Layers of Fear 2

Det är 1930-tal, du är skådespelare och befinner dig på en båt för att spela in en ny film. När du vaknar upp känns det dock inte alls särskilt gästvänligt för en filminspelning, utan istället hör du en berättarröst som tydligt talar om för dig att du ska “hitta din karaktär”. Du ger dig ut i båtens korridorer och gångar och inser snabbt att det är en hård väg till att hitta din karaktär.

Layers of Fear 2 är ett psykologiskt skräckspel i förstaperson som tydligt är baserat på berättande och utforskande. Storyn är till en början ganska luddig och du vet egentligen ingenting om vad du faktiskt ska göra, dock stör inte detta spelandet det minsta utan det är tydligt och enkelt att leta sig framåt och följa ledtrådar. Du får stundtals små konversationer om vad som skett på båten och mer information allt eftersom att spelet fortgår. Trots att storyn som sagt är ganska luddig så påverkar det egentligen inte känslan av spelet och man kan ju tycka att ett berättelsebaserat spel skulle tappa sin charm när man inte riktigt förstår storyn, men för min del spelade det faktiskt ingen roll. På ett sätt är jag nyfiken att få reda på mer samtidigt som jag inte alls bryr mig utan jag vill bara komma ur det här levande.

Jag har aldrig tidigare spelat skräckspel och har under i stort sett hela mitt liv hållit mig ifrån allt vad gäller skräck då det sällan gett mig något gott, men detta är ett spel jag nästan inte kan hålla mig ifrån. Grafikmässigt finns det inget att klaga på, det är snyggt och passande till ett “peka och klicka”-spel i förstaperson, man får en tydlig känsla av tidigt 1900-tal då båten stundtals känns som Titanic och omgivningarna är fina, men framförallt obehagliga.

Gameplay är simpelt, du går runt och när det finns något att titta närmre på indikeras det tydligt på skärmen om du kan plocka upp, öppna eller snurra runt på. En liten detalj jag uppskattade var att för att öppna dörrar eller lådor räcker det inte bara att klicka på handtaget utan då måste själv svinga upp den åt rätt håll med musen, samma sak gäller när du ska snurra på olika saker, att du får dra det själv åt rätt håll. Ibland får du pussel eller gåtor att lösa, som till exempel kan vara att leta efter en kod för att kunna låsa upp ett lås eller att titta på diabilder i rätt ordning för att en dörr ska träda fram så du kan ta dig vidare. Mestadels handlar det helt enkelt om att gå runt och lista ut vart du ska, vilket ibland kan kännas oklart men det finns alltid ganska tydliga indikationer på vart du ska, så som streck i golvet eller bara det faktum att alla dörrar är låsta utom en. Det finns egentligen inga fiender eller andra människor du möter förutom en obehaglig skugga eller figur stundtals, dock upptäckte jag att det fortfarande går att dö i spelet då den här obehagliga figuren ibland jagar dig, och blir du fast så får du börja om precis innan jakten börjar.

Det som i stort sett gör hela spelet är ju självklart musiken och ljudbilden, precis som med allt som involverar skräck. Musiken förändras och du kan riktigt höra att något obehagligt kommer hända snart, eller ännu värre, det blir helt tyst och då vet vi alla vad som brukar vänta. Inte bara musiken gör sitt utan även alla andra ljud som sker runt omkring. Plötsligt slår en dörr igen bakom dig, eller så hör du något skrapande någonstans och det tar riktigt emot att vända sig om eller att kika runt nästa hörn för när som helst vet du att det kommer dyka upp något läskigt. Detta visar sig inte enbart i ljud utan även visuellt, en skugga flyttar sig fast ingen person syns till, du går in i ett rum och när du går ut tillbaka så har saker flyttat på sig trots att du inte hört något. Alla dessa smådetaljer gör stämningen konstant obehaglig och hade jag haft en pulsklocka på mig när jag spelade så hade den definitivt visat betydligt högre än min vanliga vilopuls.

Så även om du, precis som jag, inte är ett stort fan av skräck så tror jag ändå att detta kan passa dig. Det är kul att gå runt och leta ledtrådar, lösa pussel och bara försöka lista ut vad du egentligen ska göra, samtidigt som du konstant sitter på nålar och undrar vad som ska komma härnäst. Och även om både spelet och jag själv rekommenderar hörlurar för en riktigt obehaglig upplevelse, så kan du ju alltid stänga av ljudet om det blir för mycket.