Windbound

Windbound är ett överlevnadsstrategispel på Nintendo Switch, som låter dig bygga, samla mat och segla din väg tillbaka till ditt folk, samtidigt som du kämpar mot naturen och hungern. Det här spelet kan lära dig att det finns en fin gräns mellan att vara säker och fastna, och lära dig mycket mer om segling än du tror.

En kulen natt, natt, natt, din båt du styrde, på havets vågeli-vågeli-våg så skummet yrde. Tillsammans med ditt folk, seglar ni mot en ny framtid när din båt slås i stycken. I de höga vågorna tappar du din familj ur siktet och dras ner i djupet. När du vaknar upp har du dig själv, din trogna kniv och en vilja att ta dig tillbaka. Ensam på en öde ö är det nu upp till dig att överleva och kunna bygga upp ditt liv igen. I ditt sökande efter resurser, och jakt på mat, snubblar du över mystiska monument som får dig att förstå din egen bakgrund och vad som lett dig dit du är nu.

Huvudkaraktären i Windbound

Windbound är ett charmerande spel som med sin vackra grafik och omväxlande spelmoment håller dig sysselsatt och underhållen. Ibland får det dig också att känna djup frustration och stress. Det är ett välbalanserat spel där du inte måste göra allt, men det finns många vinklar och vrår för den som är så hugad. Själva spelet genererar en ny övärld för varje genomspelning, vilket gör att din upplevelse blir helt unik. Det finns två lägen; överlevare och historieberättare. Överlevare gör att du börjar om från första början om du trillar av pinn. Historieberättar-läget gör att du istället börjar om från kapitelstart, ett av de fem i spelet, med en del av din utrustning kvar. Jag valde att spela igenom spelet i historieberättar-läget.

Jag var tacksam för mitt beslut när jag dog tre gånger i första kapitlet. Första gången var av ren och skär hunger. Du har två mätare, en röd för hälsa och en gul för hunger, och när du blir för hungrig, då tickar din hälsa bort stadigt. Väldigt stadigt som det visade sig. Andra gången har jag en meningsskiljaktighet med en jättestor kossa med benkeps. Jag trodde vi var vänner. Jag trodde fel. Sista gången blev jag nesligen överfallen av ett rovdjur och i med tanke på att jag redan var hungrig, blev processen kort. Efter de fadäserna började jag ändå få en känsla för hur man kunde balansera införskaffande av mat, byggande och äventyr. Varje ö har en del resurser, som inte återskapas, så dina beslut kan få stora konsekvenser. Är det bättre att se till att få ett spjut än att ta samma pinne för att göra upp eld? Bättre att bygga på båten än att bygga en pilbåge? Dina beslut påverkar din fart framåt.

Efter ett tag insåg jag också att drabbas av beslutsångest att lämna en ö kan ge mig lika stora problem som att sticka iväg för tidigt. Det är en fin balans att hålla sig igång med mat och utrusning, och att komma iväg till ett nytt ställe med nya resurser och möjligheter. Du kan kämpa livet ur dig för att göra en pilbåge på en ö, för att på nästa ö få massa nytt material och kan bygga en mycket bättre. Att släppa ön där du kan nätt och jämnt livnära dig på lite bär, för att på nästa ö kunna äta vildsvinsstek och tryffel. Just den avvägningen gör Windbound till ett mycket spännande och omväxlande spel.

Förutom den rena överlevnadsstrategin har du även två andra spelmoment, nämligen jakt och segling. Jakten kan förstås förenklas mycket av ny fin utrustning, men tävlar med båtens förbättringar. Mitt favoritsätt att jaga var med avståndsvapen, först en enkel slunga och sedan en pilbåge. Jag föredrog min pilbåge av två skäl, dels att pilbåge-funktionaliteten var väldigt väl fungerande och dels att närstridsmomenten var väldigt jobbiga. Det var svårt att se sig omkring och mycket svårt att träffa, det var något jag undvek som COVID-19.

Seglingen är ett stor del av spelet, vilket man kan förstå, och det är märkligt naturtroget. Jag överraskade mig själv genom att kunna använda det lilla jag vet om segling för att snabbt kunna lära mig segla i Windbound. Jag byggde upp en fantastisk farkost och var lite väl nöjd med mig själv när jag nesligen dog i sista kapitlet. Då startade jag om från kapitelstart, med de sakerna jag hade på mig, men ingen båt. Jag måste erkänna att jag fick en tår i ögat när jag insåg att jag blivit av med i stort sett ALLT jag kämpat för i timmar. Jag kunde först inte förstå hur jag skulle kunna komma ifatt spelet alls. Som på beställning fick jag en ö med ganska mycket resurser på, och jag lyckades kanske inte återskapa mitt mästerverk totalt, men ganska snabbt bygga en mycket duglig båt. Med ett par timmar förlorade hade jag ändå lärt mig mycket och mitt äventyr fortsatte.

Även om jag uppskattade Windbound väldigt mycket vill jag lyfta två saker som funkade dåligt. Den lite lättare frågan är i de få plattformsögonblicken i spelen där hopp-funktionaliteten funkade väldigt klumpigt. Kameran hänger inte med och byter gärna vinkel mitt i ett hopp. Det var inte särskilt trivsamt och skapade kroppsskada vid mer än ett tillfälle. Det allvarligare problemet var en kraschande bugg som drabbade mig vid flera tillfällen framför allt i kapitelbyte. Jag rekommenderar verkligen att spara OFTA. Då kan du undvika som när jag var ouppmärksam och tappade 3 timmars spelande…

Generellt sett tycker jag att de fem australiensarna i 5 Lives Studios, har lyckats väldigt bra med att skapa ett trivsamt överlevnadsspel med intressanta spelmoment och välbalanserade utmaningar. Med de två spellägena kan man bestämma själv hur hårt bestraffad man blir vid dödsfall, och du kan själv välja hur mycket av världen du vågar utforska. Historien är intressant, och jag har undvikit att beskriva den då den upplevs bäst ren. Den är precis lagom involverande utan att klistras på det grundläggande i spelet, att överleva och segla vidare.