag minns utanför spelet. Det enda klagomålet jag har är det jag nämnde tidigare angående vissa karaktärers röster. Förutom det är spelet väldigt stämningsfullt.

Det här är ett bra spel, men det är inte riktigt för mig. Även om jag har kul när jag spelar det är frustrationen ofta större eftersom jag ofta är en klant. Frustrationen är alltså inte riktad mot spelet utan den är riktad mot mig själv, men det är spelet som framkallar det! Jag uppskattar spelet för vad det är och det är bra, men för min del når det tyvärr inte hela vägen till en utmärkelse. Om du gillar de tidigare spelen tror jag att du även kommer det här. Kanske lyckas du få Abe till en lyckligare plats än när han styrs av mig.

Specifikation

Denna recension baseras på PC-versionen (Epic Game Store).
Spelet finns även till Playstation 4 samt Playstation 5.

Oddworld Soulstorm. 

 

i samarbete med PriceRunner

Recensionsex tillhandahållet av Oddworld Inhabitants, Inc.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar