Hem RecensionerSpelrecensionerPC Resident Evil Village

Resident Evil Village

av Danny Larsen

Ethan Winters har det inte lätt. Efter att ha hittat sin fru fången hemma hos familjen Baker och lyckats tagit sig därifrån går något nytt åt skogen. Ethans tar upp jakten på hans bortförda dotter och kampen mot vampyrer, varulvar och annat oknytt. Så följ med på Ethans resa mot vampyrer och varulvar.


Efter att ha flyttats med sin fru Mia och deras lilla dotter till okänd ort i Europa, slås familjen Winters liv i spillror återigen efter en händelse i deras eget hem. Ethan vaknar upp utanför den bil som fört bort honom och hans dotter Rose, men han hittar bara blodiga kroppar liggandes runt honom och ett svagt spår i snön.

Ethan följer spåret som leder honom djupare in i skogen, ända tills han kommer fram till en höjd. Där ser han en till synes övergiven by med ett enormt slott i bakgrunden. Han tar sig ner, smyger sakta genom gränderna och försöker hitta några bybor som han kan lirka ur information om vad som pågår. Ett morrande hörs och han blir attackerad av en varulv som biter honom illa i handen och han måste fly för att överleva. Han försöker ta sig in i hus och grindar men alla är inte öppna och kräver speciella nycklar för att kunna öppnas. Självklart är det så, för det är Resident Evil vi spelar.

Mia och dottern Rose.

Något som skiljer Resident Evil Village från de andra spelen är att det här är ett semi-öppen värld vi får ta oss fram igenom. Till skillnad från t.ex. Resident Evil 7 där vi primärt bara hade Bakers hus att ta oss igenom har vi här en halvstor by, ett slott, fabriker eller varför inte ett dockhus. Detta är bara några av de ställen vi kommer göra oss bekanta med och det som vi först får göra är att utforska Lady Dimitrescus slott. Här kommer vi att få krypa, smyga eller springa i rak takt för att inte bli fångade av Lady Dimitrescu eller hennes tre döttrar. Vi bjuds på alla klassiska utmaningar som hör ett Resident Evil-spel till: det är pussel, leta rätt på en sak som ska passas in i en sockel så att man kan öppna en hemlig dörr osv. Har man någonsin spelat ett Resident Evil-spel kommer man känna igen sig väldigt bra.

Även om nu Lady Dimitrescu är den som har marknadsförts hårdast, är hon faktiskt inte den enda elakingen i spelet. Lady Dimitrescu har sällskap av tre andra karaktärer som också kommer göra allt i deras kraft för att stoppa Ethan att finna Rose, alla med distinkta krafter och förmågor. Deras områden på kartan representerar väldigt väl karaktärerna och vem/vad dom är.

Vårt primära område kommer alltid vara byn. Här kommer vi att finna saker som kommer föra oss vidare och här kan man ha sin egen lilla fristad. Det kommer finnas ett ställe där man kan gå för att handla, ja vi får tillbaka en handlare precis som i Resident Evil 4. The Duke, som han kallar sig, är en enorm man som sitter i sin vagn och låter oss handla vapen, ammo, livpåfyllning och vapenuppgraderingar för en liten slant. Pengar är inte det svåraste att få tag på i spelet. När du dödar fiender kan det hända att de tappar en påse pengar, krossa en vas och där finns pengar. Det finns objekt som du kan hitta gömda i spelet som The Duke är villig att ge dig en riktigt bra slant för. Vissa objekt måste man kombinera för att göra dem så värdefulla som möjligt, så släng eller sälj inget i onödan. The Duke kommer också att leda Ethan på rätt väg och ge honom information om varför saker han hänt, så han är väldigt bra att ha vid sin sida.

Något som jag dock saknar är en förvaringsplats för saker jag kanske inte behöver för stunden. I tidigare spel har det alltid funnits en förvaringslåda där man kunde lägga av sig saker, här finns det ingen. Men om man har gott om pengar kan The Duke sälja en uppgradering av vårt inventory så vi kan bära med oss mer saker (vilket kommer behövas).

Vapen kommer man få tag på, oavsett om det är kniv, hagelbössa, pistol eller snipergevär. Dessa kan man som sagt uppgradera via The Duke. Man kan även hitta tillbehör dolda runtom i världen till vapnen som gör dem bättre och några finns att köpa, för ett högt pris.

Något som vi också kommer kunna köpa in är recept för att kunna tillverka t.ex. livpåfyllning, pistolammunition eller minor. Allt detta kommer vara behövligt då man kommer plocka på sig massa med saker som tur är ej tar upp utrymme i din inventory. Perfekt om man är omringad av massa varulvar, men har slut på ammo för hagelbössan, hoppa in och tillverka nio patroner och sen bara blåsa skiten ur varulvarna.

