Förhandstitt: Cartel Tycoon

Vi ser en ny era av simulatorer och tycoonspel komma fram. Därför känns det ändå ganska tidsenligt att det nu kommit ett Cartel Tycoon som är precis vad det låter som. En mer jordnära version av Tropico, men frågan är om det ens är något som är värt att sträva efter?

Cartel Tycoon utspelar sig i latinamerika under det kokainbeklädda 80-talet. Ditt jobb som knarkbaron är att bygga ett imperium av droghandel, politiskt inflytande och klassiskt gängkrig. Storyn genereras automatiskt men överlag är det ganska klassiska händelser som mordförsök, övertagande, romans, intrig och logistiska händelser. Storyn presenteras ganska stelt i eventfönster med en vägg av text och karaktärer som är ungefär lika intressanta som kartongurklipp av riktiga människor gör att storyn blir mer av en distraktion än något man bryr sig om när man spelar.

Jag bokstavligen slängs in i spelet; ingen tutorial eller ens genomgång av spelets kontroll. Nej, jag möts av en ruta som informerar mig om att jag nu driver en kartell och att det är dags att göra svart inkomst till vit inkomst (laglig). Detta gör jag genom ett taxibolag. Det är all information jag får. Utöver detta ser jag även en hjälpruta där spelets olika beståndsdelar gås igenom på ett alldeles för ytligt sätt och utan möjlighet att söka. Efter lite pillande förstår jag att jag ska skicka iväg en av mina generaler för att ta pengar från flygplatsen och köra till taxibolaget fram och tillbaka. Det är nu jag känner att jag kan börja spela.

Kastas in utan kontext. Var är jag?

Cartel Tycoon vilar på ett par spelpelare. Den första pelaren är administration: simpelt i teorin men struligt genomfört. Du ska producera droger, därför bygger du plantage, lager som paketererar och transportlinjer som förser hamnar och flygplatser och landsgränser med dessa droger. Problemet är att vägarna fungerar bara ibland och det är som att AI:n glömmer bort hur vägarna är sammankopplade. Efter ett tag hade jag byggt ett liter imperium på min sida av kartan. Jag hade lager, marijuanaplantage, torkstationer för marijuanan och paketering. Kalas tänkte jag; jag lägger till ett plantage till för att maximera hela produktionen, och ansluter det till vägen och helt plötsligt sinar all produktion. Efter att ha strulat i en kvart inser jag att det är en väg som är kopplad rätt, men spelet anser att det är felkopplat. Jag gör en överdriven omväg och då plötsligt fungerar allt som vanligt. Jag blir gråhårig.

Okej, baby steps. Jag lär mig!

Den andra pelaren är reaktion och statistik. Jag har nu börjat bygga mitt imperie och saker börja hända. Mina undersåtar blir lite griniga, jag skjuter till högre lön, polisen försöker ta över mitt lager, jag skickar agenter för att kriga mot dom och sen från ingenstans är det dags för krig med min närmsta fiende. Allting händer i rutor med text och beroende på vad jag gör och när får det dramatiska konsekvenser. Min agent hann inte fram till lagret och nu är hela min transportkedja bruten och jag har inte pengar nog för att köpa loss egendomen. Allt ramlar i en spiral och jag förlorar både krig mot fiender, mina egna män och polisen. Jag blir mördad och en av mina närmsta tar över. Dags för nya tag. Under hela det här kaotiska händelseförloppet håller jag koll på all statistik. Hur, var och när pengar rör sig är livsviktigt för att hålla igång hela processen och för att kunna växa. Då det saknas en ordentlig resurs för att lära sig spelet tog det ett bra tag innan jag kände mig bekväm med att bara ha ett halvt öga på ekonomin.

Allt är inte dåligt. Musiken och estetiken är fantastisk. Sambarytmer blandade med tropiska landskap och vackra karaktärsporträtt gör mycket för att sätta dig i rätt sinnestämning. Jag gillar vad det är som är på gång i detta spelet. Det unika som för mig skulle vara de genererade historierna känns fantasilösa. Då det är i väldigt early access är även den biten underutvecklad. Administrationen, krigen och händelser görs bättre på alla sätt i Tropico, som visserligen haft flera itterationer på sig att lära sig hur man gör det riktigt bra.

I sin nuvarande form finns här inte mycket annat att se än ett skal. Skalet har visserligen en viss charm, men det skuggas snabbt över av en långdragen förvirring som övergår i tristess för att slutligen dra ner dig i en förlust. Gillar du Tropico, håll för all del koll på detta spel. Men undvik det i sin nuvarande form.