Ghost Recon Breakpoint

Så den där trippen till den högteknologiska skärgården gick inte precis som du förväntat dig. Nej det gick verkligen käpprätt åt pipsvängen. Helikoptern kraschar, du ramlar illa tilltufsad till marken, och vips, så behöver du slåss för att överleva. Men… är det ens värt att leva vidare…?

Vår mustige hjälte har gång efter annan träffat på berättelser om en man vars vrede går ut över den övärld du befinner dig på. Walker, som personen visar sig heta, är inte helt obekant för dig – snarare tvärtom. Och i jakt på rättvisa och framförallt sanningen, så tar du dig över land och rike (eller ett par öar i alla fall), i skorna på den tuffe machosnubben ’Nomad’ – en hjälte så macho, att hela hans personlighet kan sammanfattas i ett ord. Kliché!

Men vänner, vi ska verkligen inte döma Ghost Recon Breakpoint utifrån sin banala story eller hårdkokta (läs personlighetslösa) karaktärsroster – utan dess co-op spelande… eller hur det egentligen upplevs sett till spelmekanik och ’gunplay’.

Breakpoint fortsätter egentligen det alltför igenkännbara upplägget som Wildlands eller till viss del The Division satt ut. Ett tredje-persons action-äventyr med rollspelsaspirationer – där du flänger runt över kartan i jakt på huvuduppdrag, sidouppdrag, fraktionsuppdrag och egentligen vad som helst – det finns pluppar på kartan, nog för att mätta även den mest sugne ’open-world’ spelaren. Rensa ett läger med dina vänner, få lite tunna småberättelser, uppgradera din egengjorda karaktär och göra liknande uppdrag gång efter annan. Allt i jakten på den hårdkokte elakingen Walker – en för övrigt slentrianmässigt agerande Jon Bernthal. Ja, allt du egentligen lärt dig känna igen i ett Ubisoft spel. Inte för att det behöver vara något dåligt i sig, nej tvärtom – om du gillade Wildlands eller Division, så är spelet redan här redo för dig att ta dig an. Se bara till att du har ett par vänner att spela med, så ska du se att du både levlar fort och har förhållandevis roligt medan du gör det.

Det lite mer unika med detta spel är just att du skapar klasser, som du på olika platser på kartan (de kallas bivouacs) kan ändra under spelets gång – beroende på vad du uppgraderat givetvis fram till dess. Detta är en av de mer uppfriskande aspekterna i spelet – som tillsammans med den rena mängd uppdrag, kommer förse dig och dina vänner på nära nog klassiskt MMO-manér i månader med uppdrag och uppgraderingar. Frågan är bara om du orkar hålla dig kvar…

Med en sprängfylld karta så är det sannerligen ett skrovmål du får i co-op. Ni kan springa runt och lösa utredningar (ja det gör man också), story uppdrag och gud vet vad – allt i med egentligen en sak gemensamt. Om det så är i Ghost War (ett PvP spelläge) eller i kamraters goda sällskap; Skjut allt som rör sig.

Själva skjutandet är en av spelets starkaste sidor; de känns varierande, välljudande och bra känsla över hela brädet. Sedan att du även kan uppgradera dessa, utöver alla de skills du kan ge dig själv i uppgraderingssystemet – gör att det blir en evig jakt på nya vapen och nya ’stats’. Och då just denna punkt är en av de starkaste så kommer man ganska långt – både i singel och multiplayer bara på detta.

I vårt fall så recenserade vi det på PC, och där så måste det påpekas att buggar och en dåligt optimerad motor (oberoende på hur långt du drar ner kraven) gjorde att spelupplevelsen nära nog sköt sig i huvudet. Med utomhusnivåer som för mig många gånger låg runt 60 fps+, så föll det snabbt ner i slutna små utrymmet(?), eller egentligen var som helst till 30. Sedan att kontrollschemat är plottrigt och menysystemet (för våra kära Ubisoft har slängt in varenda meny som existerat i världshistorien känns det som) känns oerhört jobbigt att klicka sig igenom är verkligen grädden på moset.

Tro mig, det finns mycket gott här, bara sett till pangandet och uppgraderandet (av både karaktär och vapen), men sedan kommer antingen det röriga kontrollschemat eller menyerna in i bilder och nära nog muckar med dig. ”– Se vad mycket vi har att erbjuda!” säger de, i tron om att det ska hjälpa. När det snarare känns ogenomtänkt. Bara det att AI:n tänker att det är bra att vänta ut dig – så att du på ett hustak mer eller mindre kan prickskjuta varenda man, kvinna och vårtsvin på en mils avstånd gör det hela inte bättre. Korkad AI helt enkelt.

Usch och fy vad negativ jag är, förstår jag att ni tänker. Nej, spelet är absolut inte genomruttet. Dess potential var ju bara så stor, och med härliga Ubisoft-titlar som Assassin’s Creed Odyssey eller Anno 1800, så vet jag att de kan leverera härligt beroendeframkallande spel. Men detta känns hafsigt, oklart och dåligt optimerat – i ett upplägg där co-op och multiplayer är huvudfokus. Och är ärligt talat inte vilket spel som helst egentligen roligt i co-op? Jag menar bara, jag kan ju inte ge det ett frispel bara för att det Är roligt i multiplayer när det så tydligt inte är perfekt. Nej långt ifrån det.

För att på något sätt sluta denna lilla påse. Ghost Recon Breakpoint har stundtals härlig action, i ett snyggt paket med otroligt gediget ljud. Dessvärre så gillar din karaktär att fastna i saker, spelet segar ner utan att egentligen visa varför – och menyer är påfallande orediga. Det finns potential för pangande och variationen på vapen har ändå nåt, ,men det är ändå inte värt fullpris. Men om ett halvår kan det mycket väl vara värt sitt fulla pris – men idag skulle jag nog avvakta.