Ancestors: The Humankind Odyssey

Jag svingar mig från lian till lian, allt är så grönt, så vackert! Jag klättrar upp till den högsta grenen på det högsta trädet bara för att jag kan. Jag kastar mig ut…

och bryter prompt benet när jag landar, nu är jag långsammare, mer sårbar, och ett lätt byte för leoparden som väntat bakom en buske. Tiden saktas ner till slowmotion när den anfaller och jag lyckas knappt undvika döden, men ett stort sår syns nu över bröstet. Upp i ett träd igen, bort från faran. Där är jag säker, men mitt brutna ben och blodiga päls måste tas omhand. Frågan är hur. Tack vare min uppgraderade doftkänsla hittar jag snabbt ett träd vars frukt har sega fiber som hjälper till att stoppa blödningen. Men vad kan fixa mitt brutna ben? Jag går tillbaks till mina olika sinnen och hittar något nytt, något jag inte har sett förut. Jag markerar frågetecknet med mitt minne och börjar den långsamma vägen dit. Jag har tur, efter att ha undersökt de röda bladen så visar det sig att de inte bara är ätbara, utan också hjälper med benbrott. De ger också ett skydd mot ormgift. Jag känner mig klar med min expedition och börjar svinga mig hemåt.

Vattnet, pälsen, växterna och ljuset. Ancestors är väldigt vackert i alla aspekter förutom rovdjuren. De kan ibland likna monster från 2000-talet.

Ancestors: The Humankind Odyssey är utvecklat av Panache Digital Games, med säte i Kanada, och utgivet av Private Division. Det är ett överlevnadsspel i grunden med fokus på frihet. I början så har du inte mycket att gå på alls förutom hur du ska styra. Men det är där som en stor del av charmen med spelet sitter, upptäckarglädjen. Det som dina olika typer av apor tycker är nytt kommer du också bli glatt överraskad av. Du upptäcker allt från nya matkällor, till vad som händer om man slår en pinne med en sten tillräckligt länge. För att hitta nya saker så krävs det en del kreativitet/slutledningsförmåga från dig, så det är bara att gnugga igång geniknölarna och komma på hur man skulle ha fiskat utan fiskespö eller bete. Det krävs också timing då många handlingar görs genom att hålla ner en knapp och släppa när rätt ljud spelas. Just detta sätt att styra dyker upp på flera platser i spelet och känns rätt så ovant på ett tangentbord, men du vänjer dig snabbt. Annars ligger kontrollerna rätt så naturligt i handen och det känns otroligt fritt att kasta sig från gren till gren. Du hittar nya sorters mat och material med dina sinnen och intelligens. Med ett enkelt knapptryck så ser du världen på ett helt annat sätt och, så länge du står still, kan du identifiera redan upptäckta saker eller ge lite ljus till de frågetecken som hänger kvar i luften efter första anblick. Sedan kan du ta en sak, t.ex. en pinne, och se vad som händer om du modifierar den med en annan pinne. Eller varför inte en sten? Det är bara att hitta de material du behöver och sen försöka tills du hittar någon ny form av kombination. Upptäckarglädjen är lika äkta som de första gångerna man spelade Minecraft. Men likt det spelet finns det läskiga gröna saker i världen som låter hissssss. Allt från ormar till pumor är ute efter ditt delikata ap-kött och din smaskiga ap-hjärna. Ljudbilden hjälper dig också i dit undersökande av djungeln då nästan allt ger ljud ifrån sig. Det är inte alltid du ser den helgröna ormen i undervegetationen, men oftast gör den något ljud ifrån sig. Det är också ofta som du inte ser en vattenkälla men hör den, så det är bara att höja volymen på ditt (förhoppningsvis) 5.1 headset och leta.

Det ”skilltree” som du spenderar dina erfarenhetspoäng på.

Du är inte ensam i ditt undersökande av djungeln, du har hela din flock där som kan hjälpa dig med olika uppgifter eller härma det du redan gör. Du kan också byta från en apa till en annan om den du spelar som just nu verkar behöva en paus. En sak som är otroligt viktig är att ha med ett barn på dina upptäcktsresor. Detta håller dig kopplad till det hjärn-nätverk som samlar ihop all den erfarenhet du plockar på dig. Förenklat sagt, om du inte har ett barn på ryggen kan du inte samla erfarenhetspoäng. Detta är självklart en risk då mycket kan gå fel om något skulle hända med den apa som bär på barnet, men det är en risk man får vara villig att ta. De erfarenhetspoäng du har går att spendera i fyra stycken kategorier, intelligens, motorik (rörelse), kommunikation och sinnen. Du förbättrar de förmågor du redan har, (t.ex. att kunna identifiera mat snabbare) eller skaffar nya förmågor som att kunna släppa föremål du håller när du rör dig. Det är inte helt säkert vad du kommer låsa upp när du förbättrar dina förmågor och i början blev jag lite besviken över hur lite de förmågor jag låste upp faktiskt förändrade mitt spelsätt, men efter någon timme byttes min besvikelse till uppskattning till hur man verkligen kan modifiera sin upplevelse från grunden, förvisso långsamt, men tillfredsställelsen finns där. Det hela börjar med små myrsteg, men snart så kan du hålla saker i båda händerna och få din flock att göra vapen med dig. Det känns roligt och rätt så innovativt att behöva bygga från grunden istället för att ha en grupp super-apor.

Vad är målet och motivationen för de som inte vill upptäcka saker hela tiden? Det slutgiltiga målet är att utveckla dina apor snabbare än vad det egentligen tog. Du lägger till tid genom att upptäcka saker innan de hände och använda nya verktyg så fort som möjligt. Typ som att försöka slå någons speedrun rekord fast i verkligheten. För att kunna utvecklas behöver det ha gått minst en generation i din nuvarande flock, (vilket resulterar i att barn blir vuxna, vuxna blir äldre och äldre dör) och du måste ha lyckats med ett evolutionärt framsteg. Oftast vill du gå några generationer innan du utvecklas då spontana mutationer kan uppstå från nya barn och de går bara att behålla till nästa stadie om mutationerna finns hos vuxna eller äldre. Det andra som kan få dig att hålla igen med utvecklandet är att du måste låsa fast de förmågor du spenderat dina erfarenhetspoäng med genom att skaffa fler ap-bäbisar. Om du inte gör det måste du samla upp erfarenhetspoäng för att kunna använda förmågan igen. Detta ger en skön känsla av tyngd till ditt beslutsfattande. Det är inte bara den apa du spelar som nu som kommer påverkas, utan alla flockmedlemmar. I slutändan så har Ancestors: The Humankind Odyssey en tillfredsställande spel-loop där du upptäcker nya saker vid varje evolutionärt steg och bevarar de mutationer som uppstår. Det kan dock bli lite långtråkigt ibland vid längre spelsessioner, speciellt de tidiga utvecklingsstadierna. Det finns också en del irritationsmoment så som oskippbara mellansekvenser och lite långa laddningstider. Något som också gör lite extra ont är de fula rovdjuren som av någon anledning inte har samma detaljerade päls som du har. Istället har de bitar av pälstextur över hela kroppen, fult. Men om du tycker om spel så som Minecraft och andra överlevnadsspel med upptäckande som motivation är Ancestors: The Humankind Odyssey ett spel för dig.