Tides of Tomorrow

Vi vet alla att man skall vara rädd om naturen och värna om dess resurser. Frågan är då vad som händer om du skapar en värld som har korsbefruktats av Mad Max-filmerna, Waterworld från 1995 och slängt in en nypa från andra Avatar-filmen för extra kryddning. Det som händer då är att allt fullständigt går åt helvete och ett globalt kaos bryter ut. Vad i allsin dar är det jag snackar om egentligen kanske du undrar? Ja, kära läsare… läs vidare så får du se.

Tides of Tomorrow (jag kommer fortsättningsvis kalla spelet för ToT) är det rykande, färska spelet från den franska spelstudion DigixArt som tidigare ligger bakom spelet Road 96 som kom ut 2021. Handlingen i deras nya alster utspelar sig på planeten Elynd där en katastrofal, global händelse har svämmat över hela världen med vatten och förintat civilisationen. Du antar rollen som en så kallad ’Tidewalker’, en person som på något sätt har överlevt katastrofen men lider av minnesförlust. Det är också känt bland befolkningen att dessa personer kan få unika visioner om framtiden som ingen annan person kan få. Problemet är att du och resten av världens befolkning som fortfarande andas har drabbats av en mystisk sjukdom som i folkmun kallas för ’Plastemia’. Vad denna gör är att den gradvis förvandlar alla som drabbats till plast och det är nu upp till spelaren att snabbt hitta ett botemedel till dig själv och den lidande befolkningen – innan undergången är ett faktum.

Detta är handlingen till spelet och det första som händer när du trycker på startknappen är att du får välja en av många tidewalkers som befinner sig i dvala djupt nere i havsdjupet. Det spelar ingen roll vilken du väljer och det enda du kan ändra på din karaktär är utseendet. När du valt din vandrare börjar spelets 12-15 timmar långa kampanj och du vaknar upp till liv ombord på en mindre båt dit du precis har dragits upp från din vattenfyllda grav. Med omedelbar verkar deklarerar ToT att det är en äventyrsspel sett ur ett förstapersons-perspektiv det handlar om. Och du springer omkring och pratar med NPC-karaktärer eller plockar upp portabla läsplattor under kampanjens gång som förklarar världen och dess dystra handling i större detalj. Den unika speldesignen i ToT är det faktum att du får möjligheten att följa en valfri spelare som har spelat igenom kampanjen innan dig. Spelaren du väljer är en riktig, mänsklig spelare och hela poängen med detta innovativa system är att allt du gör i spelet spelas in för nästkommande spelare som då kan se alla valmöjligheter du har gjort i kampanjen när du spelat igenom ToT.

Miljöerna i spelet är fantastiska!

När du befinner dig i spelvärlden kan du få tillgång till de unika visionerna som nämnts innan. Med hjälp av dessa kan du se vad den tidigare spelaren har gjort för val och det kan ge ledtrådar och tips till om hur du bäst löser ett problem i spelet. Detta system känns fräscht och innovativt och bidrar till att ge spelet en speciell udd. Det enda som kan bromsa de horribla effekterna av den pågående Plastemia-epedemin är portabla gasflaskor med ett medel som kallas för Ozen. Det är oerhört viktigt att hitta dessa flaskor under spelets gång då din karaktärs hälsa hela tiden minskar från Plastemia-åkomman. Om du inte tar din regelrätta dos av medicinen kan spelaren dö och då riskera att bli avstängd från någon eller några av spelets fem olika slut.

När det kommer till kontrollen i spelet känns den bra och responsiv. Spelaren kan springa, hoppa och utföra lättare parkour-rörelser i världen och det skänker ett bra flyt i spelupplevelsen. Beväpnad med detta kontrollsystem rör du dig i en värld som är helt täckt av skräp. Var du än vänder dig möts du med drivor och åter drivor av plastskräp, cykeldäck, plast-tunnor, gamla Nokia-liknande telefoner, metallbitar och hundratals andra oidentifierade saker som förorenar världen på ett sällan skådat sätt. Eftersom världen helt och hållet täcks av vatten har skräpet skapat enorma, flytande öar i havet och dessa finns överallt och runt dessa har stora och unika samhällen byggts upp.

