Winter Survival

I årtusenden regerade djuren jorden. Fram tills det att en hårlös apa bestämde sig för att stå på två ben, tiden var inte kommen riktigt än men klockan hade börjat ticka. Tills det att aporna upptäckte spjut och verktyg vilket cementerade att djurens välde nu var över.

När nätterna är långa och kölden sätter in, tar mamma björn och slaktar hela vänskapsskaran din.

Ni är några vänner som åker ut i vildmarken mitt i vintern för lite vandring och camping, de flesta av er är amatörer som förlitar er på kompisen som är van vildmarksmänniska. En natt sitter ni runt elden och hör vargarna närma sig, vad som följer är kaos och fasa. Du blir separerad från dina kamrater och behöver överleva med dina magra kunskaper, samt hitta dina vänner om de fortfarande är därute någonstans. Leta efter mat i det vilda, om det kommer från djur eller växter du hittar spelar ingen roll bara du får äta. Hitta mat, håll dig varm och undvik vargarna – en vanlig dag i Finland med andra ord.

Winter Survival är ett överlevnadsspel med skräcktoner, den klassiska kampen mellan människa och natur skildras häri och visar realistiskt hur körd de flesta av oss skulle vara. DRAGO entertainment hade som mål att skapa ett överlevarspel som kändes så pass verkligt som möjligt, bitande kyla och farliga djur är blott några av de faror du möter. Men gick de tillräckligt långt i sin jakt på realism eller gick de för långt? Detta ska nu förtäljas.

Att överleva i vildmarken är inte för de veka, du behöver skapa dina egna förutsättningar. Som hjälp har du Adaption vilket är detta spels leveling-system, namnet är tämligen välvalt med tanke på var du befinner dig men det är det enda valet jag gillar – då du inte får välja något i det själv. Du får erfarenhet av en mängd olika saker, skapa utrustning, plocka resurser och döda djur är några. När du levlar upp får du en användbar perk som ger dig bättre förutsättningar, det kan till exempel vara att djur har svårare att upptäcka dig, att du klarar dig längre utan vatten eller kan springa längre utan att bli trött.

Allt detta är dock inte i din makt att välja, du låser upp den perk som är bestämd till din level. Detta är inte det vanligaste i överlevnadsspel med olika slags färdighetsuppgraderingar, ett val tenderar att ges. Detta gjorde att det kändes som att jag inte fick inflytande över min överlevnad utan lydigt skulle spela som utvecklarna anser att det ska spelas.

Hello doggy.

Parallellt med färdigheterna löper ”sanity”-systemet (mental hälsa). Du blir mer och mer galen ju mer du utsätts för prövande förutsättningar (törst, svält, kyla och skräck med mera) vilket försvårar överlevnad. När du når maximal galenskap får du ett straff vilket varierar beroende på vilken hjärnhalva som tagit mest skada. Är det vänster får dina anpassningar sig en törn. Din förmåga att klara dig länge utan vatten kan vända och bli motsatsen vilket är ett ganska stort problem, du kan dock lösa det genom uppdrag som botar de krämporna. Detta är sällan särskilt svårt och kan i vattnets fall vara att dricka en viss mängd vatten, eller om du har sämre uthållighet kan du behöva gå en viss mängd steg för att bota det.

Är det höger hjärnhalva kan du få betydligt mer intressanta problem i form av bland annat hallucinationer, du kan se objekt som inte finns eller fromma djur i mardrömslika former som attackerar dig. Bland dessa får du faktiskt välja, de är aktiva en satt tidsperiod vilket ofta var tre timmar. Inte tre timmar i spelet för att vara extra tydlig, utan tre riktiga timmar. Jag upplevde att dessa var mycket mer intressanta som mekanik än de tidigare nämnda. Tyvärr blev det väldigt snabbt irriterande att höra din karaktärs förvånade utrop om saker som försvinner när du går fram till dem. Antalet repliker var för få för att inte bli repetitivt synnerligen snabbt vilket ledde till svårigheter att uppskatta mekaniken runt de svårigheterna.

Världen är karg och ser bitvis bra ut, berättelsen som följs är i mina egna ord ”helt ok antar jag”. Det finns gånger när den belyser hur galen din karaktär är när han börjar prata med döda, andra gånger känns den påtvingad. Det finns ett tillfälle när du i historien behöver gå ut på en otroligt märkbart trasig repbro, varpå du faller och karaktären är förvånad. Den fiende som är mest prominent är björnen, till och med för en björn är den stor. En enorm best vars fotspår du kan hitta i naturen, vid en närmare studie av dem kan du bedöma huruvida björnen är nära och ett hot eller inte. Inte illa för någon som uttalat inte vet hur du överlever i vildmarken.

Vilken tur!

För att överleva behöver du verktyg och mat. För bägge behöver du samla resurser vilket är detta spels tråkigaste moment. Jag vet att det är en stapel i överlevnadsspel, jag är ett ganska stort fan av genren. På grund av detta kan jag säga att samla resurser kan vara en syssla som bara behöver göras eller en aktivitet som tråkar ut dig. Du kan inte under spelets gång automatisera någon slags resurshantering vilket gör att det krävs av dig att samla på dig ofta.

Sten är en typ av resurs som störde mig då du bara kan samla det från stenhögar, men vart du än går ligger det sten överallt på marken som inte går att plocka. Matresurser växer lite överallt men blir dåliga, detta innebär också att du behöver ge dig ut tämligen ofta. Jakt i spelet är möjligt men är otroligt ospännande och osmidig. Du behöver hitta djuren, lista ut vilka vägar de är satta att gå, sätta en fälla med bete längs den rutten, sätter du den för långt ifrån vilket inte behöver vara mycket lockas den inte. Om du faktiskt lyckas fastnar de i fällan, du går och sticker med spjutet och är klar. Fällan går därmed sönder och jakten är över, förutom att du behöver många fler skinn än du har – den tröttsamma aktiviteten fortsätter. Vissa resurser och djur är svåra att se och hitta utan din ”Survivor Insitinct” vilket funkar på samma sätt som witcher sense i The Witcher eller eagle vision i Assasins Creed.

