Aquanox Deep Descent

Är det någon som minns Aquanox-spelen? Det är förståeligt om ni inte gör det då senaste spelet kom ut för 17 år sedan. Men för er hardcore fans kommer nu ett crowdfundat Aquanox-spel. Är detta en nystart för serien eller är det helt enkelt för sent?

Du spelar som en av fyra karaktärer som återuppväcks från kryostatisk sömn. Världen som du kände den har fallit under ytan på grund av det stora kriget. Nu är civilisationen under ytan i form av ubåtar, undervattensbaser och givetvis fraktionerad i allianser och folkslag. Om vi lärt oss något av Fallout, är det att mänskligheten förändras aldrig och ej heller förändras krig. Du väcks till en värld av krig än en gång, men denna gång under ytan.

Låt oss hoppa rakt in i hur man spelar. Aquanox är en så kallad ’vehicle shooter’. Du har en handfull ubåtsfarkoster som du navigerar runt havsbotten med. Till dessa farkoster finns ett segment av olika skjutvapen, energivapen och missiler som du låser upp under spelets gång. Rörelsemönstret är väldigt fritt då du rör dig under vatten. Men likt alla vattenbanor du säkert älskar är det ibland som att röra sig i sirap. Ditt skepp är utrustat med olika set vapen och accessoarer som sköldboost, minor eller min favorit superboost vars enda syfte är att köra snabbt som fan in i fienden och förhoppningsvis braka rakt igenom.

Du strider främst mot andra skepp i de olika allianserna medan du gör uppdrag på ett ganska linjärt sätt. Utöver andra skepp slåss du mot maneter, muterade hajar och diverse andra monster från havets botten. Eldstriderna är de tillfällen där Aquanox skiner som klarast; det är intensivt, stressigt och färgspektakel när hela skärmen fylls av kulor, energistrålar och missiler. Efter ett tag avtar fascinationen och intensiteten av en tristess. Samma skepp bara i olika storlekar, samma hajar bara i större formationer och samma missiler fast bara i större antal.

Jag tror inte att hajen vill kramas

Spelet har upp till sex olika skepp som alla fungerar lite olika. Vissa skepp är gjorda för närstrid medans andra är som artilleri. Vissa skepp lämpar sig för olika uppdrag och beroende på vad man vill uppnå finns det ett skepp för just din egen spelstil. Personligen spelade jag mest med ett tankigt skepp; jag var långsam men jag åstadkom mycket smärta. Du samlar material under spelets gång. När du dockar med en station kan du bygga ammunition, uppgradera skeppets beståndsdelar eller sälja materialet för pengar. Väldigt enkelt och lätt att förstå men även ganska generiskt. 

Mulle meck bygger ubåt

Jag erkänner att jag inte är gjord för såna här spel. På grund av intensiteten i striderna och kravet på att konstant försöka undvika missiler gjorde mig snabbt väldigt trött. För en inbiten shooter-fantast är detta säkerligen ett paradis men för mig blev det snabbt en frustration utan dess like. Då samtliga uppdrag kör autosparande mellan varje delmål är det lätt att man fastnar då man i stridens hetta lätt glömmer bort att man kan bygga fler moduler av försvar (du har tre av skrov och tre av sköld). Detta gjorde att jag mer än en gång fastnade i en loop av missilmarinerad frustration.

Lite likt Dragon Age är spelet uppdelat i instanser av kartor där du är relativt fri att utforska, leta material och göra uppdrag. När du är färdig leder huvuduppdraget dig vidare mot nästa destination. Allt detta känns okej. Jag vill kunna säga mer men allt fungerar som det ska men det känns fantasilöst och blir snabbt ganska slentrian att treta sig igenom storyn som för övrigt är lite av det som håller ihop spelet.

Skepp goes boom!

Jag älskar postapokalyps och ännu mer om det har mer fantasi än big bomb = bad. Här finns mycket att hämta genom ljudloggar du samlar på dig, dina karaktärers egna bakgrunder och berättelserna du snappar upp från andra besättningar. Aquanox är lite av en moralisk gråzon då du aldrig riktigt vet om det du gör är en god handling eller ond handling vilket gör att världen känns mer mänsklig än den klassiska moralkakan såna här spel får (jag tittar på dig Fallout). Men även om storyn i stort är intressant är karaktärerna ganska gråa och deras ”hemligheter” är som skurna i kartong. Det finns inte riktigt några stora twister eller tillfällen där jag kände någon chock. Sammanfattningsvis är storyn intressant med sin moraliska gråzon, men dras ner av ointressanta karaktärer och ganska linjärt sätt att berätta storyn på.

Skattjakt på havets botten!

En värld under vatten är i teorin ett väldigt intressant koncept. Dessvärre blir det snabbt ett väldigt tråkigt koncept om majoriteten av botten är klippor, tunnlar och mörker. Det är precis vad du får här. Det finns ett par häftiga byggnader och alienlika konstruktioner då och då. Det uppskattas enormt och hjälper att hålla en motiverad i ett annars så väldigt grått och trist landskap. Ungefär halvvägs igenom spelet känns miljöerna mer luftiga men då kan jag tänka mig att många redan börjat att tappa intresset. Grafiskt sätt är det välgjort och väldetaljerat. Problemet är bara att detaljerna drunknar i mörker och tunnelstristess. Musik och ljudbild imponerar inte heller så mycket. Mycket synthar och ”episk” stridsmusik som snabbt dränks av pipande ljud, varnings ljud och surret av vapen och missiler. Det gör vad det ska men gör varken till eller ifrån för helhetsupplevelsen.

Det finns dock mer guld när man gräver tillräckligt djupt. Spelets co-op möjligheter med upp till fyra spelare (därav fyra karaktärer) kan nog dra upp spelet till en annan höjd. Tyvärr har jag inte kunnat pröva det personligen men som koncept kan det nog vara väldigt kul. Sen för den som gillar dogfighting – skepp mot skepp – finns det även möjlighet att spela mot andra spelare i till exempel team deathmatches. Då stridssystemet är vad som gör detta spelet till ett bra spel, hoppas jag på att det får en levande multiplayerdel.