Jag måste säga att det var länge sedan jag fick uppleva en sådan innovativ och nyskapande värld som målas upp i ToT. Tänk dig det oändliga ocean-upplägget i Waterworld fast allting är helt täckt av enorma berg av plast som flyter omkring i havet. Du navigerar världen med en större gummibåt, utrustad med en granatkastare, och besöker de olika samhällena i spelvärlden. De har färggranna namn som Pleasureland, Scrap Harbour och Maelstrom och det är här som Mad Max inspirationen kommer in. Allting i världen är kaos. Alla människor är antingen döda eller döende och alla byggnader ser ut som fallfärdiga ruckel. Det vilar en stark känsla av ’Plasticpunk’ över allting och den intressanta känslan av total anarki som är så framträdande i Mad Max-filmerna är mycket närvarande här.

En sak som drar ner betyget är däremot vissa val av dialog i spelet. Alla röstskådespelarna är riktigt bra men det skrivna materialet kunde ha varit mer genomarbetat. De använder sig av typiska, jordlika uttryck som ASAP (as soon as possible) och de använder även dagar för att beräkna tiden. Med tanke på att spelet utspelar sig på en helt främmande planet gör detta att jag aldrig riktigt köper handlingen fullt ut.

Den nyskapande designen i världen känns fräsch och det var mycket underhållande att springa omkring i drivorna av pastellfärgat skräp och tag sig vidare i den kaotiska vattenvärlden. Presentationen i ToT är inte lika bra och uppnår på sin höjd AA-nivå där designen på omgivningarna och de serieliknande karaktärerna starkt påminner om den tecknade stilen i spelet Sea of Thieves från 2018.

Gör som jag säger annars smäller det!

ToT genomsyras hela tiden av det speciella följarsystemet och du stöter ofta på trasiga bro-delar eller stegar som behöver repareras för en blygsam summa järnskrot. Det är helt frivilligt att laga dem, men gör du det informerar spelet dig att ’nästkommande människospelare kommer att ha nytta av din lagning då det skapar en genväg till nästa kritiska punkt i kampanjen’. Det finns även speciella donations-behållare runt om i världen och här kan du placera antingen en Ozen-flaska eller en summa järnskrot som den nästkommande spelaren kan ta del av helt utan kostnad. Du kan även hjälpa döende människor i världen genom att skänka dem en Ozen-flaska, lite järnskrot eller bara skita i dem. Det är upp till dig.

Själva spelet går ut på att genomföra olika uppdrag och samla på dig en massa järnskrot under tiden. Tillgängligheten av järnskrot är relativt frekvent i spelet så du hamnar sällan i ett scenario där du inte har råd med att köpa Ozen-flaskor. Dessutom finns det ingen begränsning av hur mycket Ozen-flaskor eller järnskrot du kan bära. Är du dessutom på sak-letarhumör kan du även hitta spelets enda samlarobjekt som är plastankor med olika fantasieggande utseenden. När du befinner dig i din gummibåt, som fungerar som din hemmabas, kan du byta utseende på din karaktär, köpa mer liv till din båt eller titta på de plastankor du har hittat under spelets gång.

När du bestämmer dig för att fortsätta kampanjen drar din karaktär fram sin trogna kikare och då kommer en speciell meny fram där spelaren antingen kan välja ett av kampanjens olika uppdrag eller välja att delta i olika händelser som inte är kopplat till handlingen på något sätt. Dessa händelser kan vara att delta i olika lopp där du skall komma först, hindra den brutala jakten på val-liknande, marina däggdjur som kallas Mereids (mer om dessa om en stund), fly från en ankommande storm eller angripa pirater. Belöningen du får om du slutför dessa händelser är mer järnskrot eller fler Ozen-flaskor till ditt inventarium.

Just Mereids har en central roll i handlingen då deras ägg sägs ha positiva egenskaper som motverkar Plastemia-plågan och halvvägs in i spelet erbjuds även möjligheten att leta efter Mereids-ägg som du kan samla på. När det kommer till dessa uppdrag får du möjligheten att kontrollera en gulfärgad ubåt som tar dig ner i havsdjupen. ToT är inte svårt alls och inte en enda gång stötte jag på några hinder i spelupplevelsen eller att spelet blev för svårt. Det kändes som om spelkänslan medvetet fick sätta sig i baksätet medan den narrativa delen med det unika följarsystemet fick sitta i förarsätet och glänsa. Detta resulterade i att spelupplevelsen blev lidande. Visst, handlingen flöt på bra men själva spelkänslan förblev tunn och intetsägande.

