An interesting journey of Monsieur PAF

Har du någonsin velat utforska tempel i djungeln a´la Indiana Jones stil, fast i form av ett franskt muskelpaket? Då kanske Ernestines An interesting journey of Monsieur PAF är något för dig. Pussel lösande och plattformning i ett topdown perspektiv är något som detta spel erbjuder, men gör de det bra?

Monsieur PAF är ett spel som börjar intensivt. Du är på jakt efter ett bortglömt tempel med en av dina kollegor från din expedition. Detta tempel ska hålla mysterier som människor aldrig har sett. Under tiden det diskuteras hur man ska ta sig an templet, rasar delar av det och man blir separerad från sin kollega! Nu måste du hitta honom och ta er ut ur templet med livet i behåll. Detta är större delen av Monsieur PAF:s story. Du slängs snabbt in i spelet och ska ta dig igenom de olika pussel och farliga rum som presenteras.

Man märker direkt att Monsieur PAF är ett pussel- och plattformsspel. De få kontroller du har är att du kan röra på dig, knuffa, lyfta saker och slå saker. Det enda som behövs i ett spel av denna kaliber. Direkt så kan man se att det är en väldigt speciell grafisk stil de gått för i detta spel. Rutor och plattor är något som dominerar den grafiska stilen i spelet. Jag tycker att det är okej, men tycker inte att det direkt har en speciell grafikstil på det sättet. Ljudmässigt så har spelet inte mycket identitet. Alla saker du gör har väldigt generiska ljudeffekter och en repeterande musik går oftast i bakgrunden. Grafiskt och styrmässigt sett så är allt uppdelat i plattor och något som chockerade mig var att du inte kan röra dig fritt mellan dessa. Du kan inte ställa dig mellan två plattor, utan det är lite mer som att du rör dig i ett schackbräde och du kan bara stanna på de olika platserna. För ett spel som är baserat på plattformar och pussel så är detta inte en bra känsla.

Direkt när jag ville röra mig någonstans så kändes det otroligt svårt att kontrollera min karaktär. Att hoppa över hål var en otrolig utmaning, för även fast du bara kan stanna på vissa platser så kan du hoppa när du vill. Ofta var du tvungen att börja springa mot hålet och hoppa när du nästan ramlat ner, för annars hoppar du för sent. Detta är inte ett nytt koncept, men jag har aldrig haft så lite kontroll över min karaktär medans jag har gjort detta. Under spelets gång får du nya mekaniker som fokuserar på pusslandet. Du kan med hjälp av att slå vissa pelare spola tillbaka tiden och olika förmågor du hittar genom spelet gör pusslen mer och mer avancerade. Jag gillar denna del, men sen kommer det gigantiska problemet med spelet.

Kontrollerna över karaktären är hemska. Jag testade detta spel med både tangentbord och handkontroll och låt mig säga att spela detta spel med tangentbordet är lite som att försöka spela Starcraft 2 med en handkontroll. Din karaktär rör sig inte ens i rätt riktning baserat på vad du trycker. Eftersom att alla plattor visas som att kameran är lite vriden så måste du trycka två knappar för att gå rakt till nästa platta. Om du trycker upp så går din karaktär tekniskt sett uppåt, men med hur plattorna är placerade så blir det helt fel håll och bara väldigt förvirrande i allmänhet.

Jag skulle inte vilja påstå att spelet hanteras extremt bra med en handkontroll heller. Allt du försöker göra har lite av en animation och du måste ofta vänta lite efter att du gått för att kunna slå, lyfta eller knuffa saker. Detta får spelet att kännas väldigt hackigt och påminner mig mer om det gamla Rogue spelet istället för någon sort av plattformer.

Monsieur PAF är ett spel som försöker på många sätt att vara en plattformer och ett pusselspel, men det som drar ner hela spelet är kontrollerna. Det är så otroligt svårt att kontrollera spelet och även efter att du fått någon sorts koll på det blev iallafall jag fortfarande frustrerad över hur allt känns så hackigt och låst till rutorna på marken. Jag tror inte att detta är ett bra sätt att hantera ett spel inom dessa genres och jag kommer nog inte slänga spelet en till blick.