Den här texten är utmanande för mig att skriva. Jag vill inte förstöra berättelsen för er andra och jag vill inte heller göra recensionen till en PowerPoint-presentation med bara bilder. Eller ja…
Egentligen skulle jag vilja lägga in hur många bilder som helst för att verkligen slå er i ansiktet med hur fint det är. Det här är ju en remake av spelet med samma titel som kom ut 2013. Jag har inte spelat det tidigare utan gav mig direkt på remaken, så om du förväntade dig en direkt jämförelse steg för steg mellan originalspelet och remaken får du leta någon annanstans. Det enda jag kommer säga från perspektivet att det är en remake är att jag har snokat runt lite och vad jag kan se är det främst grafiskt utvecklarna har ”piffat till” inför remaken. Med det sagt kan jag mycket väl ha missat något som skiljer sig och jag kommer framöver att referera till spelet som det är i versionen jag har haft nöjet att prova och aktivt bortse från att det är en remake.
Nog om det. Nu går vi tillbaka till äventyret i fråga. Jag blir om och om igen golvad över hur grafiskt fina spelen är idag. Jag vet att jag tjatar om det i var och varannan recension men jag kan helt enkelt inte fatta det. Om du har läst tidigare texter som jag har skrivit här på sidan kanske du tycker att jag hänger upp mig för mycket på det i varje spel jag stöter på. Men det är ju faktiskt bland det första du uppmärksammar när du startar ditt nya inköp så jag tycker att det får ta plats. I Brothers: A Tale of Two Sons Remake tar det plats med besked.
Du börjar med att få en berättelse visad för dig. En familj där mamman under okända omständigheter förlorar livet till sjöss. Givetvis är det här något som tär på hennes kvarlevande familj som består av en pappa och två söner. Världen är rå och orättvis ibland, och det visas här när pappan i familjen blir sjuk. Vad ska pojkarna ta sig till nu?
Du får som en liten introduktion för hur spelets kontroller fungerar när bröderna ska frakta sin sjuka far till – vad jag tolkar det som, en läkare. Du får även introduktion för hur problemlösningen kan tänkas se ut framöver. Kontrollerna i sig är enkla där du styr bröderna på varsin sida av handkontrollen. Att få din kropp och hjärna att faktiskt göra detta som du vill är dock inte enkelt alla gånger. Fler än en gång svor jag över att jag höll på att låta ena brodern springa över kanten på ett stup för jag var helt säker på att jag frenetiskt försökte få den andra brodern att röra sig.
Nåväl, när du har fått pappan till rätt plats får du en mellansekvens där det framkommer att pappan kan räddas, men det blir inte lätt. Du ska nu leda bröderna genom världen och dess pussel i sökandet efter ett stort träd. Det låter kanske enkelt nog men… nja. Dessa mellansekvenser kan du pausa, vilket är positivt om du blir avbruten men inte vill missa något av berättelsen. Något jag stötte på som irriterade mig här var att min ”skärmdumps-knapp” på Playstationdosan frambringade menyn. Det grusade de annars fina bilderna skapligt. Jag insåg inte förrän senare i spelandet att om jag istället för att trycka på knappen HÖLL IN knappen, var det inte ett bekymmer. Det hade jag ju kunnat lista ut tidigare kanske du tycker och jag håller med, men nu gjorde jag inte det så vissa bilder är inte så fina som de kunde ha varit.
Vad som återstår nu är då helt enkelt att springa igenom världen och hitta trädet eller hur? Precis, men enkelt behöver det inte vara. Inte nog med att du slåss mot dig själv för att kopplingen mellan dina motoriska funktioner och vad du ser inte är så bra som du hade hoppats. Jag fann dock att det ändå visade ganska tydligt vart det var tänkt att jag skulle gå. Du har ingen karta eller liknande men det behöver du inte heller, om jag klarade mig utan är jag övertygad om att du gör det med. När du springer runt i världen finns det en relativt tydlig väg du ska ta men du kan även göra lite avstickare och hitta små grejer runt omkring som små uppdrag. Bland annat kan du stöta på en katt och gosa med den, vilket i min bok gör att alla spel där det är möjligt får en guldstjärna i marginalen. Du möter även på nya vänner efter vägen som hjälper dig, men ha i åtanke att alla kanske inte verkligen är vänner utan istället är ullbeklädda vargar…
Jag vet inte vad dialogen förs på för språk och än idag har jag ingen som helst aning om vad karaktärerna faktiskt sa till varandra, men det gör inget! Minspelet och gesterna är tillräckliga för att du ska förstå tanken och få en indikation om vad planen är. Även om kontrollbehovet i mig gärna hade förstått vad de sa. Musiken gör också ett riktigt bra jobb med att höja stämningen och gör precis vad musiken är till för i spel, filmer, serier och annat – den speglar stämningen och återger den på ett vetenskapligt oförklarbart sätt.
