Förhandstitt: Sweet Transit

Det stora ångloket med dess vagnar står på stationen väntandes på att alla varor ska lastas, när på avstånd ett annat ekipage ses på ingång. ”Inga problem”, tänker ångloksföraren och fortsätter bläddra i Hemmets Journal, helt ovetande om att den gudalika entitet som lägger rälsar, hus och fordon har glömt placera stoppsignaler! Snart hörs ett enormt väsen när den oundvikliga kraschen blir ett faktum! Välkommen till Sweet Transit!

Enklast beskrivet som en mix mellan Anno-serien och Factorio, ger Sweet Transit bra första intryck. Dess utseende är så där mysigt ålderdomligt – på ett effektivt sätt, då du snabbt får total överblick över världen och alla resurser däri, skulle du zooma ut. Att spelet har ett mer klassiskt utseende, som för tankarna till Factorio gör att spelet lämpar sig för de flesta datorer – även om det kan bli CPU-tungt längre fram när du har en sjuhelsikes mängd tåg färdandes runt. Mixen representeras av innevånare som ökar i mängd ju mer resurser de får, automationseffektivitet som siktas mot perfektion och mängder av räls. Ohemult mycket räls!

Idén är enkel. Du bygger stad, förser dess innevånare med jobb ute på diverse tågåtkomstförsäkrade destinationer och vips är du igång. Det må låta simpelt förstås, men är så mycket mer. Du behöver ge dina små innevånare glädje i livet (ge de en marknad, mat och ytterligare varor) för att de ska föröka sig – och ju fler människor, desto fler jobb. Ju fler saker som behövs, desto fler tågbanor behövs läggas. Ja, för här hjälper inga vanliga vägar, utan för att transportera alla de resurser du behöver för att din eller dina städer ska blomstra så måste du göra tågrutter, skapa tågkonfigurationer (d.v.s. välja vilka vagnar som ska sitta på loken), och se till att rälsarna så effektivt som möjligt tar de små människorna till sina destinationer, utan att det blir stopp eller krascher.

Med vad som på pappret är en okej genomgång i början, stod det klart att även om spelet förser dig med grundläggande kunskap, så tar det sedan stopp från utvecklarna vad mer de hjälper till med sett till information. Hur man faktiskt effektiviserar upp sin vardag som järnvägsmagnat, det förtäljer verkligen inte järnvägssagan. Tvärtom blir det här mer att man får börja om ett par gånger för att själv fatta snitsen. Sweet Transit har idag alltså en tutorial, men den känns rudimentär, och jag skulle gärna se att den även gick in på mer övergripande saker – som hur man bör tänka med var man lägger räls, hur och när. Nåja, nu är spelet fortfarande under early access, så förhoppningsvis berörs detta när vi närmar oss full release.

En sak är dock helt säker: när jag så småningom kom in i spelandet och goda förbindelser mellan städer och resursplatser hade etablerats, då glänste Sweet Transit. Till den grad faktiskt att jag anar en ny utmanare till Factorio. Men spelet är obalanserat och pengar blir efter första hindren i spelet sedan aldrig något problem igen. Spelet erbjuder egentligen inte heller en svårighetsgrad av den vanliga varianten utan en som baseras på hur väl du effektiviserar rälsbyggandet. Vad jag menar? Jo häng med nu…

Spelet i nuvarande läge är relativt lätt om du planerar rälsplacerandet och var stoppsignaler ska vara och går sedan bokstavligen på räls (hö hö) därefter. Har du bara ett flöde av tåg bestående av arbetare och varor så väller pengarna in. Vad som då blir spelets egentliga ”svårighetsgrad” är istället hur väl du effektiviserat upp det hela. För varje kolgruva, sågverk eller potatisfarm du placerat, måste du först förse dessa med arbetare. Och de små gynnarna måste tillbaka till staden för att vila efter en dags arbete (och bytas av av andra) konstant. Detta innebär att varje arbetsplats över hela kartan måste förses med dessa små gynnare… och de måste få plockas upp efter dagen = många rutter. Givetvis ska varorna de producerar plockas upp, och tas till det huvudlager som finns, och vips har du en hiskelig mängd rutter att göra. För givetvis räcker det inte med bara ett tåg som tar sig till sin destination och lämnar av varorna – tåget går på bränsle (kol) och detta tar slut. Om du då inte antingen stannar till vid en annan station där kol finns, eller rentav en kolgruva på vägen, så tappar tåget ånga (hö hö) och sniglar sig fram över rälsen – och riskerar att få tåg att antingen åka in i det, eller skapa en otroligt lång kö.

Vad allt detta resulterar i är en entusiastisk organisatörs våta dröm, där varje räls, varje stoppsignal och ånglok spelar roll sett till sin placering och val av väg. Allt utnyttjar dessutom resurser samtidigt och då blir det ytterligare moment att hålla koll på. Det hela är på pappret enkelt, men att få det att faktiskt gå ihop, särskilt mot senare delen av spelet… ja det är där utmaningen ligger.

Att spelet även envisas med att boxa in ditt byggande, på så sätt att vissa byggnader inte kan vara i närheten av andra, gör det hela mer… spännande. Initialt stod jag och kliade mig förvirrat i huvudet när jag insåg att det lagerhus man kan placera i början av spelomgången är.. ja det enda (iallafall i början av spelet) på hela kartan(!), och det är detta lager som ska ta emot alla de varor som du sedan behöver för att bygga exempelvis nya hus med. Att jag inte kunde placera lagret rakt av bredvid min station var länge ett huvudbry, tills jag insåg att man bara har ett lagerhus då det måste agera knytpunkt för alla transportsträckor förr eller senare i rälsnätverket. Då förstod jag mer varför det inte kunde vara nära stationerna… Effektiviseringen ska alltså fulländas så pass att man bygger flera städer, som i sin tur förser arbetare åt mängder av arbetsplatser som producerar varor… och sedan ska merparten av alla dessa varor till detta singulära lagerhus. Du behöver med andra ord en helvetisk mängd spår borta hos lagret, som kan ta emot mängder av tåg – och det är därför det är tvunget att ta upp egen mark och inte kan placeras nära en stad då de annars konkurrerar om plats, och vips så blir det köbildning.

Alla ombord!(?)

Har då Sweet Transit potential att bli något bra? ”Ja för tusan” är det korta svaret. Att jag satt förvirrat och tittade på när tåg kraschade eller bara stod still var en nyktrande upplevelse under den första speltiden. För när det plötsligt klickade till och spelet föll på plats, ja då flög istället timmarna iväg, och den ”måste-bara-spela-lite-till”-känslan infann sig med råge. Spelet behöver fixa till sin balans, skapa mer tydlighet i vad som gör vad – men utöver det finns det redan nu mycket gott här. Att zooma ut på kartan och se alla tåg svischa runt, lämnandes människor och gods på hutlöst många platser är oerhört tillfredsställande… i alla fall när allt fungerar som det ska. Visst, hur kommer det bli med multiplayer, co-op eller fler scenarios… ja det är frågor som jag hoppas att en full version av spelet tar upp mer. Men i nuläget finns det en gedigen grund här som verkligen tuffar på bra. Jag kan utan några problem säga att jag ser sjukt mycket fram emot att se vad slutprodukten blir i detta fall (målet är full release sommar 2023 i skrivande stund). Det bådar milt sagt gott!