Mask of Mists

Du har fått i uppdrag att hitta en försvunnen person, ärketrollkarlen Crowl. Landet du befinner dig i är infesterat av monster från “avgrunden”, eftersom barriären som skyddar er därifrån har försvagats.

Du har just serverats introduktionen till berättelsen i Mask of Mists och, förutom en liten slutsekvens, är detta all historia du få ta del av under hela spelet. Direkt efter introduktionen kastas du in i världen och får börja leta efter ledtrådar som leder dig till trollkarlen. Dessa ledtrådar hittar du i pergamentrullar som finns utspridda lite över kartan. Rullarna kan innehålla information om hur du löser ett pussel och vad ditt uppdrag är i ett specifikt område. Jag tycker att premissen låter lite intressant, men tyvärr finns det alldeles för lite berättelse för att få ut något av den. Det är även värt att nämna här att spelet är extremt kort. Jag gjorde allt som spelet hade att erbjuda och fixade platinumtrofén på mindre än två timmar. Den speltiden hade kunnat fördubblats genom att föra in lite dialog och karaktärer för att få en mer fulländad och komplett upplevelse.

Mask of Mists är ett äventyrsspel i förstaperson. Du går runt i världen, slåss mot fiender och löser pussel. Striderna känns lite som de vi hittar i The Elder Scrolls-spelen. Du har ett svärd och en pistol att slåss med och dessa kan du även uppgradera under spelets gång. Något jag snabbt reagerade på var hur simpel AI:n var. Varje fiendetyp har bara en attack de använder sig av, vilket gjorde det oerhört lätt att lista ut hur man skulle ta ner dem. Dock känns kontrollerna klumpiga, vilket ledde till att jag relativt ofta tog onödig skada. Detsamma gäller pusslen. De har oftast en enkel lösning som du antingen får genom att läsa en pergamentrulle eller genom att själv lista ut vad man ska göra. Det kan till exempel vara att dra i spakar i en viss ordning eller placera block på en tryckplatta för att skapa plattformar som du kan hoppa över. Spelet består av ett antal dungeons som du måste ta dig igenom för att nå slutet. Alla är estetiskt lika varandra och det enda som skiljer dem åt är vad för pussel de innehåller. Svårighetsgraden ökar inte ju längre in i spelet du kommer, utan tvärtom tycker jag hindren bara blir mer och mer simplistiska istället, vilket känns lite märkligt.

När du inte är inne i dungeons är du ute i världen och plockar ingredienser till brygder du kan göra och letar hemligheter. I kistor som finns utspridda lite varsomhelst i spelet kan du hitta rubiner som du kan använder för att köpa saker av varelser som bor i träd. Det kan exempelvis vara en uppgradering till ditt svärd eller en hälsobrygd. Utforskandet och letandet efter hemligheter tycker jag är den roligaste aspekten med spelet. Det finns en del hemligheter att hitta, men inte så många så att de känns tillräckligt. 

Jag nämnde förut att estetiken i dungeons är ungefär likadan i varje sådan man utforskar och den monotona känslan finner vi i miljöerna också. Det märks tydligt att det varken lagts särskilt mycket tid eller resurser på detta spel. Precis som i Lifeslide, som jag nyligen recenserade, ser det ut som att utvecklarna har använt sig av färdiga ’assetpacks’ i Unity när de skapat spelet. Spelet ser helt enkelt väldigt opolerat ut och detsamma gäller det ljudmässiga. Ljudeffekterna är minimala och musiken är monoton och inget jag minns nu i efterhand.

En sista aspekt som är värd att påpeka innan jag rundar av är hur dåligt optimerat det är. Laddningstiderna är fruktansvärda, varje gång spelet autosparar fryser spelet i flera sekunder och när ett nytt område ska laddas dröjer det ett tag innan färgen poppar in. Då sitter jag ändå på en PS5:a, med en SSD i världsklass.

Sammanfattningsvis kan jag inte säga något annat än: Avstå från det här spelet. Det är extremt kort och inte alls värt pengarna, om du inte vill ha en enkel platinumtrofé du kan visa upp för dina vänner.