Yakuza, eller Like a Dragon, är en spelserie vars berättelser gripit många fans runt jorden och vars sidoaktiviteter distraherat folk likaså. Nu kommer en spin-off till denna serie äntligen till väst i en upphottad version av Like a Dragon: Ishin! Dags att åka tillbaka till 1800-talets Japan och leka samurajer!
Året är 1867 och vi befinner oss i Bakumatsu-eran i Japan. Vi tar rollen som krigaren Sakamoto Ryoma som åker tillbaka till sin hemstad, Tosa, för att hälsa på sin mentor, Yoshida Toyo. När Ryoma anländer stöter han på en god vän vid namn Takechi Hanpeita som utnämner honom till chef över Tosas regeringsförtrogna parti. En kväll blir Toyo lönnmördad av en krigare som använder sig av den mytomspunna svärdstekniken Tennen Rishin. På jakt efter sin mentors mördare flyttar Ryoma till Kyo (staden som idag kallas för Kyoto) eftersom han fått reda på att en organisation där, vid namn Shinsengumi, utöver den mytomspunna svärdkonsten. Sakamoto Ryoma byter identitet till Saito Hajime och smyger sig in som medlem i Shinsengumi för att ta reda på deras hemligheter. Detta är premissen för berättelsen och mer än så vill jag inte säga om den. Berättelsen är hela tiden engagerande och oerhört genomtänkt och välskriven. Det finns inte en minut i berättelsen som inte höll mitt intresse vid liv. Även om jag hade mina aningar om vilka plottwists som skulle komma på slutet överraskade spelet mig ändå i vissa moment. Det är även värt att nämna att detta spel inte har något med huvudserien att göra, utan är helt fristående. Det går alltså perfekt att spela detta som ens första spel i serien. Spelet är en remaster av ett PS3-spel med lite nya karaktärsmodeller och uppdaterat stridssystem.
När du inte tar del av spelets berättelse finns det mängder av sidoaktiviteter att hitta på i Kyo. Varför inte gå till karaokebaren och sjunga eller till grönsaksälskande pojke som inte får några grönsaker av sin mamma? En bit in i spelet får du även ett egen gård där du kan odla och ett fiskespö att fiska med. Allt som allt går det att dra ut på speltiden något enormt om man känner för det. Sidoaktiviteternas galna humor bjuder dessutom på en härlig kontrast till den seriösa tonen i huvudberättelsen. När du gör sidoaktiviteter i staden samlar du på en valuta som kallas “virtue”. Denna valuta kan du använda i tempel för att bland annat förbättra din stamina eller dina odlingar. Dessutom finns det ett system som kallas “Dilligence Records” som belönar dig med “Virtue” för små aktiviteter, till exempel när du äter på restauranger. Jag uppskattar att spelet har så mycket att göra, men att så lite av det samtidigt är nödvändigt för att klara av berättelsen. Vill du klara spelet genom att fokusera på huvudstoryn tar det runt 20 timmar, men om du vill göra allt kan det bli tresiffrigt antal timmar.
Något jag är väldigt kluven till är spelets strider. Du har fyra olika stridsstilar du kan använda dig av, Gunman, Swordsman, Brawler och Wild Dancer. Brawler innebär att du slåss med dina knytnävar, Swordman att du slåss med svärd, Gunman med pistol och Wild Dancer innebär att du använder både svärd och pistol samtidigt. Genom att använda de olika stridsstilarna går du upp i nivå med dem och kan använda “soul ords” får att låsa upp nya tekniker. Jag gillar konceptet med striderna och tycker om hur varierande de olika stridsstilarna känns, men tyvärr är det något som känns lite “off” med dem, nämligen hur kameran används. Det finns ingen “lock on”-funktion, vilket gör det svårt att fokusera på en fiende och dessutom gör perspektivet att det är svårt att se vad som försiggår ibland. Jag hade föredragit om kameran var bakom dig istället för snett över axeln.
Det är inte bara sett till stridsmekaniken som spelet är inkonsekvent, utan det gäller även det grafiska. Modellerna på huvudkaraktärerna ser bra och detaljerade ut, speciellt när det kommer till deras ansiktsutryck och hur de förmedlar känslor. Detsamma gäller dock inte för många sidokaraktärer. De har inte alls lika samma detaljnivå och ibland saknar de även vissa animationer. Detta kan förklaras av att huvudkaraktärerna har lånat sina modeller från senare Yakuza-spel, till exempel är Ryoma rakt av Kiryu (protagonisten i Yakuza-serien), medan sidokaraktärerna har behållit sina modeller från originalet. Det här är inget som stör mig nämnvärt, men det märks tydligt att spelet är från en annan tid i vissa aspekter.
När det kommer till ljudbilden tycker jag spelet gör ett bra jobb att spegla den miljön Like a Dragon: Ishin! utspelar sig i med användningen av klassiska japanska instrument. Röstskådespelarna gör också ett ypperligt jobb och alla röster och jargonger passar karaktärerna väl. Det är lite synd att sidokaraktärer inte har röster i dialoger, men å andra sidan hade det krävs en enorm mängd arbete om alla dialoger i hela spelet skulle vara röstskådespelade.
Sammanfattningsvis är Like a Dragon: Ishin! ett spel med en berättelse jag sent kommer glömma. Även om det har lite brister här och där kan jag verkligen rekommendera det till alla som vill ta del av en djup och engagerande berättelse!
Denna recension baseras på PS5-versionen.
Like a Dragon: Ishin!. Lägsta pris 639 kronor enligt Playstation Store 2023-03-24.
i samarbete med PriceRunner
Recensionsex tillhandahållet av SEGA.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.