Until Dawn

Utvecklaren Ballistic Moon tycker att det är dags att både damma av och rusta upp Supermassive Games genombrottsspel Until Dawn. Det utlovas att spelet har blivit ombyggt från grunden med uppfräschad grafik och förbättrade spelmekaniker. Frågan vi således ställer oss är huruvida detta verkligen stämmer, eller om de bara pratar i nattmössan?

Until Dawn är spelet som Supermassive Games på riktigt slog igenom med 2015. Visst hade de gjort spel innan, men det var med detta spel som spelare världen över blev medvetna om vilka de är. Nu nio år senare har en annan utvecklare vid namn Ballistic Moon fått i uppdrag att göra en ny version av spelet. I och med detta blir spelet tillgängligt inte bara på Playstation 5, men också på PC. Detta ska med andra ord inte bara vara en portning, utan spelet ska vara ombyggt från grunden. Då återstår det bara att lägga ut det på undersökningsbordet och granska det under lupp!

Vi har att göra med ett slags actionäventyrsspel i tredjepersonsvy med ett slasher-skräck tema. Slasher? Tänk på en av de mer stereotypa skräckfilmstyperna, där ett gäng ungdomar befinner sig på en avlägsen plats, någonting händer så att de blir isolerade på platsen och slutligen visar det sig att en galning med farligt tillhygge jagar dem och slaktar dem en efter en. Until Dawn hade ambitionen att vara spelversionen av detta, där du får möjligheten att välja hur karaktärer ska agera i vissa situationer för att på så sätt påverka vem som överlever eller dör.

Spelet utspelar sig högt uppe på ett berg i en skidstuga. Här har karaktären Josh vars föräldrar äger stugan, bjudit in sina vänner för lite fest och trevligheter. En hel del av vännerna verkar dock känna sig illa till mods. Exakt ett år tidigare utsatte nämligen vännerna en av Joshs systrar, Hannah för ett spratt. Detta resulterade i att Hannah i skam rusade ut i skogen mitt i vinternatten. Den andra systern (och Hannahs tvilling), Beth springer ut efter henne och sedan försvinner dem spårlöst och blir efter ett tag mer eller mindre dödförklarade. Allting verkar dock vara frid och fröjd, men efter ett tag upptäcker karaktärerna att de inte verkar vara ensamma på berget. Någon eller något verkar lura omkring dem och det verkar som att vad det än är vill dem illa, riktigt illa!

Spelet är känt för att vara väldigt filmiskt, spelet består av många mellansekvenser som ibland bryts av för att det dyker upp alternativ på skärmen som vi måste välja mellan. Alternativen kan vara allt från vilken väg vi ska ta i ett vägskäl, till vad vi ska säga till en annan karaktär. Ju längre in i spelet vi kommer, ju mer intensiva blir även omständigheterna och du kommer ibland fatta dessa beslut inom en viss tidsram. Skulle du inte hinna, eller om det skulle visa sig vara ett felaktigt beslut kommer det få konsekvenser och oftast slutar det med att karaktären dör. Skulle någon av karaktärerna dö, kommer de vara döda resten av spelet.

Låt oss komma i rätt stämning!

En annan vanlig förekomst i spelet är så kallade QTE’s (Quick Time Events). I vissa mellansekvenser kommer det på skärmen dyka upp uppmaningar att trycka på knappar, det kan vara att fånga någonting i luften, undvika att slå i huvudet på grenar eller att hitta hand och fotfäste när karaktären klättrar. Alla QTE’s förekommer vid tillfällen där du måste fatta snabba beslut, således har du bara några få sekunder på dig att trycka på rätt knapp. Även om vi tidigt får lära oss hur dessa mekaniker fungerar och att vi måste vara snabba med våra tryck, förekommer det tillfällen där rätt beslut är att inte göra någonting. Jag uppskattar detta. eftersom att spelaren måste förlita sig på sina egna instinkter, vilket gör upplevelsen mer unik för dig.

Valen som du gör med de olika karaktärerna spelar faktiskt roll i spelet. Precis som i originalspelet refereras det friskt till Fjärilseffekten. Vad det innebär att en liten handling kan få förödande följder längre fram. Är du till exempel taskig mot en ekorre, kommer du bli attackerad av ett annat djur som en slags vedergällning från moder natur.

