Olympic Games Tokyo 2020 – The Official Video Game

Elitidrottare samlas vart fjärde år och ställs mot varandra i de olympiska spelen. Eller ja, det brukade vara så. Förra året kom en farsot från öst och tvingade alla evenemang att ställa in. Vad göra? Man genomför tävlingen året därpå helt enkelt. Nu är det vår tur att leka superidrottare i ett knippe olika grenar för att visa att det minsann är vi som är bäst!

Officiella OS-spel brukar ofta sträva efter någon typ av realism. Man vill överföra en så trogen upplevelse som möjligt till spelaren. Olympic Games Tokyo 2020 har en helt annan melodi i åtanke. De siktar in sig på att vara betydligt mycket mer av ett arkadspel. Allt från spexiga specialkunskaper till att om du bara vill kan du springa runt iförd en Sonic the Hedgehog dräkt eller en austronautmundering. Kan det vara ett spel som gifter sportspel och partyspel i en perfekt symbios? Låt oss ta reda på det ögonaböj!

Som sig bör med ett spel med temat Olympiska spelen har vi ett gäng olika sportgrenar att ta oss an. Vanligtvis brukar det röra sig om friidrottsgrenar, eller de typer av sporter som inte brukar ha några dedikerade spelserier. Detta spel för sig inte som tidigare OS-spel. Den här regeln bekräftas även när det kommer till de sporter som finns till vårt förfogande. De enda friidrottsgrenar som finns här är: 100 meter, 110 meter häck, slägga, längdhopp och stafett. Vart är höjdhopp, stavhopp, spjut, diskus och kulstötning någonstans? Simning finns dock här, annars vore det definitivt tjänstefel av utvecklaren. Förutom dessa finns även: Baseball, Basket, Fotboll, BMX, Sportklättring, Bordtennis, Tennis, Beachvolleyboll, Rugby, Boxning och Judo. Dessa är förvisso grenar inom OS, men jag blir extremt fundersam över dessa, då det finns dedikerade spelserier till några av dessa sporter. För sig fotboll som ett Fifa-spel, Baseball som MLB och så vidare?

Svaret är: Nja, inte riktigt. Det är väldigt nedbantat och förenklat. I fotboll lyser till exempel Offsideregeln med sin frånvaro. Ett bra tag funderade jag även på om det överhuvudtaget fanns en domare som dömde frispark, eftersom att jag glidtacklade motspelare utan pardon utan några som helst reprimander. Det visade sig att jag bara hade haft tur och råkade ut för flertalet frisparkar dömda mot mig. Det för sig som ett oslipat fotbollsspel. Spelarna beter sig mycket märkligt ibland. Målvakten verkar vara livrädd för att plocka upp bollen med händerna och mer ofta än sällan tenderar dem att lämna målet helt öppet. I riktiga fotbollsspel är det uppbyggt på så sätt att du bör spela lite mer taktiskt. Här är den enda taktiken man behöver är att springa rakt mot mål hela tiden. Konstigt nog kommer utmaningen i den här grenen från att allting är så pass neddummat.

Basket har fått samma behandling som fotbollen, likaså Rugbyn. Det vill säga att om man har smakat på ett “riktigt” sådant spel, behöver inte det betyda att man har någon fördel — snarare tvärtom. Baseball är uppbyggt väldigt mycket kring timing. När man är slagman gäller det att dels placera en bild av sitt slagträ på ett rutnät så att det täcker en bollsymbol. Sedan ska man trycka på slagknappen i rätt tidpunkt för att träffa. När man kastar bollen väljer man vilket typ av kast man vill göra placerar en bollsymbol på ett rutnät och bara hoppas att det går vägen. Timing är ett stort tema i det här spelet och även om kontrollerna är mycket enkla är det inte alltid de mest logiska valen av knappar. I längdhopp ska man i hopptillfället snärta till höger styrspak diagonalt upp mot höger och försöka få den att hamna i en 45 gradig vinkel. Det är förvisso simpelt, men eftersom att precisionen är så specifik, känns det som att det är väldigt mycket slump som avgör.

