Lonely Mountains: Downhill

Lonely Mountains: Downhill ger oss möjligheten att få slänga oss utför en stig på ett berg i högsta fart. Men om vi inte är försiktiga så blir det bildligt talat att vi slänger oss ut för ett berg och ner mot en säker död. Så hur känns det att köra våran cykel nedför dödsföraktande branter och kommer vi få en bättre tid mot alla de andra som har kört spelet (snabbt svar: NEJ)? Häng med så ska vi kolla in Lonely Mountains: Downhill.

I Lonely Mountains: Downhill så tar vi oss an rollen som en cyklist som älskar att utmana sig själv och ens cykels förmåga att ta oss så snabbt och så säkert som möjligt nedför en bergsstig. När vi startar upp spelet så har vi två berg tillgängliga, men för att låsa upp nästa berg (och de andra) så måste vi klara av de banor som finns på det första berget. Lätt va? Det återstår att se.

När man startar banan så får man alltid köra igenom först för att se hur det är utformat och se vart man ev. kan hitta en genväg eller två. Sedan så måste man köra samma bara igen, men denna gång så får vi några utmaningar som vi måste klara av för att kunna ta oss vidare. Utmaningarna kan bestå av att klara av banan under en viss tid eller att inte krascha X antal gånger på din väg ner till målet. Genom att klara av dessa utmaningar så kan vi låsa upp en ny bana på berget, delar till nya och bättre cyklar, färgscheman, utstyrslar eller i slutändan ett nytt berg att utmana dig själv på.

För att kunna låsa upp en ny cykel så måste man klara av utmaningarna som har just den cykelns del i sig. Spelare kommer få köra igenom många banor innan man får ihop delar för en ny cykel. För varje ny cykel så måste man vinna 6 delar och alla cyklar har olika förmågor; vissa är bättre på att köra offroad och en del kan ta kurvor bättre, men nackdelen är då kanske att de är långsammare eller inte kan ta ett litet hopp.

För att klå de tider som sätts på oss genom utmaningarna så måste vi ta lite risker och ta oss ifrån den redan utmärkta stigen som vi har redan kört ner i testkörningen av stigen. Ibland så kanske man tar en kurva eller hopp lite för långt och antingen kraschar in i ett trä, stenblock eller helt enkelt hoppar ut för en klippa.

Att studsa från en klippavsats in i ett träd kan vara ganska roande.

Spelet kan vara lite oförlåtande ibland, då jag ibland skuttat till med cykeln och kanske bara gjort ett hopp en meter upp i luften och när jag landat dött utan någon vettig förklaring. Medan jag ibland lyckats hoppa, skutta och glida ner för en bit av berget som egentligen skulle vara en säker död. Så ibland har man turen på sin sida och ibland inte, man får bara hålla tummarna att spelet och fysiken i det är snäll mot en.

Kontrollschemat för spelet är väldigt enkelt och jag rekommenderar det starkaste att köra med en handkontroll. Du styr med vänster thumbstick, accelerera med högra trigger, bromsar med vänster trigger, samt att du kan springa med A knappen. Svårare än så är det inte när det kommer till kontrollschemat i spelet.

Spelet har en ganska skön och avslappnad design, det är polygonbaserad och gör sig riktigt bra för vad den är designad till. Spelet får därför en väldigt tydlig och distinkt utseende som gör att det sticker ut lite mot andra spel som man spelar. Samt att designen på bergen, stigar, träd och ja hela omgivningen är riktigt trevliga att kolla på medan man susar ner för en stig. Samma sak kan sägas om ljudbilden för spelet, det är bara ambient ljud som hörs, vinden, fåglar, insekter och ljudet av sladdande däck mot gruset. Tycker att ljudbilden passar väldigt bra till och förhöjer upplevelsen. Det gör att man känner sig som man är helt själv ute i en oförstörd natur utan en massa annat folk eller ljudet av civilisation på något sätt (väldigt uppfriskande).

Spelet är dock en riktigt frustrerande och oförlåtligt om man råkar hamna lite fel på ett hopp eller sladdar lite för sent och får uppleva en onödigt tidig död. Spelet kommer att pröva ens tålamod och man måste hålla sig lugn och inte vilja slå handen genom skärmen när man dött för 5 gången på samma dumma ställe igen! Jag har ragequitat många gånger under recensionsperioden, dels för att jag har klantat till mig och för att spelet ibland tyckte att jag inte får göra oskyldiga små hopp som bara tar död på mig av ingen anledning.

Men mångt och mycket så är det ett spel som går ut på att ta sig snabbast ner till ens läger som är målet. Så man kan försöka att nöta och klura ut de snabbaste vägarna man kan hitta, när man låser upp de andra cyklarna så kommer man kunna börja kluras ut helt nya vägar att ta då de alla har olika styrkor och svagheter. Så här kan man verkligen börja tävla med ens vänner och bekanta om vem som är herren på täppan på snabbaste tiden ner.

Hmmmmmmm . . . Inte rekommenderat att göra!

Lonely Mountains: Downhill är ett frustrerande och oförlåtligt spel som bestraffar mig hela tiden om jag råkar hålla in sprint en hundradels för mycket och jag sladdar av en klippa. Eller när man inte kan självmant styra hur man studsar ner för en brant stig och fortsätter studsa ner i en flod. Spelet är frustrerande och får mig att behöva hålla inne på mina ”finare” ord och vilja att slänga datorn ut från balkongen. Men spelet har något som gör att jag kommer tillbaka till det och får mig att vilja komma längre och se om jag faktiskt kan ta mig ner för en riskfylld slänt utan att ta död på mig för 1576:e gången.