Förhandstitt: Shin Megami Tensei III Nocturne HD Remaster

Shin Megami Tensei är en spelserie jag aldrig haft så bra koll på. Jag har vetat att den finns och att det är en serie japanska rollspel med mörka teman och oförlåtande strider, men that’s it. Det var först när jag började spela Persona-spelen (som till en början är en spin-off till Shin Megami Tensei) som min nyfikenhet och mitt intresse växte. Nu har jag fått tidig tillgång till Shin Megami Tensei III Nocturne HD Remaster. Här kommer mina intryck från de två första timmarna av spelet.

I Shin Megami Tensei III Nocturne HD Remaster får du själv namge protagonisten. Du har åkt till Tokyo för att besöka din lärare Takao på sjukhuset. När du ankommer till staden får du höra om en upplopp som skett i Yoyogi Park. Av nyfikenhet bestämmer du dig för att gå till parken och där stöter du på en mystisk man, Hijri. Han ger dig en bok han har skrivit, “The Ring of Gaea and the Scripture of Miroku”. Du tar emot boken och läser. Boken berättar om en kult som befinner sig i källaren av sjukhuset. Kulten har som plan att förinta mänskligheten och skaka om världen genom vad de kallar för The Conception. För dig låter det här som rena påhittet och du går vidare mot sjukhuset. När du väl kommer dit märker du att det är något som inte stämmer. Takao verkar vara försvunnen och du kan inte se någon personal på stället. Efter att ha utforskat övervåningen bestämmer du dig för att gå ner till källaren och här märker du snabbt att du inte befinner dig i  något vanligt sjukhus. Operationsborden har frammaningscirklar runt sig och bokens historia börjar mer och mer kännas som en sanning. Till slut stöter du på en man som tycks vara ledaren för kulten och bokens profetia går i uppfyllelse. Ett stort moln sveper över himlen och förvandlar hela Tokyo till postapokalyps. Dock verkar det som att du överlever, men inte utan påverkan. Du förvandlas nämligen till en så kallad ’Demi-fiend’, en demonisk varelse med utommänskliga krafter. Ditt uppdrag blir nu att fly från sjukhuset och sätta stopp för kulten. 

Så här långt tycker jag att berättelsen är riktigt intressant. Jag gillar temat och mystiken; jag vill spela vidare och ta reda på mer om kulten och vad som har hänt med världen.

Hittills är spelmekaniken relativt simpel och påminner mycket om dungeon-biten i Persona: du går igenom korridorer och fightas mot monster i turbaserade strider. Precis som i Persona 5 kan du få monster (i detta fall demoner) att strida vid din sida genom att övertala dem i konversation. Det är faktiskt så att det var Shin Megami Tensei III som var först med den mekaniken och inspirerade Persona 5 att ta efter. Dock finns det två skillnader mellan hur de två spelen hanterar sina strider. I Shin Megami Tensei III Nocturne HD Remaster agerar dina demoner som enskilda partymedlemmar, till skillnad från Personas som ger de enskilda karaktärerna unika förmågor. Den andra stora skillnaden är att i Shin Megami Tensei har vi ’random encounters’, vilket jag inte är ett fan av. Konceptet känns helt enkelt föråldrat vid det här laget. Det här är ingenting som har hunnit störa mig en särskilt mycket, men vi får se hur det utvecklar sig i det långa loppet. En aspekt som jag å andra sidan gillar är att du får välja vilken förmåga (dvs liv, styrka, magi) som höjs vid varje ’level-up’. Helt enkelt en strategisk aspekt jag tycker om. Vill du satsa på att tåla stryk eller vill du satsa på att ge stryk? Valet är ditt! Du kan ytterligare anpassa dina stats genom att injicera olika Magatama, levande insekter som kan ge dig olika förmågor.

Något nytt jag fått testa är det enklare spelläget Merciful Mode, som kommer vara gratis DLC att ladda ner när spelet släpps. Jag uppskattar verkligen att de lagt till detta läge då spelets normala svårighetsgrad är känd för att vara mycket oförlåtande. Genom adderandet av denna svårighetsnivå kan du ta del av berättelsen utan att bli lika frustrerad över de svåra och orättvisa striderna. Utöver detta finns ytterligare två spellägen att spela som om du tankar hem DLC:n. När du startar spelet kan du välja att spela antingen Maniax- eller Chronicle Mode (standard). Unikt för Maniax är att en karaktär vid namn Raidou byts ut mot Dante från Devil May Cry-serien. Det är egentligen ingen större skillnad mellan de två lägena och det fungerar mest som ’fan service’ till de som gillar båda serierna.

Något jag hade önskat de hade gjort lite bättre är menyerna och grafiken. Det känns som att de gjort väldigt lite för att piffa till det om man jämför med originalet på PS2. Ingen konkret information ges om vart du ska och vad ditt pågående uppdrag är, vilket kan röra till det om man av misstag råkar skippa en dialogruta. Detta är ett exempel på en “quality of life”-aspekt de kunde ha infört för att göra spelet mer tillgängligt för en modern publik. En aspekt de dock ska ha ändrat är det engelska röstskådespeleriet. Eftersom jag inte har spelat originalet har jag svårt att jämföra de två, men här tycker jag iallafall att de flesta röstskådespelarna gör ett bra jobb med sina karaktärer. Om du inte är nöjd med de engelska rösterna kan du alltid byta till de japanska, vilket självklart är ett plus.

Av det jag spelat hittills har Shin Megami Tensei III Nocturne Remastered varit ett spel vars premiss och gameplay intresserat mig. Trots att det finns en viss avsaknad av nya “quality of life”-aspekter tror jag att det har en stor chans att få ett gott betyg av mig, om inte denna avsaknad gör sig allt för tydlig längre in i spelet det vill säga.