FREEDOM WARS Remastered

Det har gått nästan elva år sedan FREEDOM WARS släpptes till PS Vita och fick då rätt hyfsade betyg. Med en remaster installerad funderar jag på om spelet fortfarande håller än idag, eller om det borde låsas in i en miljon år.

Berättelsen börjar med att min karaktär har tappat minnet, på grund av detta blir jag till belastning för samhället och behöver avtjäna ett straff på en miljon år. Det positiva med att min karaktär har fått minnesförlust är att jag som spelare får veta saker som är viktiga på ett hyfsat naturligt sätt. Det negativa är att det kommer ta mig evigheter att avtjäna det här straffet. Ja just det, jag rankas dessutom ner till den lägsta nivån av åtta möjliga och har bokstavligen inga rättigheter i dagsläget – det suger lite det också.

För att få rättigheter behöver jag utföra uppdrag och vara till nytta för samhället. Uppdragen kan skifta mellan att rädda civila, ta ut Abductors eller samla in material för att nämna några. Abductors är för övrigt någon form av utomjordisk maskin, vars uppgifter är att samla in människor och föra bort dem – precis som namnet antyder. Att rädda civila samt ta ut Abductors går ofta hand i hand, för de sistnämnda har kapslar i sig där de tillfångatagna civila hålls. För att frita de civila behöver en grupp fångar (i spelet kallat Sinners), samarbeta för att ta ner Abductors och sedan föra de civila till säkerhet. När jag lyckas med ett uppdrag minskar mitt straff med ett antal år, ju svårare uppdrag, desto mer minskar straffet. Dessutom kan min rank öka när jag klarar av vissa uppdrag och jag kan också låsa upp fler rättigheter, som att få ligga ner och vila.

Med mig under allt det här har jag en Accessory, en människoliknande cyborg vars enda uppgift är att hålla koll på mig – dels för att jag inte ska bryta mot regler, men för att jag också ska överlever under uppdragen. Alla fångar har en sån här cyborg med sig, men vissa rättigheter kan tillåta en att de håller sig lite på avstånd eller stannar inne i cellen.

Förutom att jag gör uppdrag och försöker att få ner mitt straff, händer det dessutom andra saker i bakgrunden. En tjej besöker mig när jag är medvetslös eller sover och säger att jag behöver hitta en annan tjej, och det är snart. Annars går jorden under eller någon annan kliché vi har sett många gånger förut. En stund senare hittar jag en tjej fastbunden i en avskild del av fängelset som kommer från en annan plats och letar efter sin pappa. Det visar sig att det här är den tjejen jag skulle hitta. Helt ärligt är det väldigt mycket prat och lite verkstad i det här spelet.

Jag känner ibland hur det blir för mycket exposition på en kort tid, jag hinner inte riktigt med i vad som händer med de olika karaktärerna. Är det här ovanligt för ett JRPG? Nej, det är rätt vanligt, men det betyder inte att det alltid är lätt att ta in vad det är som händer när det blir för mycket infodumpande på en gång. Jag tycker dock att berättelsen är intressant, det är inte ofta jag får spela en karaktär som har några hundratusen livstidsdomar på sig som vi möter här – för att sedan behöva arbeta av dem. Sen kan jag tycka att även om en ofta behöver lista ut vad det är som egentligen händer i bakgrunden, lägger de upp det hela på ett intressant sätt som får mig att vilja fortsätta spela och lista ut vad det är som händer.

Sen kommer vi till själva spelandet. Som jag nämnde tidigare behöver jag låsa upp rättigheter för att kunna göra saker som att t.ex. springa i fem sekunder, lägga mig ner för att vila – samt prata med fångar av det motsatt kön för att nämna några. Det här innebär att jag i början inte kan göra mycket alls utan att få mitt straff förlängt med några decennier i taget. I det stora hela är straffen för att bryta de här reglerna egentligen bara regndroppar i havet, men jag vill ändå inte förlänga mitt straff. Det innebär att jag långsamt rör mig mellan olika platser i fängelset, som fungerar som en central hubb i början av spelet – jag kan röra mig friare ju längre in i spelet jag kommer. Under uppdragen är jag inte låst på samma sätt, utan jag kan springa runt fritt så länge jag utför mitt uppdrag. Jag har två vapen jag kan skifta mellan, förslagsvis ett vapen för närstrid och ett annat för avstånd, men det är upp till var och en hur deras vapenuppsättningen ser ut.

