Innehållsförteckning
Introduktion
Jag har haft en förkärlek för spel i strategi och ’city building’ genren i många år, och har i mitt Steam bibliotek ett antal spel i de kategorierna. Så när jag hörde om Urban Empire, så blev jag direkt intresserad! Jag är inte speciellt politisk av mig, men ett spel som lägger mer fokus på de politiska aspekten av city building genren är något som inte direkt gjorts i så många spel, så det fick mig att höja på det ena ögonbrynet av intresse.
Urban Empire är mindre av en city builder – som t.ex. Sim City eller Cities: Skylines – utan snarare en city manager och politisk simulator. Eller, det är vad det är meningen att det ska vara.
Urban Empire har två speltyper; Campaign och Scenarios. I Scenarios så får man ett förberett (som titeln antyder) scenario med ett antal mål som man ska uppnå; som t.ex. att se till att din stad tillverkar och kan leverera en viss mängd vapen under första världskriget. Campaign ger å andra sidan ett högst standardiserat sandbox läge, där du väljer en av fyra familjer som under fem generationer, eller eror, kommer att agera borgmästare över din stad från början av 1800-talet till nutid. Det finns tre olika kartor att spela på och det är extremt oklart vad som faktiskt gör kartorna annorlunda ifrån varandra; förutom deras beskrivningar som säger att några är mer ”utmanande” än andra.
När man väl är inne i spelet så får man skapa ett distrikt, den absolut första biten av din stad, där du precis som de flesta city building spel har RCI – eller Residential, Commercial och Industrial – zoner. Det enda du kan göra direkt i början är att placera en City Hall och välja en ’Forskning’. Varje era har periodspecifika forskningar som kan göras, och du kan inte forska i nästa eras träd förrän du faktiskt nått den eran. De olika forskningarna ger dig nya saker att lägga till i dina distrikt, såsom gasledningar, elektricitet, sjukhus, etc.
Man blir även tidigt introducerad till de politiska partierna i statsrådet, varav det är tre stycken i början. De har olika politiska aspirationer, och områden de har ett speciellt fokus på. Då och då under spelets gång så kommer det upp olika frågor som behöver röstas på, och för att du ska kunna få igenom din vilja, så har du tillgång till något som kallas för Goodwill. Goodwill kan du spendera på tre olika sätt, antingen genom att ’Plead’, ’Demand’ eller ’Threat’ partiet i fråga, och hoppas på att det ger dem en ’push’ mot din sida. Du har oftast ett par in-game månader innan det röstas på en fråga från att den har lagts framför rådet, och varje månad kan du spendera Goodwill på att få en majoritetsröst. Senare kan du även spionera på partierna för att få fram lite smuts som kan användas för att misskreditera eller utpressa ett parti för eget gagn.
Varje gång något behöver göras i staden så måste frågan ställas framför rådet. Allt från att expandera staden med ett ytterligare distrikt, lägga till en tågstation, ändra RCI fördelningen i ett distrikt, eller lägga till elektricitet i ett distrikt.
Inte Bra
Spel nuförtiden har oftast en ’tutorial’. Jag gillar ’tutorials’, då de hjälper en förstå grunderna i ett spel, så att man senare kan dyka djupare själv. De flesta ’tutorials’ i dagens spel är korta, informativa, och hjälpsamma. Icke så i Urban Empire. Ja, spelets ’tutorial’ hjälper en förstå vissa element, men missleder dig angående hur spelet fungerar. Det hade nästan varit bättre att inte ha en ’tutorial’ alls.
Politiksystemet är helt trasigt. Din Goodwill hos ett parti går från 10 till -10, och vad du än gör, så går den ner. Det finns inget enkelt eller bra sätt att få tillbaka Goodwill heller. De flesta partier röstar med dig om staden går plus finansiellt, men det finns absolut inget sätt att se till att du ligger i det gröna då du har nästintill ingen kontroll över inkomster och utgifter. Jag såg min inkomst gå från 27k i månaden till -30k utan förklaring. Helt plötsligt så hade jag inga pengar längre, och rådet var då extremt ovilliga i att backa något av mina förslag.
Goodwill systemet är alldeles för simpelt, då det inte ger en något annat sätt att få igenom sina förslag eller frågor. Jag har inte varit så här frustrerad över ett politiskt system i ett spel sen Stellaris, och där var det åtminstone inte en av de största bitarna i spelet! Det finns ingen komplexitet till politiken i Urban Empire. Jag är inte den mest kunskapsmässiga personen när det kommer till hur politik fungerar, men även jag vet att det här är ett enormt steg bort från verkligheten. ’Plead’, ’Demand’ och ’Threat’ är alldeles för simpla koncept för vad som borde gå att göra i det här spelet, speciellt när politisk ’wrangling’ eller med andra ord ett taktiskt maktspel är ryggraden för allt annat i spelet.
Eftersom politiksystemet är helt enkelt oanvändbart mer eller mindre, så blöder det över till de andra områdena i spelet. Själva city management och ’building’ biten av spelet går i stort sett inte att arbeta med, då minsta lilla beslut måste röstas på av rådet innan det går igenom. Vissa småsaker, som att ändra RCI fördelningen kan man möjligtvis få igenom om man använder sina privata pengar, men den poolen av resurser är inte djup. Säg hej då till moderniteter som rent vatten, elektricitet, sjukhus, polisstationer, rättigheter för kvinnor, barn, etc.
GUI:n (grafiska användargränssnittet) är också lite smått finurligt. De flesta saker runtom skärmen är ganska enkla att lista ut, men en hel drös med saker saknar tooltips eller förklaringar överhuvudtaget. Även efter flera timmars speltid, så har jag absolut ingen aning vad vissa element betyder eller gör. En sak som förbryllar mig är att spelet har två ikoner som heter ”Logbook” men gör två helt olika saker. En av dem har hand om alla föregående meddelanden som dykt upp på skärmen och informerat en om saker, den andra har hand om din ’Victory Progression’, där den visar vilka saker du uppnått, och måste uppnå för att vinna spelet. Jag har även stött på några buggar, såsom att man klickar på saker och ingenting händer, och en del stora ’lagspikes’.
Grafiken är väldigt sparsmakad. Den ser ut som den skulle komma från runt 2005, istället för 2017, och det är med allt på ultra. När man tittar på staden så kan man zooma in och ut och vrida på kameran, men även när man är väldigt inzoomad så ser spelet väldigt fattigt ut. Menyerna är tråkiga med väldigt lite information. Ljudet är också oinspirerat, med lite musik här och där, men inget värt att nämna. När man forskat klart något, så kommer det upp en ruta med info om vad man låst upp, och ett citat som läses upp à la Civilization spelen. Men mycket sämre.
Bättre
Jag tycker mycket om att man går igenom varje era med en ny medlem av familjen man valde i början. Istället för att man är någon form av Gud eller what-have-you, som i många spel, eller en historiskt/mytologiskt snubbe som i Civilization spelen, så tar man rollen som en man eller kvinna från samma familj varje era. Man får även lite små story snuttar då och då med beslut man kan göra som rör dig och din familj. Detta är något jag gärna skulle se mer av i sådana här spel.