Tales of Eternia Remastered

År 2001 släpptes spelet Tales of Eternia i USA (Det kom ut året innan i Japan) och blev en stor succé. Nu, 25 år senare har Bandai Namco producerat en nyutgåva, en så kallad remaster, av spelet och frågan som vilar på allas läppar är… Håller det än? Ja, låt oss ta reda på det.

Jägaren Reid Hershel lever ett stillsamt liv i fantasivärlden Inferia med sin barndomsvän Farah Oersted. Plötsligt ser de ett starkt ljussken på himlen och någonting kraschlandar i skogen längre bort. De skyndar genast dit och får se ett söndrigt, sfäriskt skepp bland allt bråte. Liggande på marken intill hittar de den mystiska flickan Meredy och hennes gulliga husdjur, Kwikee. Hon verkar komma från den mystiska övervärlden Celestia och talar ett konstigt språk som ingen av dem har hört förut. Reid och Farah lyckas rädda Meredy precis innan hennes farkost exploderar. Omtumlade ligger de på marken och tittar på varandra med förvånade blickar. Vem är den där mystiska flickan egentligen och hur kommer det sig att hon kraschlandade ner på Inferia?

Detta är den inledande handlingen till spelet och för nybörjaren är Tales of Eternia Remastered ett actionrollspel av japanskt mått (ofta förkortad som JRPG). Denna typen av spel var vanligt förekommande på Super Nintendo och SEGA Megadrive på 90-talet. Under spelets gång får du fler följeslagare där alla har sina egna unika egenskaper. Reid, till exempel, är oerhört kompetent med närstridsvapen såsom svärd och yxa. Hans barndomsvän Farah är en duktig kampsportsutövare medan Keele Zeibel och Meredy är magiker som kan kasta mäktiga besvärjelser. Tillsammans ger de sig ut i världen och försöker rädda Inferia från en ankommande katastrof.

Men där är ju du!

Spelet har tre svårighetsgrader. De är Normal, Hard och Extreme. Ju högre svårighetsgrad du väljer desto bättre är egenskaperna på dina fiender och striderna blir betydligt svårare. Efter att du gjort ditt val sätter kampanjen igång. Du styr huvudkaraktären Reid genom vackra, isometriska fantasymiljöer i en spännande kampanj som tar ungefär 35 timmar att ta sig igenom. När du befinner dig i städerna kan du prata med olika NPC-karaktärer, köpa eller sälja saker i affärer, hyra hotellrum för natten eller spela olika minispel. Tyvärr saknar spelet en karta när du inte rör dig mellan städerna. Detta är en klar miss i speldesignen då det är väldigt lätt att gå vilse på banorna. Det gäller speciellt grafiken som gör att vägar du kan gå på ibland blir extremt svåra att upptäcka och flyter perfekt in i bakgrunden.

Utanför städerna ändras utseendet drastiskt och din huvudkaraktär syns då i ett större geografiskt perspektiv där du rör dig genom skogar och sjöar till andra platser i spelvärlden. När du är i denna vy eller befinner dig i någon av spelvärldens många dungeons är det här som striderna äger rum. I spel av denna kategori sker de alltid slumpmässigt (det kallas random encounters i spelet) och kan inträffa när som helst när du utforskar banorna.

När en strid inträffar ändras spelplanen och du ser dina hjältar och de ankommande fiender på ett tvådimensionellt plan. Du styr Reid på slagfältet och anfaller dina motståndare i realtid. Du kan när som helst pausa den pågående drabbningen. När du gör det får du tillgång till en behändig meny där du kan göra flera saker för att bättra på dina chanser att gå vinnande ur striden. Det kan bland annat vara att ändra attackformationen på dina hjältar och bestämma i vilken ordning de skall anfalla. Du kan även komma åt din utrustning, mat och helande drycker där för att till exempel ändra på vapen och rustningar eller få en slagen hjälte att bli aktiv igen.

Bandai Namco har inkluderat flera ’Quality of life’-funktioner till denna remasterutgåva som skall göra spelet mer tillgängligt för såväl återkommande som nya spelare som kanske aldrig har spelat ett spel av denna sort innan. Först och främst har utvecklarna inkluderat nya markörer på spelskärmen. Dessa består antingen av gröna timglas eller en gul cirkel med ett utropstecken i mitten. Det första är frivilliga saker som du kan göra för att bättra på dina karaktärer medan den senare indikerar var du skall gå för att ta dig vidare i kampanjen. Detta är väldigt bra, speciellt för nya spelare, då det drastiskt minskar risken att tappa bort sig själv och inte veta vart du skall bege dig härnäst. Andra saker som är unika för denna utgåvan är en förbättrad visuell representation (du kan när som helst växla mellan den nya och gamla grafiken i spelet), bättre prestanda med upp till 60 bilder per sekund i 4K-upplösning och två nya svårighetsgrader.

Den mest omfattande förbättringen i Tales of Eternia Remastered är att de har inkluderat en Boost Function-meny (som i sin tur är perfekt kamouflerad i pausmenyn och jag var tvungen att googla på nätet för att kunna hitta den). Tales of Eternia Remastered är nämligen ett svårt spel, framför allt när du kommer till den första bossen i kampanjen. Då sker en så kallad ’difficulty spike’ och alla dina hjältar kommer att dö hårt många gånger om. Vad spelet vill att du skall göra här är att springa omkring i världen och kötta efter erfarenhetspoäng så dina hjältar kan bli tillräckligt bra att besegra den svåråtkomliga bossen. Det betyder att du måste döda mängder av fiender för att bli bättre och det kräver mycket tid av spelaren. Dessutom blir spelet ofta enformigt och tråkigt om du hela tiden måste genomföra samma strider om och om igen bara för att gå upp i erfarenhetspoäng. Detta har ofta kritiserats att vara dålig speldesign och inte respektera spelarens tid.