Sedan springer jag och min trupp runt, tar ut fiender och matar Abductors med några tusen skott för att ha ihjäl dem. Det är mer än lite löjligt hur mycket de här figurerna tål. Uppdragen är tidsbegränsade, och ju snabbare du klarar av uppdraget desto bättre belöningar får du. Säg att jag har 20 minuter på mig att rädda tre civila, då tar det kanske 15 minuter att lyckas ha ihjäl de två Abductors som håller de civila i sina kapslar. Vår karaktär tål inte många slag, och det kommer gå åt mycket tid för att få upp fallna kamrater på fötterna igen. Min Accessory är rätt bra att ha i de här lägena, för den fokuserar på att få upp mig på fötterna så snabbt som möjligt – för att jag ska fortsätta vara till nytta för samhället. Men den kan själv slås ur funktion, och om jag inte är tillräckligt snabb med att få igång den igen kan den plockas upp av en Abductor och föras bort – lagom kul. Du kan därför inte bara stå still under striderna, utan vi springer runt de större fienderna och skjuter dem så mycket vi kan.

För att få in lite frislag kan vi samarbeta för att dra ner dem med våra Thorns, en sorts taggig piska vi fångar dem med. Thorns kan även använda oss av för att förflytta oss i nivån, men också för att dra ner Abductors till marken och lamslå dem en kort stund. Om du tycker att en Abductor har lite för många vapen till sitt förfogande, eller sköldar som blockerar skott, kan du använda din Thorn och hiva dig upp till säg axeln och börja kapa av kanonen som sitter där. För att lyckas med det behöver du trycka på A-knappen som om du spelar Mario Party och se hur mätaren sakta, sakta minskar. Du är dock inte helt säker där, för Abductorn kan göra attacker som skadar dig även där, vilket innebär att du behöver hålla ett öga på dess rörelser – för att se när det är dags att hoppa av.

På det stora hela är de här uppdragen rätt stressiga, då jag som spelare känner att det är mycket att hålla koll på. Nu går det att spela med andra online, men det är något jag inte har kunnat göra, men får ändå en hyfsat bra koll på hur det fungerar med spelets botar. Jag kan tänka mig att det blir mindre ansvar på mig om det är flera spelare samtidigt, för nu är det jag som behöver leta material, rädda civila och andra saker medan botarna skjuter på fienderna. Det fungerar, men blir stressigt. Och vems idé var det att om jag krockar in i något när jag springer med en civil i armarna, tappar jag den civila och måste plocka upp denne igen? Jag kan inte ens ändra hur jag springer när jag väl har börjat, utan springer i en rak linje. Dumheter säger jag.

Jag känner att jag behöver prata om spelets ljudbild nu när jag ändå är inne på uppdragen, och det är för att min Accessory – Aldrig Håller Käften under just uppdragen. Den upprepar konstant vad mitt mål är och vad jag behöver fokusera på med en dålig AI-röst. Det är nästan att jag vill börja sätta några skott i den istället för fienden, men då lär jag åka på ett antal extra år som straff. Om jag bortser från den biten är ljudbilden rätt bra. Det finns en hel del röstskådespeleri bland karaktärerna, även om det är långt ifrån alla. Vapnen låter bra när de används vilket resulterar i att uppdragen känns som krigszoner. När det gäller själva musiken har jag inte mycket att säga egentligen. Den finns där, men den ligger alltid i bakgrunden och smälter in vilket inte lämnar mig med något större intryck.

Nu har jag spelat FREEDOM WARS Remastered på Nintendo Switch vilket påverkar grafiken, men det är inget jag direkt tänkte på. Utan spelet ser bra ut och att det flyter på utan något lagg är inte fy skam. Jag hade inte några högre förväntningar på hur det här skulle gå prestandamässigt, men jag är mer än nöjd över att ha spelat det på Switch. Kan ju ha hjälpt att spelet ursprungligen släpptes till PS Vita, men jag vet faktiskt inte.

Kontrollerna fungerar, men det känns ibland rörigt att trycka in vissa kommandon för min Accessory mitt under stridens hetta. Dessutom finner jag mig själv trycka fel mer än en gång både under uppdrag och när jag är utanför. Sen har jag väldigt svårt för att lyckas träffa de mindre fienderna om jag väljer att gå in i närstrid, vilket vanligen resulterar i att de får in ett antal frislag på mig. Något jag inte riktigt uppskattar.

Det finns bitar i det här spelet som får mig att vilja spela vidare. Men frustrationen jag upplever med konstant tjatande, från både min Accessory och andra, strider som tar en halv evighet ibland samt en kontroll som inte alltid vill som jag vill dämpar spelglädjen. Om du tyckte om FREEDOM WARS när det kom för nästan elva år sedan, tror jag att du kan ha något här. Men kom ihåg att ta av dig nostalgiglasögonen innan, för det är inte säkert att det är lika bra som du minns det.