Från skaparna av Life is Strange och Tell Me Why kommer mordmysteriet Twin Mirror. Enligt mig ett av DONTNODs bästa spel, även om det är långt ifrån perfekt.
Storyn vi ska ge oss in i känns till en början klyschig, men ju längre vi befinner oss i den desto mer kommer vi att sympatisera med med spelets karaktärer. Twin Mirror handlar om Sam Higgs, en man i medelåldern och före detta reporter som återvänder till sin hemstad Basswood för att gå på sin bästa vän Nicks begravning. Sam missar tyvärr begravningen, men bestämmer sig för att ändå gå på “efterfesten” i baren. Kvällen slutar med att han dricker för mycket alkohol, så mycket att det uppkommer en minneslucka. Nästa morgon vaknar Sam upp på hotellet. När han går in i badrummet hittar han tröjan han hade på sig under kvällen. Till sin förtvivlan hittar han den i badkaret, dränkt av blod. Det är nu spelet börjar på riktigt och Sam dras in i ett detektivjobb för att ta reda på både varför det var blod på tröjan och vem som mördade Nick. Som sagt en aning klyschigt upplägg till en början men ju längre in spelet vi kommer, desto mer får både vi och Sam veta om spelets karaktärer. I slutet kände jag att jag kunde sympatisera med de flesta utom spelets antagonist, men det kommer jag inte gå in på eftersom det skulle spoila hela upplevelsen.
I grund och botten är Twin Mirror ett klassiskt “DONTNOD-spel” med stort fokus på dialog där dina val påverkar händelseförloppet. Det som skiljer Twin Mirror från andra spel i genren är främst två aspekter.
Den ena är att du har en inre röst som talar med dig och leder dig in på olika spår, ibland är det till din fördel och ibland är det bättre att du lyssnar på dig själv och ignorera rösten. I vissa dialoger längre fram kan du använda dig av rösten för att diskutera en persons humör och hur du som spelare ska agera mot personen i dialog. Jag tyckte att karaktären bakom rösten var intressant, särskilt när jag fick mer kontext mot slutet.
Den andra aspekten som skiljer sig åt är att du kan föras in i Sams medvetna, även känt som ett Mind Palaces, under särskilda sektioner i spelet. Dessa delar är utan tvekan mina favoritmoment i spelet. Här får vi se en vrickad verklighet som består av Sams minnen och saker han har hört. Det finns två anledningar att ta sig till ett Mind Palace, den ena är för att hjälpa Sam komma ihåg sitt förflutna och den andra är för att pussla ihop ledtrådar, antingen för att förstå vad som har hänt eller för att han ska få ett önskat förlopp i en händelse. Här får du ofta en scen med tre händelserutor du kan gå till en början, en mitten och ett slut. Till varje händelse kan du välja ett av tre förlopp och genom att pussla ihop rätt förlopp med varandra kan du ta dig vidare i den verkliga världen. Oftast kände jag att dessa pussel var uppenbara och det var lätt att lista ut vad som var det bästa alternativet. Ibland kan du även bli indragen av din inre röst till ett Mind Palace. Dessa delar av spelet är intressanta och hjälper Sam att komma till insikt med sig själv och andra i sin omgivning.
När det kommer till kontroller gör sig spelet otroligt simpelt. När jag spelade med tangentbord och mus använde jag vänsterklick för att interagera med objekt, W för att inspektera saker, S för att prata med folk och WASD knapparna i dialogval och för att röra mig runt i världen. Det enda jag störde mig på var att karaktären ibland gick framåt när jag ville inspektera saker, annars hade jag inga bekymmer. Spelet är lätt att komma in i och även personer som inte brukar spela spel kan klara det relativt snabbt, vilket tar mig till spelets längd. Min genomspelning var enbart fyra timmar. Ändå hade jag interagerat med nästan alla objekt jag kunde hitta och läst alla små lappar som ligger utspridda lite varstans. Det finns inga samlingsobjekt eller checklistor i det här spelet, förutom en lista med biografier över de karaktärer du pratat med. Det känns som att det saknas något här, trots ett klart och fullbordat slut. Flera karaktärer skulle jag gärna ha spenderat mer tid med, även om de flesta jag träffade visade på karaktärsutveckling.
En aspekt med spelet jag fattat starkt tycke för är musiken och ljudeffekterna. Musiken är mystisk och atmosfärisk, vilket hjälper till att sätta tonen för ett mordmysterium. När jag går runt och utforskar världen kan jag höra fågelkvitter i olika frekvens och ljudet av olika underlag vår karaktär går på. I min mening känns det ljudtekniska naturligt och passar väl in i spelet.
Angående grafik har jag dock lite mer blandade åsikter. Miljöerna är snygga, särskilt inuti Mind Palaces, men karaktärsmodellerna är stela och ser ibland onaturliga ut i kontrast till de detaljerade miljöerna. Läppsyncen är okej, men animationerna i ansiktena är oftast så stela att det ändå känns fel. Jag hade samma åsikt om modellerna i deras förra spel Tell Me Why och det är är något de definitivt kan jobba på inför nästa projekt.
Jag tyckte om min tid med Twin Mirror, särskilt på grund av de karaktärer spelet innehåller och storyn spelet berättar. Dock känns spelet lite för kort och många problem återstår från DONTNODs tidigare projekt, även om jag gillade det mer än Tell Me Why.
Denna recension baseras på PC versionen.
Spelet finns även till PS4 och Xbox One.
Namn på spel. Lägsta pris 599 kronor enligt Prisjakt.nu 2020-12-06.
Recensionsex tillhandahållet av DONTNOD.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.