Vi kommer stöta på både varulvar och vampyrer  (och så klart lite andra karaktärer) och jag tycker om att man leker med dessa legender och för in dem i spelets värld på ett ganska naturligt sätt. De vi först stöter på är varulvarna. Dessa känns ganska naturliga att möta, speciellt när man ser till omgivningen. Längre fram i spelet ges en förklaring till varför de finns i området. Om det finns varulvar så varför inte vampyrer! Sett till att de bor i ett stort slott känns även dessa övernaturliga varelser naturligt placerade i miljön.

Om vi ska snabbt kolla lite på spelets AI, och då främst på varulvarna, fungerar de riktigt bra. De rör sig runt Ethan och försöker att ta sig framåt lite i taget. De rör sig så pass bra att man kan missa skott om man försöker skjuta dem i huvudet. Det är inget revolutionerande arbete, men den gör vad den ska på ett bra sätt. Jag hade gärna sett att de hade lite mer av ett grupptänkande när det är flera fiender runt Ethan, t.ex. att en försöker dra vår uppmärksamhet medan de andra försöker flankera eller hjälpas åt istället för att attackera separat.

Lady Dimitrescu och hennes döttrar.

Resident Evil-spelen har alltid gått fram och tillbaka mellan skräck om action och här känns det som man har försökt balansera spelet lite mer. Detta till skillnad från sjuan som var lite mer skräckorienterad med intima möten i trånga korridorer och man var i ett hus. Här är det inte lika skrämmande möten ute i det fria, men när man är inne hos någon av de fyra elakingarna kan det bli lite mer nerver när man smyger runt utan att veta vad som finns bakom nästan krök. Här trumfar Village 7:an då jag tycker att spelet har en skön balans och suverän stämning.

På tal om stämning i spelet får vi väl prata lite om det visuella och ljudbilden. Visuellt kan man verkligen inte klaga, RE Engine gör ett fantastiskt jobb och spelet inte bara ser bra ut; det flyter på fantastiska bra också. Hela den visuella biten är fantastisk. Designen på byn, slottet och karaktärerna är suveräna och man ser hur de har tänkt med karaktärerna och hur deras omgivningar reflekterar dem. Dock finns det ibland vissa objekt som hade lågupplösta texturer och att det blev ’pop-up texture’ också. Dock inte så ofta, men det fanns.

Ljudbilden, precis som i sjunde spelet, är också här riktigt bra. Det ambienta ljudet gör halva spelet, vinden som susar, grenar som knackar eller fotstegen i en tillsynes tom hall. Musiken lägger också till till känslan i spelet och förhöjer upplevelsen, sen har vi röstskådespelarna som återigen gör ett suveränt jobb. Blanda detta med det visuella och du får en fantastisk stämning i spelet.

Lite öppnare värld att utforska än tidigare spel.

Att styra Ethan, om det så var med min gamla 360-kontroll eller med tangentbord och mus, gick väldigt smidigt. Trots att jag primärt körde med handkontroll lyckades jag spränga skallen på fienderna utan problem. Vill man vara mer pricksäker i spelet och inte missa en massa är det tangentbord och mus som gäller. Jag spelade som sagt primärt med handkontroll och inte så mycket med tangentbord och mus, men det jag körde med dem så fungerade det okej. Det är en tight design när man använder kontrollen och när när man väl kört en stund sitter kontrollschemat i ryggraden. Utvecklarna visade upp och pratade massa om att man nu kan blockera i spelet, tror jag använde det en gång då jag hade hagelbössa så de stoppade fienderna från att slå på mig. Den mekaniken känns överflödig.

Något som man kan uppleva i spelet är att man ibland inte riktigt vet vart tusan man ska. Ofta kan det vara att man missat en sak som kanske sitter på en vägg, eller att man kanske missade vart man skulle gå. Då blir det ofta att man irrar runt tills man kanske snubblar på rätt väg. Det kan vara lite otydligt, men att man kommer sakta men säkert hitta rätt, även fast det kan vara superfrustrerande när man tycker sig ha letat överallt och fortfarande ej kommer på vad man ska göra.

Spelets historia som kort och gott går ut på att hitta Rose ger oss mycket. Man kan hitta lappar, brev och dokument som bygger upp mer historia om det som finns runtomkring oss. Jag har en bror som tycker att spelen har gått så långt ifrån vad Resident Evil en gång var, men här kan man hitta en länk och historia som binder ihop dom på ett riktigt bra sätt och ger mer till Resident Evils lore.

Resident Evil Village ger oss en riktigt bra uppföljare till det sjunde spelet i serien. Stämningen i spelet och den historia som man får ta sig igenom och de karaktärer man får stöta på är riktigt underhållande och alltigenom bra. Spelet har något för de flesta: utforskande, survival eller bara jaga varulvar och skjuta dem. Spelet är precis som en uppföljare ska vara: likvärdig föregångaren — men förbättrad!


Specifikation

Denna recension baseras på PC versionen.
Spelet finns även till Playstation 4/5, Xbox One och Xbox Series S/X.

Recensionsex tillhandahållet av Capcom.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

 

i samarbete med PriceRunner

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar