Narita Boy

Narita Boy är vad du skulle få om du blandade storyn och världen av TRON med mysig pixelgrafik och Metroidvania. Låt oss nu se vad Studio Koba har kokat ihop.

Spelet utspelar sig under 80-talet då en man kallad “The Creator” skapar spelkonsolen Narita One. Det största och mest populära spelet till den här konsolen är Narita Boy. Samtidigt som Narita Boy blir en succé sammanfogas spelets kod med verkligheten. Spelets skurk, Him, raderar The Creators alla minnen och ett virus i form av spelets fiender, Stallions, invaderar det digitala landskapet. Du tar kontroll över spelets hjälte, Narita Boy, för att ta tillbaka The Creators minnen och utplåna Him och viruset. Spelets story är intressant och förvånansvärd djup för sin genre. Mycket av berättelsen kommer i form av tillbakablickar till The Creators uppväxt, som du får ta del av när du under spelets gång tar tillbaka hans minnen. Utan att säga alltför mycket är bakgrundshistorien sorglig och djup. Jag ville hela tiden spela vidare för att ta få se mer av minnena.

En bit berättelse…

Narita Boy är i grund och botten ett klassiskt Metroidvania: du tar dig genom olika områden på en sammanhängande karta, löser pussel och slåss mot fiender och bossar längs vägen. Tidigt i spelet plockar du upp ett svärd kallat för the Techno-Sword. Under spelets gång låser du upp nya tekniker som du kan använda med svärdet. Detta gör du genom att hålla inne vänster styrspak och knappen för attack i en särskild riktning, till exempel nedåtssving och uppåtsving. Vissa områden är blockerade och kräver att du använder olika tekniker för att ta dig vidare. Du har även tillgång till en pistol och en dash. För det mesta tycker jag att mekaniken känns tajt och responsiv, även om jag stötte på problem vid vissa tillfällen, till exempel när jag skulle använda ’stab’-attacken. Den kräver att du snabbt dashar bak innan du med några sekunders marginal kan utföra attacken. Om du är några millisekunder fel kommer du misslyckas med attacken. Detta stör mig främst för att vissa fiender kräver att du använder denna attack för att bryta ner deras försvar, vilket ofta leder till frustrationsmoment. Plattformandet går att klara av utan att någon brist i kontrollerna stoppar dig, vilket är viktigt i den här typen av spel.

När det kommer till fiender och bossar tycker jag spelet gör ett bra jobb med att börja simpelt och successivt introducera nya fiender i takt med att du får nya förmågor och mer erfarenhet kring spelets mekanik. På så sätt tycker jag spelet känns rättvist och utmanande rakt igenom.

Striderna….

När du inte slåss mot fiender utforskar du världen och löser pussel. Ett återkommande pussel är att du ska matcha tre block, en röd, en blå och en gul med rätt form för att låsa upp en portal. Lösningen till pusslen finns oftast gömd i omgivningen och kräver noggranna observationer för att kunna lösas. Jag tycker om dessa pussel. De känns inte omöjliga eller orättvisa och när du kommer in i tänket går de som på räls. En annan aspekt jag uppskattar är att det inte krävs särskilt mycket ’backtracking’ till tidigare områden. Under spelets gång får du tag på så kallade Techno-keys du kan använda för att låsa upp dörrar. Som tur är är det aldrig stora avstånd mellan platsen där du får nyckeln och dörren den låser upp, vilket ofta kan vara ett bekymmer i andra Metroidvania-spel. Dock saknas en ordentlig karta, men eftersom de enskilda områdena är så pass små och lätta att hitta i var det aldrig något som störde mig.

Narita Boy är tydligt inspirerat av NES-eran i sin grafik, vilket jag tycker är till dess fördel i detta fall. Det gör att spelet känns “speligt”, vilket ju är passande då spelet utspelar sig i en simulering av ett spel. Särskilt snygg tycker jag att animationen för svärdattacker är. Animationen är läcker och stilistisk. Jag gillar även att utvecklarna har lagt ett filter runt skärmen. Det bidrar till känslan att du spelar på en gammaldags TV. Även musiken och ljudeffekterna har den där 8 bit-känslan, som jag tycker passar bra här.

Om du gillar Metroidvanias med retrostuk tycker jag definitivt att det är något att ta en närmare titt på, särskilt om du har Xbox Game Pass där spelet ingår utan extra kostnad. Narita Boy är ett kort och koncist äventyr som får Bra köp av mig!