Mortal Kombat 11

Åskguden Raiden är uppenbarligen riktigt förbannad på Netherrealms Elder God Shinnok. Eller ja, Raiden är superförbannad på allt och alla. För efter att Shinnok besegrades har Raiden aldrig blivit sig själv lik. Det är dags att fixa en förstörd tidslinje och slita isär en och annan person. Det är dags för Mortal Kombat 11.

Cassie Cage har tagit över strålkastarljuset från mamma Sonya och pappa Jonny. Under föräldrarnas kärleksfullt övervakande avancerar hon i rang inom militären. Mitt i allt besöker Raiden deras militäranläggning. Vår dimension, Earthrealm är i stor fara och han behöver hjälp att förgöra de odödas katedral i Netherrealm (Egentligen har Raiden bara förlorat Shinnos huvud). Med en attityd Cassie ärvt från Jonny och med samma finness som Sonya beger hon sig tillsammans med Raiden, Sonya, kompisen Jauqoi och en grupp militärer till Netherrealms för att spränga Katedralen. Uppdraget lyckats men det går inte riktigt som planerat. Sonya och en stor del soldater återvänder aldrig. Dessutom dyker Kronika keeper of time upp efteråt och ser till att uppdraget blir ogjort. Kronikas storslagna plan är att dra tillbaka tiden, vilket gör att nutid och dåtid krockar. Men för Kronika gör det inget om tiden går sönder, hon ska börja en ny tidslinje, utan Raiden.

Men vem bryr sig egentligen om storyn i ett fightingspel. Storyn består dessutom mest av filmklipp mer än faktiskt spelande.

Mortal Kombat 11 är ett fightingspel i samma slafsiga anda som sina föregångare. Blodet sprutar konstant och känsliga tittare varnas. UI’t är uppbyggt som ett klassiskt fightingspel och spelar man mot datorn finns det 5 olika svårighetsnivåer att välja på allt från väldigt lätt till väldigt svårt. Överst på skärmen har karaktärerna varsin livmätare och så finns det en timer. Den karaktär vars liv tar slut först förlorar omgången och oftast spelar man två omgångar per match. I nedre kant av skärmen finns en varsin mätare för specialvapen och en varsin för specialsköld. Det rätt mycket specialattacker och finesser att hålla ordning på. Exempelvis när en karaktär hamnar på lågt liv får man en chans att jämna ut matchen med en specialattack och om du går vinnande ur matchen är det ytterligare ett tillfälle för en blodig final. De överdrivet våldsamma finisherna är trots allt det som Mortal Kombat serien blev känd för från första början.

Baserat på Unreal-motorn är spelet välgjort och flyter väldigt fint i matcherna. Själva gameplayet är det absolut bästa med hela Mortal Kombat 11, jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kunna vara bättre. För nöjesspelaren, som jag klassar mig själv som, känns kontrollerna smidiga och snabba. Det som känns mest udda är hur långsam menyn är. I början uppstod det så långa laddningspauser att det fick mig att tro att mitt Playstation hängt sig. Men som sagt är det inget som sker under själva gameplay, utan där flyter allt utan delays. Till och med animationsavbrotten under specialattackerna flyter förbi obehindrat (förutom frustrationen över att motståndaren fick in sitt fatal blow). I övrigt är det en väldigt mysig stämning i spelet med dramatisk och pampig musik. I matcherna så är det ljudet av striden som dominerar, med ben som knakar och sjungande vapen. Allt snyggt paketerat i för optimal underhållning.

Mortal Kombat 11 har ett urval av färdiga karaktärer som spelaren kan välja på, både hjältar och skurkar från storyn. Även om du inte har möjlighet att göra en egen karaktär så får du skräddarsy de redan existerande karaktärerna. Du kan bland annat byta vapen som du kan uppgradera efter ha levat upp dem. Eller så kan du välja bland de olika utseende typerna hur din karaktär ska se ut. Ska din Jonny ha silverstänk i håret eller ska han vara som hämtad från 80-talet. Framförallt så kan du välja bland deras urval av personliga attackmönster, vilka tre special attacker ska du kunna använda.

