Hem RecensionerSpelrecensioner Mass Effect: Andromeda

Mass Effect: Andromeda

av Fredrik Olsson

När Scott Ryder vaknar upp så är allt upp och ner. Planeten som vi färdats till under kryo-sömn i över 600 år för att kolonisera visar sig inte vara riktigt så beboelig som vi hoppats, och ett gäng rymdvarelser som heter Kett tycker att det här med att vi kommer och hälsar på är ett stort minus. Till råga på allt så har även vår syster Sara inte vaknat upp ännu, på grund av problem med sin kryostasis-maskin. Ja, saker och ting kunde inte vara mycket mer katastrofartade än så här; och det är där som vi börjar vårt äventyr.

 Mass Effect Andromeda (ME:A i fortsättningen), är ett spel som vill utveckla det som den tidigare trilogin gjort. En engagerande historia, intressanta karaktärer, många platser att utforska, saker att skjuta och tjejer (eller killar) att romantisera. Det är i sanning ett ambitiöst spel, och det bör det vara då Mass Effect serien är en av de absolut största spelserierna någonsin (enligt min mening).

Att levla är löjligt… enkelt…

Story

Som jag skrev i inledningen, så finner du dig själv i en utsatt position i början av spelet. Du har färdats under många hundratals år i tron om att nå en beboelig planet, men när du kommer fram, vaknar upp ur din kryostasis så märker du att så är inte fallet. Ditt uppdrag är nu att hitta en planet bra nog att kolonisera och framförallt luska ut många av de hemligheter som finns här i Andromedagalaxen. Väl framme så händer sakerna man inte vill ska hända. Ens far som är Pathfinder (ansvarig för att leda mänskligheten till säkerhet) försvinner, och det blir upp till dig att ta dig an denna uppgift. Som en ny Pathfinder.

Som ni märker så låter jag detta vara ganska enkelt skrivet; då jag finner att historien är en av spelets största styrkor. Utforskandet av planeter, och ta reda på varför de elaka Kett rotar igenom solsystemen, och framförallt vad som hänt med planeterna och vilka de så kallade ”Remnants” kommer ifrån. Remnents är för övrigt ett gäng automatiskt uppsatta robotar, som har satts till att försvara många av de mystiska underjordiska valv som gömmer sig på många planeter. Mer än så säger jag inte… utan det får ni upptäcka själva.

Det är storyn som, som sagt, jag anser vara bäst. Den driver dig som spelare vidare hela tiden och främjar nyfikenhet och utforskaranda. Tyvärr så faller en del på att karaktärerna i storyn helt enkelt inte känns intressanta. Du har nämligen (som sig bör i Mass Effect) ett stort bibliotek av medresenärer på ditt rymdskepp ”Tempest”. Tyvärr är det få som är minnesvärda. Den enda jag tyckt varit intressant har varit Peebee, en Asari (utomjording) som både är rolig och charmig. Tyvärr så är det egentligen allt, och ingen av de andra medresenärerna blir så värst mycket mer intressanta, trots många tvister i storyn under resans gång. För att inte tala om din karaktär Scott eller hans tvillingsyster Sara. De är som sig bör ganska tomma skal, och dess röstskådespelare lyckas inte förmedla något utöver det vanliga. Absolut inte dåliga, bara väldigt intetsägande.

I sin helhet så skulle jag dock säga att historien är en av spelets största styrkor, och är definitivt det man bör vara ute efter om man är intresserad av detta spel. Även om det känns som att de bytt ut de tidigare Geth till istället Kett (wow vilken ansträngning till namn), och fört in ytterligare hemliga monument och underjordiska valv, så funkar det åtminstone. Även om det känns aningen slentrianmässigt framtaget, så är som sagt ändå den överliggande storyn bra.

Gameplay

Om vi tittar på spelmekaniken så är det mesta bekant. Vi pratar ett tredjepersons action RPG i ”öppen värld”-format, där du har med ett par medhjälpare under dina actionfyllda resor i galaxen. Du kan beordra dina kollegor att gå vart du vill genom ett enkelt kommando system. Dessutom har det nu förts in ett ’crafting’ system där du kan skapa dina egna vapen och rustningar, för alla som gillar den aspekten av spel.

BioWare har denna gång slopat möjligheten att pausa under striderna för att göra sina val. Något som jag personligen finner tråkigt då detta inte bara varit ett signum för Bioware under åren, men framförallt för att det gav spelen en ytterligare dimension av strategi för när man tog sig an fiender. Numera är det med den snett-över-axel vyn som kommer fram i strider, på många sätt ett mer ordinärt skjuta-spel.

