Kapital: Sparks of Revolution

Kriget är äntligen över! Men staden står i ruiner. Det enda som på något vis inte kollapsat totalt är palatset, där du nu befinner dig. Det är nu upp till dig att bygga upp staden till sin forna glans, men det är lättare sagt än gjort. Arbetarna vill ha sitt, men också adeln och godsägarna. Din stadsbyggarresa har blivit ett triangeldrama.

Kapital: Sparks of Revolution (hädanefter Kapital) är ett stadsbyggarspel i samma anda som Frostpunk och Anno 1800. I en fågel-vy ska du bygga bostäder, arbeten, barer, cabaretlokaler, sjukhus och mycket, mycket mer. Men var försiktig! Din stad är också en vågskål, och det krävs bara några droppar för att balansen ska sättas ur spel.

Det finns tre typer av människor, arbetare, fabriksägare och adeln. På detta vis är folket i din stad uppdelad, och alla har de sina egna föredragna bostäder, arbetsuppgifter och tankar på hur din stad ska utformas. Det är viktigt att du uppehåller harmonin hos alla grupper, då ingen av dem tvekar att ta till våld om just deras grupp skulle få det för dåligt. Du måste också se till att ha mat, alkohol och ved för diverse projekt, samt undvika svält. En balansgång som vilken annan, men något lättare än att hålla alla olika klasser nöjda.

Det finns vinnare, och så finns det förlorare. Allteftersom kommer du stöta på olika dilemman. Ett av mina första dilemman handlade om den anrika baronessan som krävde att få bitar av sin ex-makes företag i skilsmässan. Detta sa jag vänligt men bestämt nej till, och vips så avskydde adeln mig lite mer, men fabriksägarna såg mig numera som en helschysst kis. Du kommer inte lyckas hålla alla glada hela tiden, men någon medelnivå går dock att hålla för det mesta.

Hur mår du, lilla vän?

Förutom byggande kommer du ta ner kriminella ligor, forska fram vaccin och uppfinna nymodigheter. I alla fall i spelets kampanjläge, där du också får uppleva en extremt ostig historia som tar sig själv på lite för stort allvar för det den är.

Tyvärr har jag inte så mycket bra att säga om Kapital. Det du gör här har redan gjorts mycket bättre i tidigare spel som ovan nämnda Frostpunk och Anno 1800. De dilemman du stöter på känns som att de inte riktigt har någon tyngd, och stadsbyggandet är extremt simpelt. Det som finns här känns som det är början till ett spel, inte den färdiga produkten. Det finns ingen form av komplexitet här som i andra spel av samma genre. Det som spelet har skyltat med mest har varit slitningarna mellan de olika klasserna, men detta system är alldeles för platt för att kunna bära dig genom mer än två genomspelningar.

Ett annat betydande element i spelet har visat sig vara väntan. Väntan på att du ska få lagom mycket ved till ditt nästa hus, väntan på att du ska kunna signera en ny lag och väntan på att den nya byggnaden ska färdigställas. Spelet har ett kösystem där de handlingar du vill få utförda går från först till sist. Detta dödar spelets tempo, speciellt i början av en ny spelomgång, för vem vill sitta och vänta?

Den som väntar på något gott…

Spiken i kistan är för mig var grafiken och den tråkiga musiken. Folket i din stad ser ut att ha kommit direkt från ett tidigt spel i SimCity-serien och det plinkiplonkande pianot i bakgrunden får mig att bli aggressiv mot pianister. Jag finner också UI:n något svårläst med sina symboler och två färger. Det har hänt mer än en gång att jag behövt leta mig fram till rätt meny.

Det finns många bra stadsbyggarspel som utspelar sig i samma tidsålder och som har fokus på olika samhällsklasser och deras behov, men Kapital är inte ett av dem.