Song of Iron

Song of Iron är ett sidoskrollande plattformsspel som är skapat av en solo-utvecklare, Joe Winter från Resting Relic, vilket i sig är väldigt imponerande. Det lovar en mörk resa baserad på nordisk mytologi där både monster och människor försöker döda dig. På ytan ser spelet väldigt fascinerande och häftigt ut, men hur är det egentligen när man väl sätter sig in i det?

Song of Iron är definitivt inspirerat av nordisk mytologi och vikingatiden. När du som protagonist (man eller kvinna) återvänder från skogen hittar du din by i lågor och ditt folk under attack. Du tar upp en yxa och en sköld och kämpar dig genom en drös av fiender tills du hittar din älskade som är döende. Innan ni hinner säga adjö ger hen dig ett föremål från gudarna. Efter att du begravt hen börjar du, med detta föremål i hand, din resa till Det stora templet av gudarna för att rädda dina medmänniskor.

Spelet är ett sidoscrollande plattformsspel. Däremot närmar sig fiender både från förgrunden och bakgrunden, vilket innebär att du måste försvara dig från olika vinklar. Jag tyckte detta var mycket häftigt i vad som i grunden är ett 2D spel. Du kommer träffa på olika fiender, både människor och monster. Den utrustning du får plockas upp från dina döda fiender. Du kommer ofta behöva byta ut vapen och sköldar då dem slutligen går sönder. Jag tyckte detta var ett intressant tillägg i spelet. Striderna är intensiva och du kommer behöva röra dig konstant för att undvika fienders slag. Att rulla bort från fiender och blockera med din sköld (om du har en) är ytterst viktigt. Du har även en pilbåge som är ett av dina bästa hjälpmedel, men du måste komma ihåg att du inte har oändligt med pilar. Under spelets gång kommer din protagonist även låsa upp olika krafter som kan hjälpa dig i striderna, som att sätta eld på ditt vapen, skjuta elektriska pilar och röra dig snabbare.

Nere i det vänstra hörnet har du tre olika indikatorer som visar din hälsa, stamina och magi. Dessa går ner när du tar skada (hälsa), gör olika manövrar och attacker (stamina) och använder krafter (magi). Varje indikator fylls upp automatiskt och du har därför inte tillgång till föremål som kan påverka det. Ens hälsa återhämtar sig tyvärr otroligt långsamt både i strid och utanför strid vilket gjorde att jag fick stå och vänta en hel del. Ofta behövde jag vänta i 30-50 sekunder innan jag gick vidare i spelet med full hälsa.

En stor nackdel är att det inte finns någon indikation eller klargörande om huruvida olika vapen har olika stats såsom attackhastighet/skada/räckvidd. Det klargörs helt enkelt inte om vad ett svärd är bättre på än en yxa. Jag kunde dock märka en liten skillnad i räckvidd när jag använde ett spjut, men den verkar vara ytterst liten. Om man vill ha lång räckvidd får man helt enkelt använda sin pilbåge eller kasta sitt vapen och riskera att det förvinner helt.

Striderna är intensiva men tyvärr känns styrningen och spelmekanikerna väldigt klumpiga. Jag prövade att spela med både tangentbord och mus samt med en Playstation (5) DualSense. Det fanns både för och nackdelar med båda, men tyvärr kunde inputen vara dålig i båda tillfällena. Med tangentbord och mus var det enklare att sikta med pilbågen, med handkontrollen var det enklare att manövrera i spelet. Tyvärr kunde jag känna att ibland registrerade inte spelet mina knapptryckningar vilket var väldigt frustrerande. Speciellt under de tillfällen då striderna blev oerhört intensiva och när man ska navigera sig genom de olika nivåerna, speciellt då man ska lösa pussel.

Ja, det finns även pussel i spelet. Dessa handlar ofta om att man ska hitta och lysa upp olika runor för att öppna en dörr. Pusslen kan vara väldigt frustrerande eftersom runorna är placerade på olika ställen på kartan. Gör du ett misstag och du dör får du börja om och hitta alla runor igen. Det fanns vissa delar där jag dog av stora hammare som nästan var helt omöjliga att inte bli nuddade av. Kanske är det på grund av att jag inte har ”skillsen”, kanske är det bara att spelet är extra frustrerande gällande dessa punkter och inte görs några tjänster av dess klumpiga gameplay. Det fanns många gånger då jag önskade att pusslen var valfria och inte hindrade dig från att avancera vidare i spelet.

När det kommer till grafiken blir jag oerhört imponerad att detta spel har gjorts av enbart en person. Song of Iron är extremt fint och har en grafikstil som jag verkligen tycker om. Den är enkel men oerhört vacker. De olika nivåerna är välgjorda och har olika färgteman som funkar tillsammans med spelets dystra tema. Som jag nämnde ovan kan fiender komma från olika håll; man kan se dem stå vakt i både för- och bakgrund vilket är väldigt häftigt. Detta ger spelet mer liv på något sätt och det vore kul att se detta implementeras i andra 2D sidoskrollningar. Ljudbilden är även riktigt bra; spelets kompositör har gjort ett fenomenalt jobb. Det som kanske saknas är röstskådespelare, men detta är ett spel som utvecklats av en person och då är resurserna begränsade.

Trots mina bekymmer med spelet tycker jag ändå att Song of Iron ett väldigt bra. Visst, spelmekaniken känns väldigt klumpig men man får ha i åtanke att det är enbart är en person som utvecklat spelet. Det är imponerande att en person har utvecklat något så vackert och fängslande. Det är inget långt spel men det är en resa som är värd att spelas genom, även om det finns en del frustreringar som jag nämnt i denna recension. Är man ett stort fan av 2D plattformsspel tycker jag att man definitivt ska ge detta ett försök, trots sina fel och bristningar.