Det viktigaste läget i alla fightingspel är trots allt multiplayer. I Mortal Kombat 11 består multiplayer-läget av ett traditionellt lokalläge, men även ett tournament och onlineläge, samt ett AI Battle läge. Både det lokala och Tournament är soff-”co-op”, d.v.s. att spelaren och dess motståndare exempelvis sitter bredvid varandra i soffan framför tv’n och spelar på samma Playstation 4. I det lokala läget kan du välja mellan att spela mot en annan spelare eller mot datorn, medans i Tournament måste spelaren spela mot en annan spelare. Onlineläget är som det låter, spelet matchar dig med en annan spelare över internet, exempelvis genom Playstation Network.

AI Battles har jag personligen faktiskt inte sett förut. Spelaren väljer ett team på tre karaktärer som antingen ska försvara eller anfalla, sedan så slåss teamet åt spelaren… automatiskt. När du skräddarsyr dina karaktärer så kan du bestämma hur karaktären ska bete sig i AI Battles, men jag har väldigt svårt att förstå vitsen med detta läget.

Men multiplayer läget är inte det enda spelläget i Mortal Kombat 11. I singelplayer-läget så finns förutom storyn även bland annat Tower of time och Klassic tower. I de båda tower lägerna ska du möta en rad motståndare. Klassic tower är ett välbekant inslag medan Tower of time byts ut efter en viss tid. Vilket i sin tur gör singelplayer spelandet blir längre.

Sist men inte minst så finns ett skattjaktsläge, the Krypt. Något som förbryllade mig tidigt i spelet var alla olika typer av valuta som man får i spelet och hur man låser upp allt som är låst från början, exempelvis nya vapen. En del belöningar lottas ut efter en lyckad match, men man belönas också med olika valutor. Ett ställe där tre av valutorna går att använda är i the Krypt. Kryptan är en plats full med skattkistor, eller snarare lootlådor. Bortsett från några enstaka kistor så är skattkistorna helt randomiserade. Den fjärde typen av valuta används istället i butiken och är den valutan som du kan köpa för pengar. I butiken kan du välja enstaka produkter som exempelvis skins. Det kan lätt bli några tusenlappar som försvinner om man får för sig att köpa allt tyvärr.

Även om jag inte uppskattar lootlådor och absolut inte mikrotransaktioner, så berör de mig inte så mycket i Mortal Kombat 11. Du kan nämligen inte (i nuläget) köpa lootlådorna för pengar utan du måste farma i spelet för att få valuta till de dessa. Valutan som du kan köpa för pengar känns helt onödig, men om du är fast besluten på att du vill ha ett specifikt skin så kan du köpa det. OM du har turen att det finns i butiken den dagen, för utbudet är litet och byts ut efter 24 timmar. Utöver skins så finns det några tokens du kan köpa för att göra lättare fatalitys, men tekniskt sätt så påverkar inte det matchen eftersom du måste redan ha vunnit. Butiken känns mest onödig och jag hoppas inte den utvecklas till att bli något mer. Däremot så är jag ytterst skeptisk mot köpandet av karaktärer som DLC, hade det varit ett rent singelplayerspel alternativt sitta hemma i soffan och spela mot varandra spel så hade jag inte haft så mycket emot det. Men eftersom det har ett onlineläge och du kan möta andra som köpt Shao Khan när du själv inte köpt honom så gillar jag det inte. Fast mest av allt ogillar jag att du kan köpa Frost innan du ens upptäckt att du kan låsa upp henne i spelet.

Trots all gore och våld är det inget som chockerar med Mortal Kombat 11 om man spelat tidigare titlar. Spelet lever upp till sitt blodiga rykte och om man är bekant med spelserien så är det exakt vad man förväntar sig av spelet. Det finns en hel del attacker som ingen människa någonsin skulle kunna resa sig upp ifrån och det är ju det som är meningen med spelet.

Det som förvånade mig i Mortal Kombat 11 är att det känns som det har vuxit upp lite, som att serien har åldrats med sina spelare och inte är en trotsig tonåring längre. Karaktärerna känns äldre och det var härligt att se vuxna Jonny dra ynglingen Jonny i örat.