Med den nya Boost Function-menyn kan du ställa in så att du får betydligt mer pengar (de kallas Gald i spelet) och erfarenhetspoäng (EXP) efter varje strid. Du kan även välja om du skall strida i normal hastighet, snabba upp den med valet ’semi auto’ eller låta datorn sköta striden helt och hållet med valet ’auto’. Detta skyndar på striderna avsevärt och du behöver inte spendera en evighet med spelet för att få bättre färdigheter till dina hjältar. Du kan även stänga av random encounters helt så du kan utforska världen i din egen takt utan att hela tiden bli attackerad av nya fiender.

Grafiken är bitvis riktigt vacker.

Förutom att slåss kan du även skapa nya magiska färdigheter (de kallas Artes i spelet). De kan vara offensiva besvärjelser där vissa av dem är rent fysiska (anpassade för karaktärer som Reid) medan andra är mer magiska i sin natur och ämnade för en magiker.

Grafiken är snygg och består av klassisk pixelgrafik likt det du kunde se på Super Nintendo i mitten av 90-talet. De färgglada miljöerna vittnar om ett fint hantverk och genomsyras av en barnslig charm som ger världen en inbjudande kvalité. Karaktärerna i spelet är även de välgjorda och har en tecknad design som påminner om en korsning mellan klassisk animé och den mer lekfulla stilen som Akira Toriyama (skaparen av Dragonball) är känd för. Däremot är det grafiska utseendet på menyerna förvånansvärt simpelt och har samma anonyma utseende som originalet. De saknar en egen identitet och är lika spännande att titta på som en grå betongvägg. Det är synd att utvecklarna inte lagt lite mer energi här och skapat något som hade gett menyerna lite mer personlighet, speciellt med tanke på hur mycket tid du kommer att spendera i dem.

Presentationen i sin tur kunde varit bättre. Det är väldigt snålt med mellansekvenser och de som finns känns som att de står med fötterna stadigt i år 2001. Utvecklarna verkar bara ha gjort det absolut nödvändigaste med dem för att få den redo för remasterversionen. Även titelskärmen känns alldeles för daterad. Visst, det är en nyversion av ett gammalt spel men utvecklarna kunde ändå ha fräschat upp presentationen betydligt mer än de gjort.

Ljudbilden i Tales of Eternia Remastered är överlag väldigt bra. Explosioner, svärdshugg och andra ljudeffekter gör sitt jobb och får betyget godkänt med plus i kanten. Musiken är mångfacetterad och innehåller många stilar men den lutar sig ändå tydligt åt den mer humoristiska sidan. Förutom titellåten som är riktigt urusel är musiken bra och uppvisar ett gott hantverk av kompositörerna Motoi Sakuraba och Shinji Tamura. Du kan välja att spela igenom kampanjen med antingen engelskt eller japanskt tal. Röstskådespelarna i båda varianterna är väldigt bra och uppvisar en fantastisk känsla för dramaturgi och humor i rösterna.

Dialogen i Tales of Eternia Remastered är även den fyndigt skriven och uppvisar en stor finess när det kommer till humorn i spelet. Kort och gott är den ofta väldigt rolig och det är en fröjd att ta del av den. Spelkontrollen är bra och responsiv men den kan ibland bli lite väl känslig för sitt eget bästa. Genomför du snabba rörelser när du rör dig i trånga utrymmen eller tar dig genom folksamlingar är det lätt att du fastnar i grafiken. På ett tekniskt plan fungerar Tales of Eternia Remastered problemfritt och visar inte upp några irriterande buggar eller andra saker som kan skapa friktion i spelupplevelsen. Att ladda en sparfil går dessutom på ett nafs och långa och plågsamma laddtider lyser tacksamt med sin frånvaro.

En liten men underlig miss i gränssnittet är precis i början. Då kommer du till huvudmenyn genom att trycka på alternativ-knappen på kontrollen vilket känns logiskt och bekant. Döm om min förvåning när den knappens funktion upphör att existera direkt efteråt och för att komma åt menyn där alla viktiga spelfunktioner finns vill spelet att du istället trycker på triangel-knappen. Mycket underlig och kontraproduktiv speldesign.

En annan sak som oväntat drar ner betyget en aning är det faktum att jag spelar Tales of Eternia Remastered på en 65-tums 4K-TV. Problemet med just detta är att vissa delar av den fina pixelgrafiken blir alldeles för stor och inzoomad när jag sitter framför min TV. Det resulterar i att många karaktärssprites kan se väldigt pixliga ut på den stora skärmen vilket gör att den fina detaljnivån som grafiken faktiskt har försvinner något. Jag hade ingen möjlighet att testa spelet på en PlayStation Portal men med tanke på den betydligt mindre skärmstorleken som den har hade grafiken med största säkerhet sett mycket bättre ut där.

Avslutningsvis är Tales of Eternia Remastered ett bra rollspel med mycket charm och en stor dos humor som nu har kommit ut i en rykande färsk remasterversion. Den innehåller massor av kvalitetsförbättringar som gör spelet mycket mer inkluderande för nya spelare. Handlingen är bra och gör det den skall, inget mer. Karaktärerna är väldesignade och det skänker dem en grundad och nödvändig identitet i spelvärlden. Musiken och ljudeffekterna är också bra minus den horribla titellåten. Spelkontrollen är responsiv men kan ibland bli lite för känslig för sitt eget bästa. Lägg till detta en alldeles för snål och sparsmakad presentation och ett 25 år gammalt grafiskt gränssnitt som lämnar mycket att önska. Tales of Eternia Remastered är trots detta ett bra rollspel som erbjuder spelaren många timmars underhållning och ibland räcker det gott och väl.