Humanity

En liten vovve skönjas i ett hav av människor – något som säkerligen antas vara en liten hund fast i koppel, ledd av en stor massa. Det är dock inte som du tror, denna lilla vovve styr alla människor, i vad som är ett led mot himmelriket. Låter det märkligt? Jo verkligen, men sån är ’Humanity’ – ett spel om hur du som en Shiba-hund ska leda folk vidare i efterlivet.

’Huminaty’ är en mix mellan knasigt berättande och pussellösande med en söt vovsing i huvudrollen. I sann Lemmings-anda finner du dig nämligen förvandlad till en hund som du styr enligt gängse tredjepersonsvy på en abstrakt plats där ditt främsta mål är att föra människor från punkt A till punkt Ö. En osynlig makt pratar med dig och berättar att det är upp till dig att föra dessa människor rätt, något som du gör gladeligen. Inte konstigt förvisso, då du är en ’good boi’!

Detta är i alla fall uppstarten och vad som följer därefter är ett lekfullt spel där din hund lär sig nya knep; vilket kan vara allt från att få människorna att hoppa, sväva i luften, vända sig om och klättra för att nämna några saker. På de olika nivåerna ska du därför placera ut kommandon, vilket människorna följer när de väl når dessa utplacerade sådana. Människorna ska nämligen nå en specifik plats, vilket får de att glatt lämna världen – men det är inte alltid lätt att nå denna.

Hinder på vägen kan vara märkligt gjorda nivåer, där logiskt tänkande och pussellösande krävs. Tack och lov för ’Humanity’ sker allt detta på ett naturligt sätt, och du leds minsta lika lätt från nivå till nivå – som din hund lyckas valla de människor den överser på nivåerna i fråga.

Som gammal räv, är konceptet inte nytt, men det är åtminstone fräscht och kommer paketerat med en härlig presentation och ett mystiskt narrativ. Berättelsen är förvisso ganska lättsam, och frågan kring varför du förvandlats till att vara en hund – från att varit människa, och vem eller vad som hoppas att du lyckas leda alla själar till andra sidan återstår att se. Vad jag kan säga är att det hela görs på ett smakfullt och lekfullt sätt, där eventuell berättelse mer är som grädden på moset i ett spel där spelmekanik är A och O fundamentalt.

Lås upp lite sköna utseende… bland annat… ju längre du spelar.

Just denna spelloop – där du placerar kommandon och leder människor i ’mål’ må vara enkel som koncept, men nog tusan blir det några riktiga tankenötter allt eftersom du spelar. Komplexiteten ökar dock på ett organiskt sätt, och i slutänden kan allt lösas bara du tänker några extra varv – på ett schackliknande manér.

De nittio nivåer som hittas här delas in i sekvenser – där en sekvens består av ett specifikt gäng banor. Men för att nå nästa sekvens av banor behöver du samla ett visst antal guldutmärkelser. Dessa i sin tur erhålls genom att få dina människor att plocka upp gyllene figurer som gömmer sig ute på banorna. Går dina människor förbi dessa, börjar de automatiskt följa med strömmen, och kommer de slutligen i mål – erhålls dessa guldpoäng. Därför är fokuset att få med dessa, så att du kan klara av en sekvens (tänk värld), så du sedan kan komma vidare till nästa.

Som spel, bjuder därför ’Humanity’ på skönt varierade utmaningar där du verkligen får gnugga geniknölarna i takt med att spelets pussel trappas upp allt eftersom. Allt medan din lilla spirituella jycke lär sig nya kommandon och nya sätt att lösa dessa nivåer.

Ja, på det stora hela är därför ’Humanity’ ett spel som verkligen bjuder in både nya och gamla spelare inför pusselgenren, och det gör det på ett lustigt sätt som då och då kan bjuda på ett fniss. Skulle jag fokusera på någon svaghet är det väl dess till viss del monotona stil, där en spartansk ande-värld inte alltid känns varierad. Dock passar estetiken väl in på vad du ämnar göra rent spelmekaniskt, och blir därför inget som egentligen stör allt för mycket. Pusseldelarna kan givetvis bli lite väl invecklade från och till – men till och med då tappar det inte så värst mycket driv för spelaren, av den enkla anledningen av att det lätt går att se en lösning om så önskas. Ju mer du spelar, desto mer låser du nämligen upp; allt från knasiga utseenden på dina människor men även statistik och tidigare nämnda lösningar. Spelet uppmuntrar dig därför hela tiden att komma vidare, och på det sättet kan jag inte heller direkt säga att det är ett särskilt stort minus. Nej det största hindret för spelare är egentligen spelets pusselnatur, som i sig är relativt nischat ärligt talat.

På tal of presentation har vi spelets ljudbild, som framför en mer synth-inspirerad underton. Det gömmer sig där konstant under ytan, och blir aldrig riktigt något annat än lite lätt skvalp i bakgrunden – men trots det utför det ändå sin roll till punkt och pricka. Det atmosfäriska spelets uttrycksfulla men också hämmade estetik matchas av ett uppsluppet lågt ’beat’ som känns lika delar stramt som passande.

Spelets speciella utseende och pusselinriktade spelupplägg är därför paradoxalt både dess främsta styrka och största svaghet. Till och med jag, en gammal Lemmings-nörd kom då och då att känna mig mätt på konceptet, och tog en paus. Tack och lov är det spelets nivåbaserade upplägg, där du när som helst kan riva av en bana eller två – som gör att du kommer tillbaka.

’Humanity’ blir därför i slutänden en rekommendation – om än en relativt svag sådan. För rätt person är det en fullträff, men precis som människorna som vi försöker leda i spelvärlden, är det många som bara aldrig riktigt når målet utan faller av (världen).

Fotnot. Spelet bjuder även på möjligheten att skapa och dela världar – så kan du få dina vänner att testa nya pusselnivåer. Något som sköts i en så kallad ’Stage Creator’, som i sig bjuder på intuitivt gränssnitt och någorlunda lätthanterliga kontroller. Mer av det goda med andra ord för de som vill!