Heroes of Hammerwatch: Ultimate Edition

Jag hoppar fram bakom hörnet, skjuter några pilar med armborsten, hoppar tillbaka. Det blir en öppning, trollkarlen som jag spelar med hinner precis fram och slår ner en staty som det sprutar blixtar kring, och fienderna är inte smartare än att gå rätt in i den. Jag torkar svetten ur pannan, ett rum avklarat, sju kvar.

Heroes of Hammerwatch: Ultimate Edition (HH:UE) innehåller, förutom grundspelet, alla DLC som släppts. Denna utgåva av spelet är också den som finns tillgänglig på konsoler.

Vi börjar från början, HH:UE är en roguelite och den spirituella uppföljaren till Hammerwatch, och det absolut första du gör är att skapa en karaktär från en av de X klasser som finns tillgängliga när du startar spelet. Vi hittar klassiker så som Paladin, Priest, Warlock och DLC-klassen Witch Hunter. Vissa klasser är dock låsta, men mer om dem sen. Varje klass har en standard attack, tre förmågor som du måste aktivera och X passiva förmågor. Dessa kan variera rätt så vilt mellan de olika klasserna, t.ex. så har Priest tillgång till en laserstråle som både skadar fiender och helar allierade, samtidigt som Witch Hunter kan kasta ut eldhundar och sätta upp brinnande bål. Att gå igenom alla klasser och deras förmågor skulle bara bli en stor vägg av text, men sammanfattningsvis så kan jag säga att varje klass känns unik och har sin egna spelstil, styrka och svagheter. Jag kommer på mig själv med att vilja spela någon timme till varje session för att kunna undersöka en ny klass eller gå upp en nivå till.

Själva spelandet är förrädiskt enkelt. I äkta top-down stil så styr du din karaktär med en av analogspakarna och siktar med den andra. Din standard attack sitter på höger axelknapp och de aktiverbara förmågorna hamnar på vänster axelknapp respektive höger/vänster avtryckare. Mitt vanliga klagomål för denna typen av spel med just denna styrning är att det blir svårt att sikta, men här så har du möjligheten att slå på en aim-assist (den där lilla linjen framför min karaktär på alla bilder) som underlättar något. Tyvärr så får jag ont, men detta är snarare ett problem mellan mina dasslock till nävar och Switchens små kontroller, men jag hade gärna önskat att man hade kunnat lägga om kontrollerna då i nuläget bara två av BYXA knapparna används.

Du går runt på allt från större till mindre kartor och samlar guld/järn, dödar insekter, skelett, onda andar och möter en boss lite då och då. Mer än så är det inte, men det är nästan beroendeframkallande hur bra det har gjorts. Fienderna du möter har precis lagomt mycket variation för att inte bli tråkiga och erbjuder olika typer av utmaningar. Ju högre upp/längre in du kommer under din spelomgång desto starkare blir de, och slutligen dör du. Alla pengar, resurser och utrustning som du hade på dig när du dör försvinner. Men det är inte kört, min käre läsare, spelet har bara börjat.

Under banans gång får du chansen att skicka dina pengar och resurser till byn nedanför berget. Men ju mer pengar som finns i byn, desto mer måste du betala skatt på det du hittat under ditt äventyrande. Det är alltså bättre att spara ihop en större summa och skicka ner den istället för små summor varje gång du kan, men som jag skrev ovan så försvinner alla dina surt förvärvade slantar när du dör. Så en stor summa, eller småpotatis lite hela tiden? Detta är upp till dig att avgöra och är en stor del av charmen med spelet.

Allt blir bättre med kompisar.

De resurser som du lyckas skicka ner till byn (och som inte skatteverket roffat åt sig) går att använda för att uppgradera byns olika byggnader. Dessa kan sedan användas för att uppgradera din karaktär i olika aspekter, men låser också upp annat mysigt som t.ex. nya klasser. Grundspelet är inte så mycket mer än det här, men är allt annat än tråkigt. Jag fastnar i att spela bara EN omgång till för att kunna uppgradera banken/tränaren/affären… Och sen bara EN omgång till för att ha råd med den nya uppgraderingen… Och om jag spelar EN omgång till så kanske jag når nästa boss… Ja, ni förstår.

Förutom Witch Hunter DLC’t så får du också Pyramid of Prophecy och Moon Temple. Båda dessa låser upp HELT nya områden med sina egna, monster, utmaningar, uppgraderingar och utrustning. Du får också ett Mercenary läge där perma-död gäller, men du får bygga ihop en egen klass och blanda fritt mellan alla olika förmågor som du har tillgång till. Väldigt kreativt och roligt end-game innehåll.

Sen har vi detta med att spela flera stycken. Det funkar smidigt och känns väldigt intuitivt, för att inte tala om roligt. Klasserna som lyst med sin kreativitet i enspelarläget glänser om möjligt ännu starkare när de får arbeta tillsammans. Tyvärr uppgraderas bara hostens by, men du behåller alla resurser du lyckas komma undan med.

Visuellt tycker jag att allt känns helt rätt. Det är lagomt många pixlar för att kunna leverera vackra detaljer, men samtidigt få nog att man inte bli överrumplad. De skarpa färgerna i vissa delar av spelet ser faktiskt riktigt snygga ut! Tyvärr kan jag inte säga samma sak om musiken, den känns monoton och blir snabbt tjatig. Det hade behövts mer än ett nytt spår per boss, men detta finns tyvärr inte.

HH:UE levererar en skarp och fulländad spelupplevelse till ett förträffligt pris. Jag önskar verkligen att man kunde ändra i kontrollschemat och haft lite mer roligt att lyssna på, samt att spelet kanske inte hade varit fullt så grindy som det är, speciellt i den senare delen av spelet. Men allt som allt kan jag inte annat än att ge spelet en “Bra Köp” utmärkelse!