Det finns även tre olika grupperingar i spelvärlden som du kan välja att hjälpa och beroende på spelarens val hjälper det till att skapa en nödvändig dramatik i handlingen. Uppdragen går ofta ut på att undersöka de olika plattformarna och prata med olika personer. Vid varje dialog-tillfälle presenteras du med tre olika svarsalternativ och beroende på hur du svarar formar det handlingen i ToT och leder till ett av spelets fem slut. Du kan även se vad personen du följer har svarat och dessa svarsalternativ är markerad med en gul triangel. Du måste inte följa en och samma spelare genom hela kampanjen utan kan välja ett annat uppdrag som en annan människospelare har valt. Det hände även att jag valde att ta vissa uppdrag där det inte fanns någon människospelare att följa alls.

De olika svarsalternativen som presenteras vid varje dialog som du har med en NPC-karaktär skänker en stark rollspels-känsla i sann BioWare-anda men detta är verkligen inget rollspel i någon form. Din karaktär blir inte bättre på några färdigheter alls och det finns inga vapen i spelet. Om du till exempel klantar dig på ett uppdrag och blir bannlyst från någon helig plats blir du informerad att detta endast påverkar den nästkommande spelarens kampanj, inte din egen. Valen du gör i ToT visar vilken typ av spelare du är och vilket av spelets fem utmärkande drag som passar dig bäst. Detta påverkar endast vilket av kampanjens fem olika slut som kommer visas när spelet är slut. Förutom vissa skriptade slagsmål i handlingen eller de frivilliga sjöslagen med din gummibåt kan du inte bruka våld mot någon i spelet. Det enda du kan göra nära fiender är att smyga omkring utan att bli upptäckt – det är allt.

Spelmekaniskt sett är ToT en blandad kompott. Spelet laddar din pågående spar-fil snabbt och utan några problem men kollisionsmekaniken känns bristfällig och inte riktigt färdig för release. Speciellt när du styr din ubåt under vatten. När jag färdades genom en vacker undervattensskog befanns sig de stora bladen (som skall vara utanför farkosten) konstant inuti cockpiten på ubåten. Det slutar tyvärr inte här och det hände ofta att NPC-karaktärers fötter sjönk igenom golvet eller att de böjde sig framåt medan deras kläder fortfarande höll sig upprätt kvar. Jag kunde även hamna djupt inuti en intilliggande bergsvägg utan någon anledning. Allt det här skapade ett ofärdigt intryck i spelupplevelsen som gjorde känslan sämre. När du till exempel smyger omkring eller gömmer dig i skåp för att inte bli upptäckt känns allting ok men inte fantastiskt och insikten att det redan har gjorts innan, fast mycket bättre, är ständigt närvarande.

Soundtracket till spelet är minst sagt eklektiskt. Den halvgalna ljudbilden består bland annat av episka ambient-stycken som skapar ett filmiskt intryck, kongolesisk energisk afro-beat, manisk techno, grunge-rock, ultra-tung industri-metal som med lätthet hade kunnat passa på valfri Marilyn Manson-platta och varför inte slänga in lite hawaiiansk hissmusik som krydda på moset. Ljudbilden är oerhört spretigt men det passar den kaotiska spelvärlden, där allting känns fallfärdigt och fullkomligt värdelöst, alldeles perfekt.

Så för att summera är ToT ett spel där världsbygget och designen på allting är oerhört intressant och nyskapande. Följarsystemet är innovativt och skänker en fräsch spelupplevelse utöver det vanliga. Däremot känns det som att handlingen och följarsystemet tydligt prioriterades över spelglädjen och detta trista faktum kastar konstant sin mörka skugga över spelupplevelsen. Gillar du ett unikt äventyrsspel där du skall värna om miljön i ett postapokalyptiskt skräphelvete är detta spelet för dig. Var dock beredd på en halvtaskig prestanda och en spelupplevelsen som är av det tunnare slaget.