Den observante läsaren som spelat originalspelet, kommer säkerligen reagera på att det hittills inte är någonting nytt som är beskrivet. Mycket riktigt förekommer allt beskrivet ovan även i originalet. Ärligt talat när det kommer till spelmekanik och berättelse, är det väldigt små förändringar som gjorts. En skillnad är kameravinklarna. Originalet hade fasta kameravinklar, som var placerade på ett sätt att du fick en vid vinkel över scenen som du befinner dig i.

Nyversionen väljer att gå samma väg som Supermassive Games gjort i sina senare spel, nämligen att placera kameran över axeln på karaktären. Personligen föredrar jag detta, då det blir lättare att styra karaktären dit jag vill. Vad som dock är märkligt är att efter att jag interagerat med någonting, kommer kameran placera sig på det sätt den var placerad i originalet, fram tills du går till nästa sektion i miljön varpå den återgår till att vara över axeln. Jag förstår verkligen inte varför utvecklaren valt att göra så här, eftersom att det blir än mer desorienterande.

Totemdelarna är fortfarande kvar. För de som inte spelat originalet, är det fint utsmyckade träbitar som ligger på marken lite här och var under spelets gång. Dessa har en slags magisk förmåga att ge dig en glimt av en möjlig framtid för spelets karaktärer. Det kan gälla fara, förlust, lycka, vägledning eller död, den färg som trädbiten är utsmyckad i förtäljer vilken typ av föraning som du kommer att se. I originalspelet fanns det 30 stycken, men i den här versionen finns det 36 stycken. Anledningen till detta är att det har lagts till en sjätte totemkategori i form av hunger. Den här nya kategorin skiljer sig från de övriga fem på så sätt att du inte får se en möjlig framtid för någon av karaktärerna. Här får du istället se bilder från det förflutna om hur antagonisten i spelet blev som den blev.

När du hittade dessa i originalspelet behövde du bara vrida på dem med hjälp av vänsterstyrspak så att dess framsida var vänd mot skärmen och föraningen spelades upp. I den här versionen måste du dock höja, sänka och/eller vrida på dem tills en ljusblixt dyker upp på totemdelen och sedan får du se föraningen. Visst är det trevligt med förnyelse, men jag tycker att detta var en ganska obetydlig justering om jag ska vara ärlig.

Detta för dock in mig på en förändring som är trevlig. Om du till exempel hittade en papperslapp i originalspelet var du tvungen att trycka på höger triggerknapp och fortsätta att hålla den intryckt under tiden som du granskade objektet. Nu behöver du bara trycka en gång på höger triggerknapp när du plockar upp objektet och sedan trycker du bara på cirkelknappen för att lägga tillbaka objektet. Anledningen till att jag föredrar detta är för att det helt enkelt känns bekvämare och du slipper plocka upp samma objekt flera gånger, för att du råkat släppa triggerknappen en aning.

I övrigt är spelet mer eller mindre detsamma som det alltid har varit. Mellan spelets kapitel får vi fortfarande träffa psykologen Dr Hill spelad av Peter Stormare, som både kommenterar hur spelet verkar gå för oss, samt ger oss frågor om vad vi är rädda för, vilka karaktärer vi föredrar och så vidare. Jag har alltid sett dessa scener mer som en slags pausunderhållning, då jag aldrig har upplevt att de spelar någon roll för spelet i stort. Visst kan du påverka lite av innehållet, när du besvarar frågan om vad som skrämmer dig. Säger du att du till exempel är rädd för clowner, kommer det förekomma clowner under spelets gång och så vidare. I den här versionen av spelet spelar dock dessa scener mer roll. Vi kommer här nämligen kunna rädda en av karaktärerna som vi inte kunde rädda fullt ut i originalspelet. Den karaktärens öde avgörs till stor del under samtalen med psykologen.

Tjena Peter! Hur är läget?