Potentiellt går det att jaga på ”traditionellt vis” men det är helt klart inte riktigt meningen. När jag jagade kanin var det flera slag som tydligt träffade där kaninen var men som inte registrerades, detta gjorde att jag behövde kasta sten vilket funkade. Men på grund av hur enformigt det är att samla resurser (speciellt sten) kändes detta som en bestraffning.

När jag samlade resurser och utforskade världen för att ta mig vidare i handlingen märkte jag återigen hur jakten på realism inte riktigt klickade för mig. Jag fick genomlida den långsammaste repklättringen jag någonsin haft att göra med, realistiskt? Ja kanske men otroligt långtråkigt. Det som visade på en viss dissonans i ”realismen” kom genom klättrande uppför kanter, vissa klippor och dylikt är gulmarkerade för att påvisa att det går att klättra upp. Men nästintill identiska klippor och hinder gick inte. Det går inte att klättra över en mindre stenmur vilket gör att du får gå runt vilket också bara tar tid.

Att röra sig runt i världen känns ändå helt okej bortsett från vissa element såsom repklättring, det konstanta ljudet av vind sätter en atmosfär av ensamhet tillsammans med den lätt melankoliska musiken. De generella kontrollerna är precis vad du kan förvänta dig från ett spel i förstapersonsvy. Jag har inget att klaga över när det kommer till kontrollerna i stort, de är responsiva och relativt enkla att komma ihåg och applicera. Grafiskt sett är det inte överdrivet imponerande, men det kan inte alltid förväntas av den mindre studion. Särskilt inte om de är ute efter ett mer realistisk utseende. Striderna mot framförallt vargar är spännande till att börja med men faller snabbt av, till slut väntar du bara på att de ska hoppa emot dig och spetsa sig själva på ditt spjut. Detta är något som sker exakt likadant varje gång. Upprepa processen två till tre gånger så har du en död varg – om den inte faller ner genom marken vilket hände mig tre separata gånger.

Är du ute i vildmarken finns det många saker att se upp för vilket utvecklarna har försökt få med i spelet, förutom köld, hunger och svält finns det en mängd mindre statusar som bör undvikas. Blir du våt behöver du torka dina kläder, äter du snö i desperation blir du kall in i märgen, hoppar du från en höjd kan du vricka foten. Dessa är enbart några och är hyfsat lätta att undvika och bota. Men min favorit är lukten, i din kamp för överlevnad kan du börja stinka. Detta innebär att djur märker dig lättare, och ännu värre än det är den irriterande guldbruna ramen din skärm får. Jag bryr mig inte om djuren märker mig lättare, men effekten är påträngande. Jag får väl gå och bada genom att hitta vatten, ta av mig alla kläder manuellt och sedan hålla E knappen för att få äran att beskåda en arm strykas med vatten i närmst en minut.

Ryggsäcken fungerar via ett viktsystem, alla föremål har ett viktvärde som läggs ihop och avgör hur mycket som kan bäras. Detta kan vara en stor sten som väger ett pund, en gren som väger ett halvt, ett foto av din gravida fru som väger ett helt pund eller en nyckel som också väger det. Vikterna känns inte realistiska och att vissa föremål som är viktiga (nyckeln och fotot) och inte kan slängas bör inte väga något alls i min mening. Det går att sortera fram föremål i din ryggsäck via olika filter men någon egen ordning går inte att ordna, allt är en massiv röra. Det går inte att permanent göra sig av med föremål vilket gjorde att jag vandrade genom en massiv hög av ruttna morötter varje gång jag lämnade stugan. Metaforen känns nästan för perfekt.

Du måste skapa verktyg och kläder för att överleva, detta är omständligt på grund av tidigare nämnda resurshantering. Recepten på vad du kan bygga låses upp baserat var i handlingen du är. Detta innebar att spjutet, människans tredje uppfinning, inte gick att tillgå förrän akt två. Akt två, för en vässad pinne – okej. Olika stationer krävs för olika verktyg och kläder, dessa försökte jag klämma in i den stuga jag huserar i men på grund av alla möbler blev det rörigt och trångt. Då kanske det vore bäst att bygga en egen bas eller hur? Jag håller med, men det går inte. Du kan bygga vindskydd och dylikt men stugan är helt klart menad att vara din huvudbas.

Jag var förväntansfull inför Winter Survival när jag hörde om det, när de mentala bitarna förklarades tyckte jag det lät innovativt och spännande. Det är lite nyskapande antar jag. I helhet är temat något som absolut hade funkat och likaså jakten på realism. Men det slog tydligen över till att bli långtråkigt. Realism kan funka, se bara på Red Dead Redemption 2 där de lyckades fenomenalt med det. Här verkar DRAGO entertainment dock fastnat i konceptet av realism utan att kolla om de fortfarande blir kul att spela. Winter Survival är tyvärr en ojämn röra.

Efter enbart fyra timmar kom punkten där jag förmodligen inte hade spelat vidare efter att jag stängt ner det. Efter sex timmar kom punkten där jag aktivt ville stänga av. Efter åtta timmar blev spelet ironiskt nog verklighetsbrytande i och med att jag började ta mental skada av tanken på att starta upp det. Det är en långsam, tråkig och om det inte hade varit för spåren det satt i mig –en helt förglömlig upplevelse.

Testdator: Amd Ryzen 7 7800X3D 8-core, 32GB DDR5, RTX 4070 Super