Söthet i kubik när Kirby återkommer triumferande! Den lilla rosa bollen med ögon absorberar och utvecklar sina förmågor på ett sätt som kan få även den mest cyniske gamle gubben att ändå veckla ut smilbanden. Dags att suga hårt – i positiv bemärkelse!
Allt är frid och fröjd för gamle Kirby när universum helt plötsligt öppnar sig och spottar ut honom i ett främmande land som på många sätt påminner om vår värld – om än i ett postapokalyptisk tillstånd. Det är där han märker att någon kidnappat hans vänner Waddle Dees och att det nu är upp till honom att rädda dem. Samtidigt ska han ta reda på hur tusan han ens kom till denna plats. Spelets premiss må vara enkel, men den är naggande god på ett sätt som gör den tillgängligt för yngre och tacksamt rättfram för äldre. Den kommer inte precis vinna en BAFTA för sin berättelse, men den etablerar tydligt vem du är, var du är och vad du ska göra utan något invecklat berättande. Därefter är det bara att köra igång!
Du går här från värld till värld likt Super Mario 3D Land, räddar Waddle Dees letar hemliga delmål och fröjdsamt spelar dig framåt mot nya landskap och förmågor. Det är nämligen i förmågorna som spelet står ut, då du denna gång kan uppgradera de krafter du absorberar (högst tre steg i grundspelet) på väldigt tillfredsställande vis. Svärd blir härligt överdimensionerade, lava eller isskulpturer kan spruta ur Kirbys multianvändbara mun och mängder av fler förmågor gömmer sig längre in i spelet.
Uppgradera dina föremål! Kom igen, jag vet att du vill!
I den övervärld du sakta men säkert låser upp kan du nämligen även göra små minispel på tid – och klarar du av dessa så får du en stjärna. Med vilket du sedan gör nämnda uppgraderingar i den hubbstad som även finns tillgänglig. En hubbstad som för övrigt sakta men säkert ökar i både antal tillgängliga hus, men även minispel för de som t.ex gillar att leverera mat eller fiska. Hela spelet verkligen genomsyras av en enkel idé; att ha det kul!
Kontrollen känns verkligen tajt och den lille Kirby tar sig smidigt fram över de olika nivåerna – allt medan du frenetiskt vill hitta alla hemligheter. Det är befriande hur spelet lutar in i sin barnslighet. Något som framförallt märks när man får uppmaningen att göra en ”mouthful”. Detta är när Kirby kan gulpa i sig större objekt (bilar, läskautomater, koner etc) och ge honom helt annorlunda förmågor. Många som dessutom kan användas i minispel ute i världarna där du exempelvis ska köra en bil så snabbt som möjligt på en bana, eller glidflyga fram och fånga ringar. Som sagt lekfullt!
Vilket för oss till spelets presentation som även den känns skojfrisk. Varierade världar med färgstarka och skönt designade banor gör att spelet blir imponerande omväxlande. Just hur utvecklarna lyckas genomsyra världarna med upptäckarglädje och samtidigt lekfullt attackerande från den lilla Kirby är en balans som mycket lätt kunnat blivit fel, men som här fungerar ypperligt.
Spelets ljudbild och framförallt musik är en glättig ton genomsyrar spelet i allt från alla söta ljud Kirby gör när han slukar fiende såväl som objekt. Ackompanjerat av en ännu finare musik, där varje område i spelet har en egen låt, som automatiskt anpassas efter man korsar en nytt område. Att spelet även lyckats med att skapa en surroundkänsla när man kör i dockat läge får spelet att stå ut ännu mer. Det hela är kort och gott makalöst inbjudande och kommer nog gillas av de flesta.
Hubbstaden är bra mysig den!
Självklart finns det saker att samla på!
Orosmoln på den bjärta himlen…
Men allt är inte perfekt i Kirbys grälla värld – och det är egentligen en tydlig sak som står ut; den låga svårighetsgraden. Nu vet jag vad du tänker ”Men herregud det är ett barnspel, det spelar ingen roll”. Nja, visst riktar det sig i mångt och mycket till barn, men det är gjort för alla. Och då spelet kommer med två svårighetsgrader, där den ”tuffa” av de två knappt upplevs ha någon större skillnad, gör att spelet tappar lite granna. För när spelet närmar sig sitt (första) slut runt 15-20 timmar då sker det med en känsla av ”åh, vad skönt att bli klar med det, så jag kan gå vidare”.
Visst det är lätt att läsa in i det som att spelet är dåligt med det uttalandet… men så är inte fallet. Det är bara att den dynamik och lekfullhet som spelet har mot slutet rundas av så bra att det egentligen inte längre känns som att man behöver spela vidare (trots nytt innehåll som öppnas upp). Jag personligen känner mig väldigt klar, vilket då för oss tillbaka till svårighetsgraden. Hade den varit mer påtaglig från spelets start hade det nog eggat mig att spela mer, då jag sannolikt inte plockat allt från början. Men med allt någorlunda lättåtkomligt från början känner jag att inte ens det nya svårare ”hemliga” området som kommer efter slutet räddar spelet från att kännas ”klart”.
Men vet ni vad, ibland är det precis så här det ska kännas. Att bli klar med ett spel, känna att man lyckats tagit allt man varit ute efter, utan att bli påtvingad någon överkomplicerad berättelse eller spelmekanik gör att känslan av fullbordande infinner sig extra mycket. Och vad gör det framförallt när man konstaterar ett enkelt faktum: nog attan var det riktigt roligt! Vad mer behöver man? Inget säger jag!
Kirby and the Forgotten Land. Lägsta pris 507 kronor enligt Prisjakt.nu 2022-03-31.
i samarbete med PriceRunner