Någonting annat man gör i stort sett i alla grenar är att trycka som en tok på kryss- eller A-knappen i ett rasande tempo för att få karaktären att springa eller trampa snabbare. Vid flera tillfällen får man även möjlighet att med ett knapptryck trigga en specialboost som gör att man får extra mycket fart, kastar längre, eller slår hårdare. Allt detta ackompanjerat av eldflammor, blixtrande ljussken och överdrivet rörelsemönster. Det bjuds på en hel del frustration, men en stor del av felet ligger självklart på mig, då jag uppenbarligen inte får till timingen rätt, eller inte är tillräckligt kvick i mina fingrar för att trycka tillräckligt fort.

Spelets spexighet är det som har uppmärksammats mest. Framförallt när det kommer till hur du kan få din avatar att se ut. Du kan vara seriös och låta din avatar bara ha de vanliga munderingarna under tävlingarna. Eller så gör man som jag och får din avatar att se ut som en sjörövarkapten, eller som en kung som leder sina riddare i strid. Kostymerna låses upp av de poäng du får när du har genomfört en tävling. Du får mer poäng ju bättre du presterar. Vinner man guld i någon av sporterna, kan man gå in i spelets övningsläge och bli utmanad av en obesegrad atlet. Här ställs verkligen din skicklighet på prov då det gäller att prestera helt klanderfritt för att gå vinnande ur den utmaningen. Utmaningskurvan är för övrigt ganska brant.

I sololäget måste man först genomgå en kvalomgång, för att sedan gå till semifinal och sist final. Redan i semifinalerna kräver de flesta grenar att du presterar perfekt. Det är förvisso logiskt, eftersom att det precis som i riktiga livet gäller att alltid prestera på topp, annars blir det helt enkelt inga vinster. Jag kan dock inte hjälpa att jag tycker att inlärningskurvan är lite för brant och att det är lite för mycket slump inblandat för att rättfärdiga detta. Spelar man i flerspelarläget (både online och lokalt) struntar man i kval och semifinaler och går direkt till finalerna. Framförallt när man kör lokalt tycker jag att detta är tråkigt. Eftersom de flesta grenar är mycket korta, känns det som att man knappt hinner känna på det innan det är över. Man kan förvisso göra en spellista med olika grenar, men tyvärr känner jag att flerspelarläget är lite för nedbantat.

Jag hade gärna i sololäget haft en “försök igen” funktion när jag spelat en sport. Det blir lite enerverande när jag vill nöta till exempel längdhopp och måste gå till event menyn varje gång jag vill göra ett nytt försök efter att ha blivit utslagen. Likaså hade jag önskat att man hade kunnat banta ner antalet repriser som spelas upp, eller om man helt enkelt hade kunnat stänga av dem helt. I vissa grenar kommer en myriad av repriser efter minsta lilla grej som sker under en omgång.

På det stora hela är Olympic Games Tokyo 2020 ett underhållande spel. Jag gillar att man vågar testa att köra på mer underhållning, snarare än att försöka sig på någon slags simulator. Tyvärr är det för många event som bygger lite väl mycket på slump i min smak och timingen i majoriteten av grenarna är alldeles för precis för att jag ska motivera mig för att verkligen bli bra på det. Jag undrar också varför man har med lagidrotter som fotboll, basket, baseball och rugby? Det finns dedikerade spel för dessa sporter och således bör man välja dem istället, eftersom att de i det här spelet känns som billiga kopior av den riktiga varan. Precis som i spelet växlas min inställning mellan ren frustration och underhållning. Hade spelet varit mer fokuserade på andra grenar och inte tidigare nämnda lagidrotter, hade jag nog inte tvekat till att rekommendera spelet. Nu känns det ofokuserat och även om man inte behöver undvika spelet, är det inte något som bör prioriteras över någonting annat.