Det betyder alltså att det har skapats ett helt nytt slut, vilket såklart är trevligt för de spelare som redan har spelat igenom spelet. Efter spelets eftertexter har det också lagts till en mellansekvens som potentiellt ger antydningar om en uppföljare, huruvida det verkligen kommer att komma en sådan vet nog ingen i nuläget och jag vet personligen inte huruvida jag skulle vilja ha en eller inte, hursomhelst är det trevligt med nytt innehåll, men jag känner att det inte tillför så mycket. Spelets prolog är lite längre än tidigare. Vi får nu se lite mer av vad som hände precis innan sprattet som fick systrarna att försvinna hände. Precis som med den nya videon i slutet, är det såklart trevligt att det kastas in något nytt, men återigen tycker jag inte att det tillför någonting. Samma saker händer som i originalet, med enda skillnaden att det tar lite längre tid bara.

Grafiken ska ha fått sig en omfattande uppgradering enligt utvecklare och utgivare. Jo, visst är karaktärsmodellerna uppfräschade och vissa detaljer i miljön ser mer polerade ut, men det är verkligen ingenting som imponerar på mig. I vissa partier ser det ut som att det inte har uppgraderats någonting. Vanligtvis skulle jag inte hänga upp mig alltför mycket på detta, men eftersom att utvecklaren och utgivaren har slagit på stora trumman och verkligen påpekat hur ordentligt omarbetad grafiken är, förväntar jag mig mer stordåd och även om spelet verkligen inte ser bedrövligt ut, skriker den inte direkt stordåd heller.

Ljudbilden är precis som originalspelet välarbetad. Ambienta ljud sätter verkligen stämningen på helt rätt sätt i scenerna. Allt från knarrande golv, råttor som springer omkring och piper, samt vinden som får löven att rassla är bara några exempel på dessa ljud som stärker inlevelsen. Ensemblen med röstskådespelare håller fortfarande en hög nivå på det stora hela, vissa är såklart bättre än andra, men det är fortfarande en hög lägsta nivå. Den här versionen har även fått ett nytt soundtrack. Personligen kommer jag inte ihåg hur det lät i orginalet, men jag tycker att det är ett passande soundtrack i den här versionen. Jag får en slasher-känsla i kroppen, vilket för mig är angenämt, men jag kommer troligtvis glömma bort hur soundtracket låter när jag inte spelar, vilket det skulle ha gemensamt med originalet i så fall.

Kontrollen i spelet gör definitivt som den ska. För det mesta kommer du bara att styra karaktären med styrspaken och så länge det inte är något fel på just din handkontroll, kommer det dock fungera bra. responstiden är också bra, vilket är skönt eftersom att QTE-partierna hade varit plågsamma om så inte varit fallet. En störande sak som jag dock stött på, är att ibland kan jag inte styra karaktären dit jag vill. Det är som att spelet beter sig som att någonting är i vägen, även om ingenting är där. Det enda jag kan göra för att kringgå dessa tillfällen är att gå runt i en liten cirkel med karaktären. Som tur är händer inte detta ofta alls, men är nog så irriterande när de väl dyker upp.

Slutligen kommer vi till frågan huruvida jag rekommenderar spelet eller inte. Är det värt att införskaffa denna nyversion av spelet, om du redan spelat igenom originalet? Jag har stött och blött den här frågan under nästintill hela min genomspelning. Jag tycker personligen väldigt bra om grundspelet och ärligt talat är just grundspelet helt intakt, med undantag för lite finputs på sina ställen, har du inte spelat det tidigare så rekommenderar jag det.

Har du spelat det tidigare, måste jag säga att det beror på hur mycket du tycker om spelet. Du kommer nämligen inte få en ny upplevelse av att spela den här versionen. Även om det har talats om att det är ombyggt från grunden, verkar det inte vara en omfattande ombyggnation eftrersom att mer eller mindre allt fortfarande är intakt. Jag skulle säga att vi får se det mer som en Remaster snarare än en Remake. Vilket jag känner drar ner betyget avsevärt, eftersom att alla löften innan spelet släpptes, lovade betydligt större förändringar än det vi fick.

Det jag försöker säga är att om du verkligen älskar originalsspelet och vill hitta alla hemligheter så kör i vind. Vi andra kan gott och väl nöja oss med att minnas tillbaka till vår första genomspelning. Enda gången vi skulle överväga ett inköp skulle vara en kombination av att spelet är på en generös rea och att vi känner ett sug att spela igenom det på en ny plattform.