Crusader Kings III

Efter åtta år kommer här den efterlängtade uppföljaren till Crusader Kings II. Mycket har ändrats, men till det bättre? Scopriamalo!

Innan vi går in på det nya, kanske du sitter där på andra sidan skärmen och undrar vad i hela friden det här är för ett spel? Crusader Kings III (hädanefter kallat CK3, Red.anm) tillhör den så kallade Grand Strategy genren och är uppföljaren till Crusader Kings II. Denna typ av spel har ett speciellt fokus på ett av de orden –Grand (stort). Det handlar inte om att styra en gubbe i bakhåll och fem andra framifrån som i ett traditionellt RTS. Istället är det enorma arméer och stora, breda penseldrag. Det handlar om hertigdömen, kungariken och imperier. Detta är då självklart för stort för att du som ensam härskare ska kunna ha ett enväldigt styre. Istället skaffar du dig vasaller. Det kan vara personer som gillar dig, personer som du vill ska gilla dig, någon som du kan manipulera, eller någon som faktiskt är bra på det den gör. Eller kanske någon från din religion så att du kan be om mer pengar från påven? I slutändan är CK3 så stort och komplext att om jag skulle förklara varje liten spelfunktion, kommer den här recensionen komma ut i tid med första DLC:et. Jag kommer gå in på mycket, men håll i åtanke att för varje sak jag förklarar, så påverkar det minst tre saker till.

#mäkesvärjegräjtigen

Alltså, i CK3 spelar du som en härskare. Du kan härska över mycket, eller över väldigt litet, men även det väldigt lilla är oftast rätt så stort. Detta är Grand Strategy. Sen kommer CK3 och vänder uppochner på hel formulan. Du ser, samtidigt som du spelar över enorma landmassor (och försöker gifta in dig i ätten som, för tillfället, är kungar över England) så är det DU i fokus… Eller ja, din roll.

Den du har valt att spela som har nämligen en väldigt färgglad personlighet. Du har tre stycken personlighetsdrag som ligger till grund för din karaktär. Dessa påverkar dina fem olika attributpoäng med antingen bonusar (en snäll person är bättre på diplomati) eller nackdelar (en snäll person inger inte lika mycket skräck), oftast ger de dock en kombination av olika siffror. När tiden går i ditt kungarike/hertigdöme kommer du få olika val, allt från giftermål till vilken kompis du tycker pratar bäst. Om du väljer motsatsen av vad din personlighet är, får du stress. För mycket stress leder till mentala sammanbrott, och de kan ha enorma konsekvenser…

Men ta det lugnt, spelet tar inte slut bara för att du råkade daska kejsarens fru på stjärten och nu har avrättats, absolut inte, istället fortsätter du spela som din arvinge. Denne kommer ha nya personlighetsdrag, nya barn, ny fru, nya vänner, nya personer i sitt råd etc. Så fortsätter det, i all oändlighet, eller tills din ätt har blivit helt utrotad. CK3 handlar inte om att “vinna”, istället spelar du en berättelse, med olika huvudpersoner, biroller och världssituationer. Det är så STORT CK3 är. Du spelar inte en person över något futtigt sekel, utan ett helt släkte över ett millennium. Med det ur vägen, låt oss gå in på vad mer som är nytt.

Det första, och absolut mest märkbara, är de nya karaktärsporträtten. Tack och lov har man här gått åt en mindre realistisk stil och istället gått närmare något man skulle se ur en animerad film. Detta har gjort människor otroligt mycket lättare att skilja från varandra, och tagit oss bort från “kusliga dalen”. Det andra som verkligen står ut är bristen på knappar. Nu skrattar du kanske till, kära läsare, och tänker “men det är ju en hel hög med knappar och symboler där, detta kan väl knappast kallas för knappbrist?”. Men tro mig, mängden symboler och märken att trycka på för en specifik funktion är så otroligt mycket färre än vad som hölls på med i föregångaren. UI:n har helt enkelt förbättrats något ENORMT! Nu finns det säkert hardcore-fans av genren som tycker att detta dödar spelet de förut älskade, men så är verkligen inte fallet. Komplexiteten som är CK3 finns där, den är bara lättare att komma åt.

Det finns en hel uppsjö med gamla koncept som har arbetats om, t.ex. religion, arméer, krigföring, intriger och ditt råd. Vissa vill jag nästan kalla för helt nya koncept då de är så okända från det som varit. Gemensamt för alla är att det är lättare att förstå, inte minst för det fantastiska förklaringarna som dyker upp om du håller över ett markerat ord. Oh, den förklaringen räckte inte? Då är det bara att föra in musen i den nya förklaringsrutan och över ett till markerat ord som verkar obekant. Räcker det fortfarande inte? Då är det bara att fortsätta djupare in i nästa ruta, ett nytt ord etc. Denna funktion är helt fantastisk då CK3 verkligen är ett spel som man lär sig om ju mer man spelar. Detta kan dock frustrera en stor del av spelare, såna som vill ha action nu, hela tiden, och gärna lite till efter det. Tyvärr är CK3 inte ett spel för dig. CK3 är långsamt, eftertänksamt och allvarligt. Ibland t.o.m. lite långtråkigt. Det är ett spel som handlar om att sätta dina egna mål, skapa bättre förutsättningar till nästa generation, eller kanske bara om att hålla ihop det östromerska riket? Vill du vara antagonist eller hjälte? Det är upp till dig.

Paradox Interactive har hittat en guldgruva när det kommer till detta koncept, denna kombination av stort och litet, men sina förbättringar till trots har detta spel en av de högsta trösklarna jag känner till, näst under Dwarf Fortress. Något som lättar upp allt för mig är multiplayer och detta är spelet jag och William kommer spela en lång tid framöver, sakta få en djupare förståelse för hur spelet fungerar, och vi kommer ha skitkul. Tyvärr kan jag inte ge CK3 en av våra utmärkelser, då spelet än så länge (enligt mig) kostar alldeles för mycket för vad det kommer med, det märks att här har gjorts plats för framtida DLC. Men om du har spelat föregångaren, eller är nyfiken på serien, eller är riktigt intresserad av världshistorien under medeltiden, är detta ett självklart köp under nästa steam-rea.