Det gäller att tänka utanför boxen när du antar utmaningen i The Entropy Centre. Lös pussel genom att flytta kuber och manipulera tiden. Ett spel för dig som gillar klurig problemlösning i en riktigt snygg miljö.
Omtöcknad vaknar Aria i rymdstationen The Entropy Centre på månen. Aria minns ingenting och det finns ingen att fråga för rymdstationen är helt öde. Efter lite utforskning finner hon ett vapen, med tillhörande AI vid namn Astra. Astra är en expert på rymdstationen och berättar att din roll är att lösa pussel.
Ett exempel på ett pussel: I ett rum finns två plattformar och en kub. Den ena plattformen låser upp dörren du ska gå igenom. Den andra plattformen låser upp en bro du behöver gå över för att komma till dörren. Så logiskt sett behöver du två kuber, eller hur? Svaret är nej för du har makten att manipulera tiden!
Vapnets huvudsakliga egenskap är att du kan flytta kuber och sen spola tillbaka kuberna i tiden så att dom återgår till sin ursprungsposition. Det gäller att tänka ordentligt för du kan inte spola tillbaka dom hur långt som helst för det finns en tidsgräns. För det första måste du placera kuben där du vill att den ska landa sist, på exempelvis en plattform som öppnar en låst dörr. Man får en god uppfattning om spelets mekanik och det börjar med väldigt enkla pussel. Svårighetsgraden ökar för varje nytt pussel och ju längre in i spelet du kommer får du reda på mer om vad som har hänt på rymdstationen och vad som hänt med jorden.
The entropy centre ska rädda jorden från undergång. Klimatkrisen har verkligen nått sin spets och istället för att ta hand om jorden har människorna i detta universum hittat ett sätt att spola tillbaka jorden. Något som måste göras med jämna mellanrum.
För att få tillräckligt med energi för att spola tillbaka jorden behöver personalen på the entropy centre lösa pussel och på det sättet laddas vapnet. Dom som har jobbat på the entropy centre får deras minnen raderade för att kunna lösa samma pussel igen för annars samlas inte energin.
Rymdstationen är jättestor och är en blandning av en semesterort och ett kontor vilket är väldigt kul. Man märker att människorna verkligen har levt vanliga liv, eller så vanliga liv man kan leva på en rymdstation på månen. På skrivborden finns bilder på husdjur och posters sitter på väggarna. Företaget the entropy centre har verkligen tänkt på deras anställdas välmående och skapat en konstgjord utomhusmiljö i rymdstationen, komplett med badstrand, solstolar och grönska. Något jag verkligen inte var beredd på att se i ett sci-fi spel. Känns väldigt roligt, speciellt detaljer som flip flops och parasoller när man tittar ut i rymden och ser att jorden håller på att brinna upp.
Miljön är snygg och den ger ledtrådar om vad som har hänt på rymdstationen. Stolar som ligger huller om buller ger intrycket av att vad som än hände med människorna hade dom bråttom att ta sig därifrån. Klätterväxter har tagit över större delar av rummen och man kan tänka sig att rymdstationen har stått öde länge. Musiken är mysig men med en viss mystik som passar spelet bra. När du kommer till ett nytt rum hörs en mörkare ljudeffekt som sätter en kittlande känsla i kroppen av förväntan och du skärper sinnet. För du vet inte vad nästa rum kommer innehålla och ibland får Aria en känsla av att hon inte är ensam. Färgsättningen av miljön är smart uttänkt. Miljöerna är gråa och smutsiga medans kuberna har färgglada detaljer som gör dom lätta att urskilja i stora rum.
Det är ett klurigt spel det här men pusselmomenten är lika varandra då det nästan bara är kuber och plattformar. Ibland kan du laga väggar eller pelare som har gått sönder. Det blir ganska enformigt trots att pusselmomenten ändras och du få kuber med nya funktioner.
Dom nya funktionerna är bland annat en studskub som du studsar på och en annan kub som skapar en bro. För min del blev det enformigt efter ett par banor. Emellanåt kommer det in robotar som attackerar dig och ger en annan utmaning. Vissa delar är baserade på tidspress då du snabbt måste ta dig igenom ett rum där väggar och trappor faller sönder. Då får du medan du springer försöka spola tillbaka det som gått sönder för att klara dig undan faran.
Detta ställe är stort och det är många dörrar! Och varje dörr har antingen en grön eller röd markering. Grön betyder öppen och röd betyder låst. Jag har inte hittat något sätt att låsa upp dörrarna med röd ikon och kanske har jag missat något eller så är dom helt enkelt stängda. Min tanke var först när jag såg en dörr med röd ikon att den skulle jag kunna låsa upp! Framförallt VILL jag låsa upp den, en låst dörr kan vara det mest absoluta spännande i ett spel. Men efter att jag sett jättemånga dörrar med röd ikon på insåg jag att det nog inte går att låsa upp dom. Det var synd för det verkar inte vara mycket extragrejer att göra.
På en del datorer kan du läsa gamla chattmedelanden mellan kollegor, eller andra notiser. Dessa konversationer är roliga. Jag brukar ofta slarvläsa eller inte läsa alls i spel men de här fångade min uppmärksamhet. En person hade skrivit hur hen hade smugglat med sig sin katt till stationen! Tråkigt nog hade katten dött men det fanns ett fint foto på den. I en annan chatt stod det att dom skulle i framtiden diskutera om ananas på pizza är en rimlig grej. Såna här detaljer ger spelet mycket charm.
Astra är en bra utformad karaktär som inte blir den klassiska irriterande följeslagaren som bara stör. Hon är med lagom mycket och hon peppar, applåderar och ger dig ibland onödigt mycket information men du kan inte låta bli att le när hon glatt berättar om saker som hon tror att du kommer gilla. Socialt är hon helt fel ute men hon är så gullig att du förlåter det. Trots att hennes ansikte bara består av prickar till ögon och en mun har hon mycket uttryck och personlighet.
För den som är gillar att lösa pussel och problem så är det att rekommendera. För egen del blev jag mer intresserad av Astra och att läsa chattmeddelanden men det betyder inte att pusselmomenten var tråkiga, det är bara inte min typ av spel.