Bröderna har olika egenskaper som används i problemlösningarna genom världen. Lillebror kommer till exempel in i små utrymmen och storebror kan lyfta tungt. Ibland tyckte jag att det var lite för petigt med hur nära placerad karaktären behövde vara för att handlingen faktiskt skulle utföras när jag bad om det, men det var inte många gånger den irritationen kom upp.
En irritation som förvånansvärt kom upp flera gånger var angående mellansekvenserna. Jag förstår att utvecklarna vill berätta en berättelse. Men när intervallerna för mellansekvenserna endast utgörs av att jag som spelare går 3-4 steg innan nästa mellansekvens dyker upp blir jag less. Detta kanske gjordes ur aspekten att spelaren skulle vara engagerad men blir i mitt tycke att kännas onödigt. Jag upplever att det istället för att engagera mig stör den annars väldigt tunga och väl presenterade berättelsen. Preferenserna här kanske skiljer sig från spelare till spelare men för mig var det så i alla fall.
Nu har jag inte tagit upp det på en stund så nu kommer det igen – det är så fint! Inte bara grafiskt tilltalande med fina färger med nyanser och skuggor på rätt plats. Miljöerna skiftar beroende på vart i berättelsen du är och vissa är vansinnigt vackra medan andra på en djupare nivå visar hur oförlåtande världen har varit där. Det knyter ihop så väl med berättelsen och får dig att fundera på vad det här är för värld egentligen.
Mer om berättelsen känner jag inte att jag kan lägga till för då förstör jag hela grejen för de som ännu inte har spelat. Det jag kan säga är att äventyret är kort och tar ungefär runt 3-4 timmar att komma igenom. Det är dock väldigt tungt och sorgligt delvis så när du ser eftertexterna rulla finns risken att du fylls av den tomhet som ibland kommer när en serie du följt i flera år tar slut eller du läst en bok som verkligen engagerat dig och vänder på den sista sidan.
Jag vill ha mer. Jag har dock svårt att se en utveckling av spelet som känns rimlig och inte tummar på berättelsen och känslan. Jag tror därför att längden är bra som det är. Det hinner inte bli tjatigt och repetitivt utan håller ditt engagemang. Du kan absolut spela om det. Även om du vet vad som händer finns det säkert någon utmärkelse du inte fått efter första rundan och det kommer fortfarande vara en vacker och gripande upplevelse. Jag hade glömt att spel kunde gräva sig så djupt hos mig utan att jag ens förstod språket i dialogen. Men jag blev banne mig påmind och nu vet jag inte om jag ska grina en skvätt eller spela om det. Du får dessutom en fin liten ”ihopknytning av hela säcken” i slutet, även om den är sorglig också.
Jag är lockad att ge det här sorgliga äventyret vår utmärkelse ”toppklass” men något hindrar mig, det är något som saknas för det. Det tog en stund för mig att komma på vad det var men till slut kom det. Jag har hört att bra författare skriver inte ut känslorna i ord utan leder dig med ord till känslan. Det är vad jag saknar här. Känslan och engagemanget är bra, men för att kunna räkna det som toppklass hade jag behövt att det var toppen. Jag blir störd från inlevelsen när mina handlingar mellan mellansekvenserna känns onödiga och det känns stundtals som att spelet skriver ut ”Det här är sorgligt!” för att bekräfta att jag ska känna den känslan. Med det skrivet är det fortfarande ett väldigt välgjort och bra spel, så utmärkelsen ”bra köp” har det verkligen förtjänat!
Denna recension baseras på Playstation 5 versionen.
Finns även till PC och Xbox.
Brothers: A Tale of Two Sons Remake. Lägsta pris 209 kronor ($19.99) enligt Playstation store 2024-03-18.
Recensionsex tillhandahållet av 505 Games.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.