En annan aspekt som är ny för denna gång är möjligheten att skörda resurser ur de olika planeter man besöker, och framförallt de man kan kolonisera. Detta medför ett stort mått av utforskaranda som verkligen är en stor styrka för spelet. För dess tredje-persons skjutar-utförande är ärligt talat väldigt generiskt och ärligt talat ganska tråkigt. Därför är utforskandet av planeter, och möjlighet att kolonisera dessa, en glad nyhet. Du kan inte bara stärka banden mellan olika grupper av människor, utan även galaxen i helhet; något som blir betydligt viktigare ju längre du spelar i spelet.

Som vanligt så sköts alla resor via ditt rymdskepp, i detta fall ”Tempest”, vars vackra korridorer inte bara ger dig möjlighet att interagera med din besättning, utan ger dig möjlighet att skicka ”Strike Teams” (du kan helt enkelt skicka folk själva på uppdrag eller göra dem med andra i multiplayer), kolla dina framsteg för alla planeter du besökt och koloniserat, kolla email och historik, samt kolla in din fars gamla rum.

Spelmekaniskt så görs allt rätt. Man kan inte säga att spelet inte har något för alla, men det som märks är att spelet dummats ner. Krigssystemet, levelsystem och menyer är alla tråkigt oengagerande för mig. Ingen rolig combat, ett levelsystem som lika gärna kunde ha automatiserats helt och ett menysystem som kunde ha gjorts bättre. I nuläget så känns det plottrigt att behöva gå ner djupt i menyer för att jämföra vapen, kolla prylar och annat, när det kändes mer intuitivt i de tidigare spelen. Vilket är konstigt då de inte heller var perfekta på den punkten.

Grafik, animationer och utseende!

Grafiken i ME: A har varit en het potatis. Det har varit många buggar och saker som gjort att främst ansiktsuttryck blivit märkliga. Som att de reagerar rent ansiktsmässigt på ett sätt, men säger en annan sak.

Jag har inte märkt av detta så värst mycket, och även om karaktärernas utseende och animationer många gånger känns ’klunky’ så funkar det ändå. För att inte tala om miljöerna i spelet som verkligen är vackra och andlösa. De olika planeternas miljöer känns verkliga och framförallt levande på ett bra sätt, i alla fall rent utseendemässigt. Sen kanske det inte är allt för mycket liv många gånger, men nog tusan ser det bra ut ändå. Vilket för oss vidare till ljudbilden, som nästan imponerar på mig ännu mer. Dess sköna soundtrack är ett som jag känner att jag vill lyssna på även utanför spelet, och ljudeffekterna känns fylliga och framförallt välgjorda. På denna front kan ingen racka ner på ME: A.

När vi ändå är inne på grafik, så kan vi ta upp karaktärsskaparen i spelet. Du kan förvisso göra dig en egen karaktär (vilket jag gjorde, som dock var ganska ful), men trots att det finns många reglage så är det förvånansvärt lite man ändå kan förändra. Förvisso gör det inte så mycket, då det ändå är en avatar, men jag hade gärna sett en djupare upplevelse och utformning av karaktärsskaparen, då den kändes inboxad och väldigt ’safe’. 

Mina tankar och helhet

När man kollar på spelet i sin helhet så är det ett gediget sci-fi äventyr. Dock dras det med en hel del brister, framförallt i karaktärsgalleriet som jag personligen fann tråkigt. Men att menyer och den generella spelupplevelsen ändrats ytterligare för att passa den stora massan, kan jag tycka är fel väg för spelserien. Jag har så klart förståelse för varför utvecklarna går denna väg; ur ett ekonomiskt synsätt. Ju fler som spelar, ju mer pengar. Men det tappar ändå en del av sin identitet genom detta.

Det känns precis som vad Batman Arkham Origins gjorde i jämförelse med den ”riktiga” Batman Arkham trilogin. Själlöst och på gränsen till fabriksskapat. Alltså på pappret ett spel med många starka beståndsdelar, som tyvärr lider av brist på engagerande helhet. Ett spel gjort på beställning.

Det är helt enkelt lite för slentrianmässigt framtaget; som att utvecklarna mer haft en check lista som de behövt bocka av.

Open world – Check
Crafting – Check
Generisk tredjeperson action – Check
Minst X antal personer att prata med – Check
Coolt rymdskepp – Check

Och så vidare….

Historien och utforskandet är det stora i denna titel, och är ni ute efter denna aspekt så är detta ett klart köp. Dock så har spelmekaniken tappats lite, även om man både kan springa och åka fordon (denna gång ej Mako utan en så kallad Nomad), skjuta och lätt levla upp. Men överlag så är det en okej upplevelse som jag främst rekommenderar till de största fansen av serien. Nu finns det säkerligen ytterligare delar att ta upp, men på det stora hela så känner jag att det viktiga är med. Ni kan ha romanser, ni kan skjuta rymdvarelser och ni kan åka fordon på ökenplaneter.


Specifikation

Denna recension baseras på PC versionen.


Prisbild ca 500 krRecensionskod tillhandahållen av EA.

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar